Jag har själv denna sommar sneglat avundsjukt mot killen som sommarjobbar i Tessinparken i Stockholm med att rensa rosenrabatterna. Han kanske inte tjänar så mycket i timmen, men kraven verkar inte överdrivet hårda och han kan alltid svalka sig i fontänen om värmen blir för ansträngande. Jämfört med Irene Andersson har han dock ett hårt jobb.
Irene är ansvarig för Statskontorets studie om användning av öppen källkod i förvaltningen. Studien ska ge underlag för fortsatt diskussion, informationsinsatser och ställningstaganden om hur förvaltningen bör ställa sig till denna typ av programvaror.
Öppen källkod är inte bara programvara som ger tillgång till källkoden. Distributionsvillkoren för programvara som distribueras under en öppen källkod-licens måste uppfylla ett antal kriterier, såsom att licensen inte får förhindra någon part från att sälja eller att ge bort mjukvaran som en komponent eller som en sammanslagen mjukvarudistribution som innehåller program från flera olika källor. Den kanske mest kända licenstypen som ryms inom dessa kriterier är GNU GPL som används för distribution och utveckling av bland annat operativsystemet Linux. GNU GPL är egentligen en föregångare till öppen källkod och utvecklad inom rörelsen för fri programvara under ledning av Richard M Stallman. Stallman anser att tillgång till källkoden är en viktig demokratifråga och det är ur det perspektivet intressant att följa Statskontorets utredning. Stallman har genom den fria programvara skapat ett i juridisk mening licensieringssystem genom vilket den ekonomiska upphovsrätten till datorprogrammet används för att tillse att fyra friheter knyts till det:
Det finns de som mot bakgrund av Stallmans resonemang anser att staten helt skall diskriminera till den fria programvarans fördel. På ren svenska skall staten enligt detta sätt att se det endast köpa fri programvara eller program med öppen källkod. Jag håller inte med om detta. Om fri programvara är ett så stort samhällsintresse bör istället det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram förändras i riktning mot fri programvara så att alla marknadens aktörer får samma förutsättningar. Om förändringen endast görs genom upphandlingen riskerar man att skapa assymetrier på marknaden med risk för svåröverskådliga negativa effekter.
Vidare tror jag att det är viktigt att förändringar av upphovsrätten sker utan att skattebetalarna drabbas genom experiment som kan bli dyra.
Licensvillkoren är en del av bedömningen vid ett programvaruköp. Andra faktorer, som ofta styrs av licensvillkoren, är pris, prestanda, säkerhet, möjligheter till anpassning, driftsäkerhet, kompatibilitet, supportkostnader, vidareutveckling med mera. Dessa faktorer bör styra varje offentlig upphandling av IT-produkter. Idag finns dock en brist i dessa upphandlingar. Upphandlingskriterierna är ofta designade på ett sätt som gör att alternativ baserade på fri programvara eller öppen källkod försvinner ur upphandlingen redan på ritbordet. Mycket av detta beror på att slutna standarder används och att det då inte går att konkurrera om anbuden utan att anpassa sin programvara efter exempelvis Microsofts webbserver. Om den standard som används eller som anbudsunderlaget baseras på är sluten eller knutet till ett visst företag blir det svårt att vara med och tävla för den som erbjuder alternativ baserade på öppen källkod. Det gör att Linux-baserade alternativ inte kan delta vilket snedvrider konkurrensen och ökar IT-kostnaderna samt sänker den offentliga sektorns IT-effektivitet.
Statskontorets slutsats måste därför vara att det bästa alternativet alltid skall vinna och att öppna standarder skall användas för all utveckling och alla inköp. Både Microsoft- och Linux-alternativet måste kunna vara med och tävla i upphandlingen. Först då kan vi få det mest effektiva alternativet. Om det immateriella skyddet för datorprogram skall ändras bör det göras av lagstiftaren och inte smygande genom upphandlingen.
Svårare än så behöver det inte vara och därför har Irene Andersson världens lättaste jobb. Irene har det till och med bättre än den brunbrände yngling som rensat rosenbuskarna i Tessinparken. Om Irene är klok kan hon efter att ha läst denna text köpa en glass, sätta sig i skuggan och titta på när ynglingen kämpar vidare med sina rosor. För att tala med Jerome K. Jerome:
-Jag älskar arbete. Jag kan sitta och studera det i timtal.
