Jag tänker mig öppen kod som ett samlingsbegrepp för ett sätt att hantera källkoden till datorprogram där man tillåter användaren av ett givet datorprogram att få del av källkoden, få möjlighet att ändra källkoden och ha rätt att sprida ändrade versioner av datorprogrammet vidare.

Förutom dessa grundläggande principer kan man tänka sig ett antal varianter, som alla i praktiken skapas genom de datorprogramlicenser där principerna uttrycks och som reglerar hur man får använda datorprogram och källkod. En av dessa varianter manifesteras genom licensen GNU GPL där man som användare får samtliga rättigheter enligt öppen kod-principen förutsatt att man sprider de ändrade datorprogrammen vidare på samma villkor och att man vid spridning tillhandahåller källkoden om inte direkt med den körbara filen så åtminstone på begäran.

En annan variant är den som följer av BSD-licensen. Enligt BSD-licensen kan du bygga vidare på en annan utvecklares källkod, men du behöver inte dela med dig av dina förändringar, ens om du sprider det ändrade programmet vidare. Du kan sålunda bygga en sluten lösning baserad på av annan utvecklad öppen kod.

Det är nu Skugge och Ranelid kommer in. Den här debatten handlar emellertid inte om huruvida någon programmerare har rakade armar eller inte - Ranelid hade det alltså inte - utan vilken licens som ger användaren och samhället mest frihet.

BSD-anhängarna brukar säga att BSD-licensen ger mer frihet då användaren själv kan bestämma om hans utveckling skall bli öppen kod. GNU GPL-anhängarna säger att GNU GPL-licensen garanterar frihet genom att koden alltid förblir öppen oavsett vad en utvecklare i senare led vill och önskar. Mot detta kan anföras att fler kommersiella aktörer kan uppskatta en BSD-licens då de inte behöver dela med sig av sina ofta kostsamma investeringar i en viss öppen kod.

I slutändan beror nog gängtillhörigheten här på hur man betraktar datorprogrammet. BSD-licensen ger användaren den maximala friheten att själv avgöra hur dennes förändringar av ett program skall spridas. GNU GPL låser användaren till öppen kod. Det senare låter kanske som användaren ges mindre frihet. Om man däremot betraktar datorprogrammet som en väsentlig byggsten i samhällets informationsarkitektur kan det vara en fördel att tvinga användaren till att även fortsatt använda öppen kod. Då säkras fortsatt insyn i vårt viktigaste verktyg för framtiden.

Det är garanterat viktigare än huruvida Ranelid rakar armarna eller inte och borde debatteras i tevesofforna varje kväll hela vintern.

Av Mikael Pawlo