Kungliga biblioteket i Stockholm är Sveriges nationalbibliotek och har som uppgift att bevara Sveriges kulturarv till framtida generationer. Det innebär bland annat att biblioteket sparar exemplar av utgivna böcker och dagstidningar, såväl som digitala medier som artiklar och webb-tv-klipp.

Tanken är att samlingen ska bevaras till forskning, men i dagsläget kan ingen ta del av materialet då biblioteket inte får göra det tillgängligt.

– I dag finns det ingen tidsplan för när allt det här materialet kan göras tillgängligt. Rent tekniskt skulle vi kunna lösa det idag. Det är framförallt de juridiska frågorna med koppling till upphovsrätten och den personliga integriteten, som behöver lösas, säger Boel Larsson, programansvarig för pliktfrågor vid Kungliga biblioteket.

– Det är därför intressant att titta på hur man löst de här frågorna i Norge och Finland, som delvis har snarlik struktur i sin pliktlagstiftning.

Kungliga biblioteket har även påpekat för regeringen att det måste titta på konskevenserna av EU:s kommande GDPR-förordning som kommer 2018.

Läs också: Digitaliseringsråd ska vara nageln i ögat på Sveriges politiker och tjänstemän

Många frågor, men få svar. Därför kan KB bara vänta på att regeringen ska lägga fram ett beslut om att undersöka saken vidare, för att sedan komma fram till en lösning.

– Det är väldigt tråkigt, vi vill ju göra det här tillgängligt för forskning, säger Daniel Jansson, teknisk verksamhetsutvecklare på KB.

Men trots att alla data ligger i dvala på biblioteket kostar projektet pengar, både för biblioteket och för de publicister som är förpliktade att skicka in sitt material. På pappret kanske det låter enkelt att samla in digital information, men det är en tuffare utmaning än vad man kan tro.

– När vi samlar in digitala medier finns det massor av saker att tänka på. Dels måste vi samla in allt, vilket tar tid, sedan måste vi indexera allt och paketera materialet så att det är anpassat för långsiktigt bevarande. När det kommer till lagring blir även filformat en stor fråga, säger Daniel Jansson och fortsätter:

– På biblioteket har vi fysiska skrifter bevarade från år 500, men har du någonsin försökt öppna ett worddokument från 1997 idag vet du om att det inte är så lätt. Därför krävs det att materialet hanteras på ett sådant sätt att man säkrar åtkomsten till innehållet nu, och i framtiden.

När biblioteket började spara ned digitalt innehåll från webben 1997, samma år som Internet Archives började med sin insamling, använde man sig av en robot som skrapade nätet på innehåll. Idag använder biblioteket fortfarande en robot som skrapar stora delar av nyhetssajterna, men i och med e-plikten hamnar mycket av insamlingsbördan på publicisterna själva som får lämna in materialet på olika sätt. En metod som dessutom ger biblioteketet mer metadata, som sedan kan ge mervärde till datan.

– Vi sparar så mycket metadata som möjligt för att göra det enklare att söka i materialet och hitta det man söker. Till exempel har vi metadata från alla digitaliserade dagstidningssiodr, så vi kan se med vilken kamera alla tidningsbilder tagits med. Mycket av den här informationen kanske aldrig kommer att användas, men det finns där som underlag för framtida forskning, säger Daniel Jansson.

Bortsett från de ekonomiska kostnaderna av insamlingen har KB även börjat se att bristen på tillgänglighet även påverkar den forskning som görs idag.

– Det har berättats från universitetsbiblioteken, bland annat i Uppsala, att bristen på tillgänglighet av forskningsunderlag även påverkar den forskning som görs idag. Många av dagens forskare väljer sitt forskningsämne utifrån vilket material som finnt lättillgängligt. I dagens moderna samhälle vill man inte behöva kuska land och rike runt mellan biblioteken, utan man vill kunna nå allt digitalt, säger Boel Larsson, och fortsätter:

– Därför väljer många bort forskningsområden där de vet om att informationen inte finns några knapptryck bort, vilket i förlängningen påverkar samhällsutvecklingen.

Läs också: Försäkringskassan tar VR till hjälp för att förstå 30 miljoner rader kod

Exempelvis skulle all insamlad data kunna användas för att forska kring det som i folkmun brukar kallas för fejkade nyheter, eller fake news. Något som Daniel Jansson upptäckte efter att en krönika av Ann Heberlein i GP fick mycket kritik då många upplevde att krönikan ändrades i takt med statistiken som presenterades visade sig vara fel.

– Jag hörde om kritiken på Medierna i P1 och bestämde mig för att kolla i vårt system. Där kunde jag enkelt via insamlad metadata se hur artikeln hade sett ut ursprungligen och sedan även se att den ändrats fyra gånger, säger Daniel Jansson.

När samlingen kan bli tillgänglig återstår alltså att se, men en sak är säker: insamlandet kommer att fortsätta oavsett.

– Tanken är att det här ska finnas fram till Armageddon och det finns ingen delete-funktion inbyggd i systemet. Så vi kommer fortsätta att spara allt, säger Daniel Jansson.

Vill du läsa mer om e-plikt kan du göra det på Kungliga bibliotekets hemsida.