I den avslutande paneldebatten under Internetdagarna deltog Håkan Ogelid, redaktionschef för Computer Sweden. Computer Sweden hade tidigare i veckan konstaterat att samma personer styr Internet i Sverige som när Computer Sweden tidigare år gjort sin granskning av organisationerna bakom .se-domänen med mera. Kombinationen av Håkan Ogelids närvaro och Computer Swedens artikel fick Torbjörn Carlsson på Internetacademy att under fräna former fråga Ogelid vad Computer Sweden håller på med. Carlsson tycktes mena att Computer Sweden bedriver kampanj mot de individer som förekommer i II-stiftelsen och andra relaterade organisationer och att dessa istället närmast borde tackas för att de fått Internet att fungera i Sverige.
Ogelid fick aldrig en ordentlig chans att svara på frågorna som plötsligen haglade in över scenen. Carlsson med flera åhörares frågor till Ogelid förtjänar emellertid fortsatt uppmärksamhet. Varför skall inte Östen Frånberg och dennes kumpaner tackas - närmast med kunglig medalj - för att de fått organisationen med II-stiftelsen, NIC-SE, Netnod med flera att fungera?
Det som torde få varje vän av demokrati att reagera är att samtliga omnämnda organisationer startats ut ett rosa moln, utan någon egentlig insyn och med tveksam representativitet för viktiga användarintressen. Över tiden har användarintressen bjudits in, men det är fortfarande ofta samma individer som återfinns i styrelser och verkställande positioner. Dessutom har historien visat att kritiker snabbt får en position inom systemet. Det smärtar att erkänna, men det gäller exempelvis undertecknad. Det gör givetvis att man som utomstående blir misstänksam. Särskilt om man som undertecknad är cyniker och inte tror att det existerar osjälviska handlingar.
Själv känner jag många av de inblandade. Jag svängde exempelvis ett par bägare med Östen så sent som förra omgången av Internetdagarna. Det här med att alla känner alla tror jag tyvärr är ett tecken på Sveriges litenhet snarare än korruption. Om Östen agerar osjälviskt? Jag tror inte det. Det skänker nog en stor portion tillfredsställelse att se att Internet fungerar i Sverige och dessutom har de inblandade i Östens gäng en inte obetydlig mängd makt.
Det kvardröjande problemet är att organisationen av det svenska Internet har skett med Platons filosofkungar som förebild i en fullständig meritokrati. De upplysta skall uppfostra de okunniga. Det förutsätter dock stora mått av upplyst despoti om inte plågsam diktatur skall bli följden. Särskilt om man inte ser hur Östen Frånberg och dennes kumpaner kan avsättas.
Förutom i Computer Sweden har detta uppmärksammats av Robert Nordh som i e-komutredningens slutbetänkande "Toppdomän för Sverige" föreslår en övergripande tillsyn över Östens gäng. Det verkar vara ett rimligt krav från statsmakten med tanke på vilka värden som står på spel. Det är emellertid mindre lämpligt om det sker genom detaljreglering. Tvärtom torde nuvarande organ genom självreglering kunna fortsätta som tidigare, särskilt om öppenheten och representativiteten för allmänna intressen fortsätter öka. II-stiftelsen har dock reagerat med bestörtning och slår ifrån sig alla sådana krav från staten.
Det är därför som Torbjörn Carlsson måste leva med att Östen med resten utsätts av fortsatt granskning av såväl Computer Sweden som statsmakten. Men även med denna granskning och insyn misstänker jag att jag kommer att träffa Östen Frånberg och Torbjörn Carlsson över ett glas vin på Internetdagarna år 2004. Och kanske kommer Håkan Ogelid att som ny styrelseledamot av II-stiftelsen att vara den förste av oss att höja sitt glas. Så litet är Sverige.
Av: Mikael Pawlo
Ogelid fick aldrig en ordentlig chans att svara på frågorna som plötsligen haglade in över scenen. Carlsson med flera åhörares frågor till Ogelid förtjänar emellertid fortsatt uppmärksamhet. Varför skall inte Östen Frånberg och dennes kumpaner tackas - närmast med kunglig medalj - för att de fått organisationen med II-stiftelsen, NIC-SE, Netnod med flera att fungera?
Det som torde få varje vän av demokrati att reagera är att samtliga omnämnda organisationer startats ut ett rosa moln, utan någon egentlig insyn och med tveksam representativitet för viktiga användarintressen. Över tiden har användarintressen bjudits in, men det är fortfarande ofta samma individer som återfinns i styrelser och verkställande positioner. Dessutom har historien visat att kritiker snabbt får en position inom systemet. Det smärtar att erkänna, men det gäller exempelvis undertecknad. Det gör givetvis att man som utomstående blir misstänksam. Särskilt om man som undertecknad är cyniker och inte tror att det existerar osjälviska handlingar.
Själv känner jag många av de inblandade. Jag svängde exempelvis ett par bägare med Östen så sent som förra omgången av Internetdagarna. Det här med att alla känner alla tror jag tyvärr är ett tecken på Sveriges litenhet snarare än korruption. Om Östen agerar osjälviskt? Jag tror inte det. Det skänker nog en stor portion tillfredsställelse att se att Internet fungerar i Sverige och dessutom har de inblandade i Östens gäng en inte obetydlig mängd makt.
Det kvardröjande problemet är att organisationen av det svenska Internet har skett med Platons filosofkungar som förebild i en fullständig meritokrati. De upplysta skall uppfostra de okunniga. Det förutsätter dock stora mått av upplyst despoti om inte plågsam diktatur skall bli följden. Särskilt om man inte ser hur Östen Frånberg och dennes kumpaner kan avsättas.
Förutom i Computer Sweden har detta uppmärksammats av Robert Nordh som i e-komutredningens slutbetänkande "Toppdomän för Sverige" föreslår en övergripande tillsyn över Östens gäng. Det verkar vara ett rimligt krav från statsmakten med tanke på vilka värden som står på spel. Det är emellertid mindre lämpligt om det sker genom detaljreglering. Tvärtom torde nuvarande organ genom självreglering kunna fortsätta som tidigare, särskilt om öppenheten och representativiteten för allmänna intressen fortsätter öka. II-stiftelsen har dock reagerat med bestörtning och slår ifrån sig alla sådana krav från staten.
Det är därför som Torbjörn Carlsson måste leva med att Östen med resten utsätts av fortsatt granskning av såväl Computer Sweden som statsmakten. Men även med denna granskning och insyn misstänker jag att jag kommer att träffa Östen Frånberg och Torbjörn Carlsson över ett glas vin på Internetdagarna år 2004. Och kanske kommer Håkan Ogelid att som ny styrelseledamot av II-stiftelsen att vara den förste av oss att höja sitt glas. Så litet är Sverige.
Av: Mikael Pawlo
Den här artikeln har null kommentarer:
Molnigt på idg.se?
