Orkut är en webbplats som i någon mån är baserad på Stanley Milgrams teori "six degrees of separation". Sociologen Milgram lanserade 1967 teorin att alla amerikaner är sammanknutna med maximalt sex led. Det vill säga att om du som amerikan aldrig är mer än sex personer borta från såväl den amerikanske presidenten som uteliggaren som värmer sig i utloppet från tunnelbanan mellan 47:nde gatan och Lexington Avenue i New York. Du känner kanske en kille från plugget som arbetar som jurist och som i sin tur haren kursare som blev talskrivare som i sin tur arbetar åt utrikesministern som i sin tur känner George W. Bush. Så där kan man hålla på.

Enligt Milgram skall det aldrig krävas mer än sex led för hela amerikanska populationen. Du skall alltså nå presidenten lika lätt som uteliggaren. Problemet är bara att Milgram endast testade sin teori på en population omkring 300 människor och för att finna en (1) person. Det räcker knappast som vetenskapligt bevis, men senare studier tyder på att Milgram har rätt,
även om det är svårt att definiera vad som egentligen är en "länk". I den digitala verkligheten är det emellertid ganska enkelt att genomföra Milgrams experiment.

Nu har sålunda en verklig tjänst lanserats där teorin kan testas skarpt.

Tjänsten heter Orkut och är döpt efter dess skapare, Google-teknikern Orkut Buyukkokten. På Orkut kan du registrera dig själv och dina vänner och på så sätt snabbt bygga upp en karta över ditt nätverk. Problemet är möjligen att denna karta också kan läsas av var och en som är medlem i Orkut. Vem som helst kan bli medlem i Orkut efter att ha fått en inbjudan från någon som tidigare är registrerad. Det är alltså inte särskilt svårt att bli medlem, även om Orkut spelar på folks fåfänga att tillhöra exklusiva, hemliga nätverk. Dessutom kan alla Orkut-medlemmar skicka e-post inom systemet till varandra och varandras kontakter.

Lunarstorm för vuxna.

Orkut är inte först. Den första gången jag stötte på en liknande tjänst hette den just Six Degrees. Det var många år sedan. Den tjänsten har varit stängd en tid, men skall snart relanseras. Dessutom finns populära Friendster, LinkedIn och en uppsjö av mindre kända alternativ. Nätverkstjänster som Orkut är på modet.

Jag tycker inte om det. Värdet på ett nätverk ökar ofta om man är beredd att dela med sig av det. Men det är skillnad på att dela med sig av ett vissa, väldefinierade affärsrelationer till en viss given person och krets och med ett visst syfte och att lägga upp hela sin adressbok med stora personprofiler och fotografier på nätet.

Helt plötsligt blir vi transparenta som människor. Det känns en smula ointressant. Det känns en smula olämpligt. Vad är egentligen värdet med att all information om en människa skall finnas tillgänglig med några enkla knapptryckningar? Varför skall mina vänner och affärsbekanta registreras för var och en på Orkut?

Även om Milgram hade rätt och jag bara har sex led till president George W. Bush så kommer han inte att svara på mitt telefonsamtal om jag ringer och vill diskutera förekomsten av eller bristen på massförstörelsevapen i Irak med honom, bara för att någon fyra led bort känner hans talskrivare. Det gäller oavsett hur många kontakter jag lägger upp på Orkut. Den enda
effekten är sålunda att var och en kan se precis vilka jag känner. Till vilken nytta?

Nätverk fungerar bäst så länge man respekterar dessas integritet och sin egen. Är det inte så att vi behöver en privat sfär och att denna kanske i första hand består av våra vänner? Blottningskulturen på Internet har gått för långt.

Våga vägra Orkut!

Av Mikael Pawlo