Idén är enkel. Via nätverk online kan människor lätt skapa egna kanaler för att låna sommarstugor, hyra lägenheter, samåka eller byta prylar i stället för att köpa nya. Uppmärksamma entreprenörer fattade snabbt galoppen och startade bolag, där kärnan är att göra affärer på denna nya marknad. Detta är den så kallade delningsekonomin.

Det är en marknad som växer snabbt. Enligt beräkningar från Pricewaterhousecoopers kan "the sharing economy" omsätta 335 miljarder dollar globalt om tio år. Bolag som Uber, Airbnb, Lyft och Taskrabbit är pionjärerna.

Gemensamt för många av de bolag som verkar inom delningsekonomins ramar är att de inte har så värst många anställda. De kallar sig techbolag som förmedlar en tjänst, en plattform, där kund och producent sätts i kontakt med varandra. Varumärket utåt är inte den enskilde chauffören, snickaren, eller uthyraren.
Uber app
Uber kom till Sverige 2014.
I USA har delningsekonomin tagit betydligt mer fart än i Sverige, med företag som via appar förmedlar allt från matleveranser till läkare. Advokaten Shannon Liss-Riordan tillhör inte skaran som lovprisar techbolagens nya affärsmodeller.

Hon har stämt fem av de största on-demandbolagen i USA: Uber, Lyft, Homejoy, Postmates och Caviar. Enligt henne anlitar de människor, som står för utrustning och personal, som entreprenörer. Men belastar dem samtidigt med samma krav som om de vore anställda. De arbetar alltså under anställningsliknande förhållanden, utan säkerheten av att ha en anställning.

Här i Sverige ligger vi fortfarande några steg bakom. Uber, med sina taxitjänster, började köra i Stockholm först 2014. Och än så länge finns inga bolag som förmedlar frilansande läkare via en app. Men utvecklingen lär komma i kapp oss. Vad betyder det i så fall för svensk arbetsmarknad?

– Det sker en riskförflyttning. Förut existerade anställningar för att det var billigare. I dag, genom informationsteknik kan företagen undvika den transaktionskostnaden genom att lägga ansvaret på individen, säger Anders Sandoff, lektor i industriell och finansiell ekonomi vid Göteborgs Universitet.

Riskförflyttningen sker enligt Anders Sandoff från kapitalägare till f-skattinnehavare. Att små bolag, med f-skattsedel, är arbetsgivare är förvisso inget nytt. Men fortsätter utvecklingen mot en starkare delningsekonomi kan det på sikt påverka arbetsmarknaden. 
Lyft taxi
En bil från taxitjänsten Lyft. Kännetecken: en rosa mustasch. Foto: Lynn Friedman (CC).

– Man kan säga att man arbetar under anställningsliknande förhållanden hos bolag som Uber. Det är inget nytt, det är precis som med klädbolagens tillverkningsprocesser där man outsourcat och inte har ansvar för hela produktionskedjan. Men det är ett annat samhällskontrakt än vad vi varit vana att se på arbetsmarknaden i Sverige, säger han.

Modellen bygger på att nätverken online länkar samman kunden med ägare, utan att bolaget bakom behöver ta ansvar för vare sig kapitalbindning eller beläggning. I enskilda fall kan detta upplevas som positivt, säger Anders Sandoff, och sänka trösklar på arbetsmarknaden och uppmuntra ansvarstagande.

Det är ett annat samhällskontrakt än vad vi varit vana att se på arbetsmarknaden i Sverige

– Men även om den ekonomiska och miljömässiga hållbarheten är tydlig så är detta inte lika uppenbart för den sociala dimensionen. För att affärsmodellen ska fungera utan ett anställningskontrakt där kvaliteten i tjänsten garanteras av företaget fordras att individen kan garantera kvaliteten. Detta löses genom att prestationer betygssätts och redovisas öppet på nätet, säger han.

Att ständigt ha denna betygsättning hängande över sig tror Anders Sandoff kan få också negativa konsekvenser. Det blir helt enkelt mycket svårare att ha en dålig dag på jobbet.

– Ett förslag för att göra denna typ av delningsekonomi mer hållbar är att även själva ägandet av förmedlingsnätverket delas med de som ingår i detsamma. Det kan till i viss utsträckning kompensera för denna utsatthet.