Relaterade länkar:
Läs mer om utredningen:
Open source-definitionen på svenska:
Läs Pawlos kommentarer till krönikan:
Irene är ansvarig för Statskontorets studie om användning av öppen källkod i förvaltningen. Studien ska ge underlag för fortsatt diskussion, informationsinsatser och ställningstaganden om hur förvaltningen bör ställa sig till denna typ av programvaror.
Öppen källkod är inte bara programvara som ger tillgång till källkoden. Distributionsvillkoren för programvara som distribueras under en öppen källkod-licens måste uppfylla ett antal kriterier, såsom att licensen inte får förhindra någon part från att sälja eller att ge bort mjukvaran som en komponent eller som en sammanslagen mjukvarudistribution som innehåller program från flera olika källor. Den kanske mest kända licenstypen som ryms inom dessa kriterier är GNU GPL som används för distribution och utveckling av bland annat operativsystemet Linux. GNU GPL är egentligen en föregångare till öppen källkod och utvecklad inom rörelsen för fri programvara under ledning av Richard M Stallman. Stallman anser att tillgång till källkoden är en viktig demokratifråga och det är ur det perspektivet intressant att följa Statskontorets utredning. Stallman har genom den fria programvara skapat ett i juridisk mening licensieringssystem genom vilket den ekonomiska upphovsrätten till datorprogrammet används för att tillse att fyra friheter knyts till det:
- frihet att använda programmet för valfritt ändamål (frihet 0),
- frihet att undersöka hur programmet fungerar och ändra det för egna ändamål (frihet 1)
- frihet att skicka kopior vidare av programmet, mot betalning eller gratis (frihet 2) samt
- frihet att förbättra programmet och sprida det vidare i förbättrad form (frihet 3).
Det finns de som mot bakgrund av Stallmans resonemang anser att staten helt skall diskriminera till den fria programvarans fördel. På ren svenska skall staten enligt detta sätt att se det endast köpa fri programvara eller program med öppen källkod. Jag håller inte med om detta. Om fri programvara är ett så stort samhällsintresse bör istället det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram förändras i riktning mot fri programvara så att alla marknadens aktörer får samma förutsättningar. Om förändringen endast görs genom upphandlingen riskerar man att skapa assymetrier på marknaden med risk för svåröverskådliga negativa effekter.
Vidare tror jag att det är viktigt att förändringar av upphovsrätten sker utan att skattebetalarna drabbas genom experiment som kan bli dyra.
Licensvillkoren är en del av bedömningen vid ett programvaruköp. Andra faktorer, som ofta styrs av licensvillkoren, är pris, prestanda, säkerhet, möjligheter till anpassning, driftsäkerhet, kompatibilitet, supportkostnader, vidareutveckling med mera. Dessa faktorer bör styra varje offentlig upphandling av IT-produkter. Idag finns dock en brist i dessa upphandlingar. Upphandlingskriterierna är ofta designade på ett sätt som gör att alternativ baserade på fri programvara eller öppen källkod försvinner ur upphandlingen redan på ritbordet. Mycket av detta beror på att slutna standarder används och att det då inte går att konkurrera om anbuden utan att anpassa sin programvara efter exempelvis Microsofts webbserver. Om den standard som används eller som anbudsunderlaget baseras på är sluten eller knutet till ett visst företag blir det svårt att vara med och tävla för den som erbjuder alternativ baserade på öppen källkod. Det gör att Linux-baserade alternativ inte kan delta vilket snedvrider konkurrensen och ökar IT-kostnaderna samt sänker den offentliga sektorns IT-effektivitet.
Statskontorets slutsats måste därför vara att det bästa alternativet alltid skall vinna och att öppna standarder skall användas för all utveckling och alla inköp. Både Microsoft- och Linux-alternativet måste kunna vara med och tävla i upphandlingen. Först då kan vi få det mest effektiva alternativet. Om det immateriella skyddet för datorprogram skall ändras bör det göras av lagstiftaren och inte smygande genom upphandlingen.
Svårare än så behöver det inte vara och därför har Irene Andersson världens lättaste jobb. Irene har det till och med bättre än den brunbrände yngling som rensat rosenbuskarna i Tessinparken. Om Irene är klok kan hon efter att ha läst denna text köpa en glass, sätta sig i skuggan och titta på när ynglingen kämpar vidare med sina rosor. För att tala med Jerome K. Jerome:
-Jag älskar arbete. Jag kan sitta och studera det i timtal.
Relaterade länkar:
Läs mer om utredningen:
Open source-definitionen på svenska:
Läs Pawlos kommentarer till krönikan:
Den här artikeln har null kommentarer:
Molnigt på idg.se?
