Kommer B2P (Back to pigeons) rädda en utrotningshotad teknik? Det är en fråga som en grupp Israeler undersökt vid ett test i mars i år.

Syftet med provet var att förbättra Wi-Fly, brevduvedrivet trådlöst Internet, och jämföra tekniken med ADSL. Deltagarna sände tre brevduvor lastade med minneskort över en sträcka på tio mil. Varje brevduva bar på cirka 20 minneskort med en sammanlagd kapacitet på 1,3 gigabyte vilket tillsammans blev cirka 4 gigabyte data.

Slutsatsen av testet är att genom förbättring av lagringsmedia från analog media, som krävs av det urspungliga överföringsprotokollet, till digital media i form av flashminneskort blir överföringshastigheten med TCP (Transmission by Carrier Pigeons) högre än vid överföring via ADSL. Genom att mäta flygtiden för den duva som sista landade vid testet fastställdes överföringshastigheten till cirka 2,27 megabit per sekund. Det är bredband vi talar om med andra ord.

Andra fördelar med brevduvor är att systemet är fullt skalbart via naturlig förökning. Duvor kan inte heller lika lätt övertalas av RIAA att avslöja illegal fildelning eller namnen på användare som sysslar med fildelning. Wi-Fly har också en mycket längre räckvidd än Wi-Fi.

Du kan läsa mer om testet på experimentets webbplats.

Experimentet bygger på en Request For Comment (RFC 1149) som David Waitzman skrev som ett aprilskämt 1990. Den norska brevduveklubben Vesta Brevdueforening gjorde den 6 mars 2001 ett liknande experiment.