Ju mer webben växer, ju mer uppenbart blir det att webben är laglöst land.

Jämsides med kreativ frihet frodas bluff, bedrägeri, lögner och förtal. När Tim Berners-Lee konstruerade protokollen som webben bygger på riktade han sig till en grupp seriösa forskare. Han tänkte inte ens på att det kunde behövas motmedel mot felaktig, kriminell eller integritetskränkande information.

Nu har han och andra ledande forskare på webben bestämt sig för att ändra på det. Inte nödvändigtvis själva, utan genom att utbilda nya forskare som kan ta itu med problemet.

Nyligen presenterade forskarna satsningen Web Science Research Initiative, WSRI, och det nya universitetsämnet webbvetenskap. Forskarna, som kommer från Massachusetts Institute of Technology, MIT, och Southamptons universitet i England. De vill kunna erbjuda en universitetetsexamen i ämnet, som ska omfatta datavetenskap, matematik, neurovetenskap, juridik och ekonomi. WSRI kommer också att samla in pengar för att finansiera doktorandstudier vid MIT och i Southampton.

Men målet är alltså inte att utexaminera fler webbmästare och webbdesigners av samma sort som vi redan har, utan att utbilda en grupp som kan få ordning på webben.

– Eftersom att vi skapade webben är det vår skyldighet att förstå den, säger Tim Berners-Lee i en intervju med IDG News. Han är i dag chef för webbens ledningsgrupp, Word Wide Web Consortium (W3C) och forskar på MITs laboratorium för datavetenskap och artificiell intelligens, Csail.
Han och hans kollegor grundade WSRI, som de uttalar ”wizzri”, på grund av två trender: den snabbt växande mängden information på nätet och behovet av sociala regler för tillgång till informationen.

– I dag finns det hundra miljoner servrar, hundra miljoner noder, hundra miljoner webbmästare, och om vi vill få grepp om alla dessa data, hur bär vi oss åt då? Hur formulerar vi en skarp matematisk fråga som ger ett svar som kan bli underlag för en policy, undrar Rodney Brooks, som är chef för Csail och en av WSRIs grundare.

En av webbens stora styrkor, menar Tim Berners-Lee, är att samma regler gäller överallt – från små sajter till jättelika sociala nät som Myspace. Webbens ”fraktala” natur har möjliggjort den så kallade bloggosfärens framväxt. Det är ett komplext system som styrs av enkla regler. Men ibland går webbens snabba tillväxt inte ihop med sund utveckling. Ett exempel är webbuppslagsboken Wikipedia som har tvingats införa nya regler för att stoppa spamartade bidrag. Det går inte längre att tillämpa filosofin att ”alla kan bidra”.

WSRI ställs närmast inför utmaningen att få fler bidrag från privata källor, samtidigt som forskningsresultaten ska spridas till alla. Google och IBM har redan ställt sig bakom satsningen och stöder WSRIs linje att forskningsresultaten ska spridas enligt modellen öppen källkod. Det berättar Wendy Hall, professor i datavetenskap i Southampton och en av WSRIs grundare.

Andra utmaningar är att hitta sätt att sprida information om kliniska läkemedelsförsök, epidemiologi i realtid för att följa spridningen av smittsamma sjukdomar och att göra antiterroristdatabaser tillgängliga samtidigt som medborgarnas privatliv skyddas.

I denna tid av fildelningsverktyg, lagliga som olagliga, kan det bli svårt att enas om gränsdragningar för vad som är socialt acceptabelt. Problemet är inte att det saknas lagar, utan att de inte har flyttat in på webben säger Danny Weitzner, forskare på W3C och en av WSRIs grundare.

– Webben är mycket dålig på att följa de sociala förväntningar och de lagar och regler som samhället bygger på, säger Weitzner.