rymd


I filmen Interstellar kommer besättningen på skeppet Endurance till den isiga planeten uppkallad efter Dr Mann (Matt Damon) och finner doktorn i sin ”hypersleep pod”. Där har han legat i över 30 år, utan att behöva mat och motion eller bli galen av isoleringen.

Att kunna frysa ner människor och tina upp dem levande har varit en tanke som kittlat många genom tiderna, även om vi räknar bort folksagorna. Det finns science fiction-berättelser åtminstone sedan 1887 som handlar om människor som väcks upp efter lång tid i is.

Läs också: 5d-lagring bevarar data i miljarder år – nu har forskare fått tekniken att fungera

Nasa har finansierat en spekulativ studie om möjligheterna att hitta någon liknande teknik för att hjälpa astronauter på långa uppdrag. Astronauter konserverade på burk skulle behöva mindre resurser och komma fram i bättre skick än några som måste underhållas i åratal på väg till och från Mars, eller mer avlägsna mål.

I praktiken är förstås ett problem att iskristaller är vassa och elaka, och med sådana knivar genom cellväggarna går det inte att tina upp en organism och vänta sig att den är spänstig och fräsch igen. Tänk på hur de späda trädgårdsblommorna ser ut efter en frostnatt i juni, det vill du inte utsätta dina blodkärl och hjärnceller för.

Björndjur, eller trögkrypare, är väldigt härdiga små djur som helt nyligen visade sig kunna bli upptinade efter 30 år och fortfarande kunna fortplanta sig. De kan klara sig oskadda i alla temperaturer från absoluta nollpunkten till 150 grader. Kylan klarar de bland annat genom att göra sig av med nästan allt vatten i kroppen och torka ut. Det kan tyvärr inte människor göra.

Företaget Cryonics åtar sig att bevara människors kroppar efter döden. De har lite mer tillit till framtiden än de flesta av oss, och räknar med att medicinen ska nå en nivå där döda människor kan restaureras och ges livet åter utifrån de bevarade cellmönstren. De använder sig bland annat av en sorts frostskyddsbehandling av kroppen för att förhindra isbildning vid de förvaringstemperaturer de använder på –100 grader och kallare. De skador som ändå uppstår hoppas de att framtiden ska utveckla teknik för att reparera.

Men när det handlar om att bevara levande människor och djur under långa rymdfärder kanske fullständig nedfrysning är onödig. Någon form av artificiell skendöd där ämnesomsättningen saktas ner skulle kunna räcka för att klara en avgränsad tid. Mer som björnen i idet än som björndjuret i frysboxen.

Det är den sortens scenario en Nasa-finansierad forskargrupp har tittat på. Det här är väldigt långt från att vara genomförbart i praktiken, men rapporten hänvisar till hur nedkylning används inom medicinen för att mildra effekter av vissa sorters skador medan patienten behandlas. I upp till två veckor har patienter varit nedkylda i en sorts vintersömn, flera grader under normal kroppstemperatur, och sedan väckts utan problem.

– Men att astronauter skulle kunna ligga i en kapsel under lång tid ser väldigt riskfyllt ut för mig, säger professor Sten Rubertsson, överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Sten Rubertsson har själv mycket erfarenhet av att använda tekniken att kyla ner patienter för behandling. Han förklarar att nedkylning inte används längre än tre dygn. En resa till Mars tar flera månader. Det största problemet, som han ser det, är att immunförsvaret försämras när kroppen är nedkyld och det ökar risken för infektioner.

Läs också: Nasa låter dig uppleva en bit av Mars i 360 grader

Ett annat problem är att det är svårt att ha en bra balans i näringstillförseln som fungerar under lång tid, och att läkemedel som ges för att hålla patienter nedsövda länge kan påverka muskler och nerver. För att inte tala om att det skulle behövas någon form av stimulans för att till exempel inte förlora för mycket muskelmassa.

– Så jämfört med vad vi kan göra idag är de här idéerna helt ute i det blå, säger Sten Rubertsson.

Men det är spännande att fundera på vad en mildare kryosömn skulle kunna öppna för möjligheter, om de medicinska problemen kan överbryggas. I sådana fall skulle det kunna gå att skicka hundra astronauter i varje skepp till Mars, i stället för en handfull. Och kanske, kanske, i en mer avlägsen framtid, kunna åstadkomma något som liknar hypersömnen i Interstellar eller Alien. Det skulle göra det uthärdligt för människor att färdas mycket längre bort, kanske till andra stjärnor.