I måndags talade Anna Johansson, regeringens infrastrukturminister, om drönare och fjärrstyrd flygtrafikledning på en konferens med FN:s flygorganisation. Om två veckor väntas Högsta förvaltningsdomstolen ta upp fallet med en trädgårdsmästare som flyger med sin drönare över trädgårdar för att planera dem bättre.

Drönare är ett vidsträckt begrepp. Det är alltifrån militära farkoster som kan lasta mer än ett ton laserstyrda bomber och missiler (MQ-9 Reaper) till små kameraförsedda farkoster som säljs till konsumenter och är mindre än en decimeter långa. Den gemensamma nämnaren för drönare är att de är motorförsedda luftfartyg utan pilot ombord som kan flyga autonomt eller fjärrstyras.

Hur får man egentligen använda drönare och de bilder och filmer som kan skapas med hjälp av dem? Vad säger lagen?

Läs också: Drönare är Riksbyggens nyaste verktyg. Det säger mer om framtidens it än du tror.

I Sverige är rättsläget ganska tydligt vad gäller användningen av drönare. Vi har lagstiftning som omfattar fotograferingen, flygningen och spridningen. En kommersiell användning av drönarbilderna gör att användningen omfattas av befintlig lag i en högre utsträckning.

För spridning av flygbilder från luftfartyg över svenskt territorium krävs tillstånd från Lantmäteriet, enligt lagen (2016:319) om skydd för geografisk information. Lagen trädde i kraft så sent som den 1 maj 2016 och innebär tillsammans med en ny föreskrift att nya undantag och tillämpning för tillstånd för lagring och spridning av geografisk information gäller. Tidigare låg ansvaret för tillstånd hos Försvarsmakten.

Tillstånd behövs också från Transportstyrelsen om drönarpiloten tjänar pengar på sin flygning eller flyger på uppdrag. Man får inte flyga högre än 120 meter eller längre bort än 500 meter från sig själv.

Datainspektionen är tillsynsmyndighet såväl avseende personuppgiftsbehandling (när människor kan identifieras på bilderna) som kameraövervakning. Datainspektionens bedömning är att fotografering med drönare över platser som allmänheten har tillträde till omfattas av kameraövervakningslagen (2013:460). I så fall har den lagen företräde framför personuppgiftslagen.

Kameraövervakningslagen handlar om fotografering i syfte att övervaka människor. Att lagen ändå skulle kunna omfatta användningen av drönare beror på att definitionen för övervakningskamera enligt den lagen stämmer in på kameraförsedda drönare. En kamera på en drönare manövreras nämligen inte på plats enligt Datainspektionen och kan därför inte jämställas med en handhållen kamera.

Det här är en artikel från Expert Network

Kammarrätten i Jönköping håller med Datainspektionen om att användning av kameraförsedda drönare faller in under kameraövervakningslagen. Den konstaterade i en dom i december 2015 (1369/15) både att kameran på en drönare är att betrakta som varaktigt uppsatt och att kameran inte kan anses vara manövrerad på plats. Det är inte hur länge man kör med drönaren som avgör om den är varaktigt uppsatt utan hur kameran är fäst på själva drönaren. Därmed uppfyller drönarkameran förutsättningarna för en tillståndspliktig övervakningskamera enligt kameraövervakningslagen. Om drönaren används för att filma platser dit allmänheten har tillträde krävs tillstånd från länsstyrelsen. Den här domen har dock överklagats och Högsta förvaltningsdomstolen kommer i slutet av månaden att lämna beslut om frågan kommer att tas upp till prövning.

Vinner kammarrättens dom laga kraft behöver alla som flyger med drönare, oavsett om det är ute på landet eller mitt i stan, kunna de regler som finns i kameraövervakningslagen. De behöver också ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen innan de börjar flyga. Men länsstyrelsen är idag mycket restriktiv i sin tillståndsgivning. Kameraövervakningslagens syfte är nämligen att se till så att kameraövervakning bara används när övervakningsintresset väger tyngre än integritetsintresset. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad ska man särskilt tänka på hur övervakningen ska utföras, om teknik som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet används (så kallad privacy by design, genom till exempel informationsskyltar, röda flaggor och avpixling innan spridning) och vilket område som ska övervakas.

Som ett allmänt krav för kameraövervakning av alla typer av platser gäller att övervakningen ska bedrivas lagligt, enligt god sed och med hänsyn till enskildas personliga integritet. Tanken enligt lagen är därför att övervakning endast ska ske för vissa särskilda syften, nämligen för att förebygga brott och olyckor. Om länsstyrelsen beviljar tillstånd så kan länsstyrelsen ställa villkor för exempelvis vilken plats som får filmas och vid vilken tid på dygnet som filmning får ske.

Läs också: Ska det krävas tillstånd för att fota med drönare? Högsta instans tar upp fallet

Men finns det inte något sätt att krångla sig ur kravet på en ansökan hos länsstyrelsen? Jo, ett undantag finns. Om en fotograf kan begränsa drönarkameran till att enbart filma eller fotografera en enskild fastighet menar Datainspektionen att kameran inte är tillståndspliktig, eftersom övervakningen endast kommer att avse en plats dit allmänheten inte har tillträde. Övervakningen är då tillåten om fotografen får ett samtycke från de personer som kan bli föremål för övervakningen.

Det är uppenbart att Datainspektionen och Kammarrätten gör en orimlig tolkning av kameraövervakningslagens tillämpning i praktiken. Det är ju inte övervakning det är fråga om när privatpersoner flyger med sina drönare på till exempel Gärdet i Stockholm. Men myndigheterna är skyldiga att tillämpa den lagstiftning vi har, utifrån det sätt de bedömer riktigt. Detta är deras sätt att visa på behovet av ny lagstiftning och driva på riksdag och regering. Under tiden kommer flygarglädjen i kläm och de som vill vara laglydiga får försöka förmå länsstyrelsen att ge dem det tillstånd de behöver. Framför allt för lätta drönare under en viss viktklass.

Fakta

Befattning: Advokat
Företag: Advokatfirman EdmarLaw
Linkedin: Malin Edmar
Twitter: @malinedmar
E-post: malin.edmar@edmarlaw.se
Hemsida: www.edmarlaw.se
Expertområden: It-juridik, e-handel, personuppgiftshantering, it-avtal, avtal, upphovsrätt, domännamn, varumärken, outsourcing.
Bakgrund: Har 20-års erfarenhet av juridisk rådgivning till it-bolag. Författare till tre böcker om it-juridik. Har varit medlem i it-kommissionens it-rättsliga observatorium där hon fick möjlighet att påverka ny lagstiftning.