Våra senaste 
Av
| 
Universum 1: Marvel. Hem för superhjältar som Spindelmannen, Hulken och X-men. Har möjliggjort att serietidningarnas karaktärer möter varandra, med Avengers som det kanske mest kända exemplet. En motsvarande värld för Marvels filmer – till exempel Avengers och Thor – har etablerats.
Universum 2: Mass Effect. Futuristiskt universum där upptäckten av teknologi från Protheans, en utdöd art av rymdvarelser, har revolutionerat intergalaktiskt resande. Utforskandet av ruinerna efter denna civilisation är ett centralt tema genom berättelsen. Det första spelet tar sin början år 2183.
Universum 3: Dead Space. Ett av de läskigaste och mest klaustrofobiska tv-spelen som någonsin har gjort, men också ett universum som utforskas i flera medier. Strax efter det första spelet kom den första serietidningen som berättade om tiden före handlingen i spelet. Strax därefter kom den animerade filmen Dead Space: Downfall.
Star Wars-filmerna är ett exempel, men i dag kan det lika gärna vara ett spel som står i centrum. När det blev känt att Disney betalar fyra miljarder dollar för George Lucas livsverk Lucasfilm pratade regissören visserligen om filmernas framtid, men han var lika snabb att betona Star Wars andra uttryck. Nöjesparker, leksaker, livetillställningar och “interaktiva medier” – läs spel.
Star Wars var ett tidigt exempel på filmer som växer ur sin egen form, till att bli universum som alla tänkbara produkter och verk kan skapas ur. Idén uppstod på Hollywoods marknadsavdelningar. Varför bara kränga en film? Varför inte ge ut en bok med samma karaktärer? Ett spel? Eller en serietidning? Givetvis tilltalade det cheferna som räknade pengarna. Men det kräver också en mer ambitiös grund, där man inte bara kan antyda vad som finns bortom filmscenens kulisser. Förr eller senare ska det utforskas och då måste allt hänga ihop.
Det kallas “transmedia storytelling”, transmedialt berättande. Visst började Star Wars som filmer, men det universum den utspelade sig i visade sig passa sällsynt väl för att leva vidare på fler plattformar.
– En film börjar typiskt sett med en enda berättelse, som förhoppningsvis kan leda till uppföljare. Men Star Wars skapades med en världsbyggarmentalitet från början. Att George Lucas har tjänat en förmögenhet beror på att han förstod det som en serie världar, inte bara en historia, förklarar Henry Jenkins, forskare inom film och kommunikation vid University of Southern Californa.
Det var han som myntade begreppet transmedialt berättande för nästan tio år sedan. Klart är att Hollywood lyssnar på hans tankar. Trenden märkes inte minst på filmutbudet: Superhjältar, fantasytrilogier och science fiction handlar alla om världar i första hand och berättelser i andra hand. Frågan är om världar utan både alver och laservapen fungerar. Henry Jenkins säger ja.
– Ta till exempel ett historiska drama. Det har samma potential för transmedialt berättande.
I dag är det långt ifrån självklart att en film är det centrala verket. Ett exempel är speltrilogin Mass Effect. Detta rymdepos från Bioware utspelar sig i ett av de mest kompletta universum som har skapats i spelsammanhang. Genom spelens gång uppdagas nya aspekter av världens uppkomst, tidigare civilisationer och – givetvis – det yttersta slaget om galaxen.
– Som berättelser är spelen ofta fattigare, eftersom de måste anpassas efter interaktiviteten.
Det finns många misslyckade försök att göra filmer av spel, säger Henry Jenkins. Att ta spelets manus och anpassa det till filmformatet kanske inte är den bästa vägen att gå.
– De som har varit framgångsrika använder spelet för att utforska världen, och tar med nyfikenheten in i andra medier.
Mass Effect 3, som avslutar serien, släppes i våras. Men världen kring huvudkaraktären Commander Shepard rymmer mer. Mycket har redan utforskats i böcker, seriealbum, animefilm och en planerad långfilm på Hollywoodnivå.
I inte mindre än fyra romaner har sidokaraktärernas historia utvecklats. Deras bakgrund antyds i spelen, tillräckligt ingående för att väcka nyfikenhet men kryptiskt nog för att bevara spänningen. Som den allvarsamme David Anderson, en av Commander Shepards allierade. I spelet skymtar hans mörka bakgrund. Han ska ha varit nära att bli den första människan att utses till Spectre, det galaktiska rådets elitpolis med närmast oinskränkt makt och rörelsefrihet. Men någonting gick snett. Exakt vad får man gissa sig till. Om man inte slantar upp för boken, förstås. Och så fortsätter det. I Mass Effect kan man enkelt räkna till ett hundratal karaktärer med någorlunda bäring på handlingen. Alla måste de vara väldokumenterade för att skaparen ska undvika inkonsekvens och logiska luckor. Resultatet brukar bli en slags bibel, en samling regler som varje verk måste följa. Ingenting får rucka på världens beständighet.
Visst kan det gå fel, något som Bioware har fått känna på. Boken Mass Effect: Deception fick fans att rasa över en handling som inte stämde med spelens och karaktärer som hade ändrats. En namninsamling för att stryka den ur kanon drogs igång. Någon gick så långt som att bränna boken, filma det och ladda upp klippet på Youtube. Bioware backade, bad om ursäkt och lovade dyrt och heligt att ställa allt till rätta i framtida upplagor. •
Star Wars var ett tidigt exempel på filmer som växer ur sin egen form, till att bli universum som alla tänkbara produkter och verk kan skapas ur. Idén uppstod på Hollywoods marknadsavdelningar. Varför bara kränga en film? Varför inte ge ut en bok med samma karaktärer? Ett spel? Eller en serietidning? Givetvis tilltalade det cheferna som räknade pengarna. Men det kräver också en mer ambitiös grund, där man inte bara kan antyda vad som finns bortom filmscenens kulisser. Förr eller senare ska det utforskas och då måste allt hänga ihop.
Det kallas “transmedia storytelling”, transmedialt berättande. Visst började Star Wars som filmer, men det universum den utspelade sig i visade sig passa sällsynt väl för att leva vidare på fler plattformar.
– En film börjar typiskt sett med en enda berättelse, som förhoppningsvis kan leda till uppföljare. Men Star Wars skapades med en världsbyggarmentalitet från början. Att George Lucas har tjänat en förmögenhet beror på att han förstod det som en serie världar, inte bara en historia, förklarar Henry Jenkins, forskare inom film och kommunikation vid University of Southern Californa.
Det var han som myntade begreppet transmedialt berättande för nästan tio år sedan. Klart är att Hollywood lyssnar på hans tankar. Trenden märkes inte minst på filmutbudet: Superhjältar, fantasytrilogier och science fiction handlar alla om världar i första hand och berättelser i andra hand. Frågan är om världar utan både alver och laservapen fungerar. Henry Jenkins säger ja.
– Ta till exempel ett historiska drama. Det har samma potential för transmedialt berättande.
I dag är det långt ifrån självklart att en film är det centrala verket. Ett exempel är speltrilogin Mass Effect. Detta rymdepos från Bioware utspelar sig i ett av de mest kompletta universum som har skapats i spelsammanhang. Genom spelens gång uppdagas nya aspekter av världens uppkomst, tidigare civilisationer och – givetvis – det yttersta slaget om galaxen.
– Som berättelser är spelen ofta fattigare, eftersom de måste anpassas efter interaktiviteten.
Det finns många misslyckade försök att göra filmer av spel, säger Henry Jenkins. Att ta spelets manus och anpassa det till filmformatet kanske inte är den bästa vägen att gå.
– De som har varit framgångsrika använder spelet för att utforska världen, och tar med nyfikenheten in i andra medier.
Mass Effect 3, som avslutar serien, släppes i våras. Men världen kring huvudkaraktären Commander Shepard rymmer mer. Mycket har redan utforskats i böcker, seriealbum, animefilm och en planerad långfilm på Hollywoodnivå.
I inte mindre än fyra romaner har sidokaraktärernas historia utvecklats. Deras bakgrund antyds i spelen, tillräckligt ingående för att väcka nyfikenhet men kryptiskt nog för att bevara spänningen. Som den allvarsamme David Anderson, en av Commander Shepards allierade. I spelet skymtar hans mörka bakgrund. Han ska ha varit nära att bli den första människan att utses till Spectre, det galaktiska rådets elitpolis med närmast oinskränkt makt och rörelsefrihet. Men någonting gick snett. Exakt vad får man gissa sig till. Om man inte slantar upp för boken, förstås. Och så fortsätter det. I Mass Effect kan man enkelt räkna till ett hundratal karaktärer med någorlunda bäring på handlingen. Alla måste de vara väldokumenterade för att skaparen ska undvika inkonsekvens och logiska luckor. Resultatet brukar bli en slags bibel, en samling regler som varje verk måste följa. Ingenting får rucka på världens beständighet.
Visst kan det gå fel, något som Bioware har fått känna på. Boken Mass Effect: Deception fick fans att rasa över en handling som inte stämde med spelens och karaktärer som hade ändrats. En namninsamling för att stryka den ur kanon drogs igång. Någon gick så långt som att bränna boken, filma det och ladda upp klippet på Youtube. Bioware backade, bad om ursäkt och lovade dyrt och heligt att ställa allt till rätta i framtida upplagor. •
