Grace Murray Hopper var den amerikanska flottans främsta dataexpert under många viktiga år. Hennes mamma älskade matematik, och hennes pappa uppmuntrade henne att studera.

Grace doktorerade i matematik 1934, och blev löjtnant i flottans reserv 1943. Hon började med att beräkna projektilbanor, och blev den första programmeraren på flottans Mark I-dator.

Redan som ung älskade hon tekniska prylar, och att lära sig hur de fungerar. Efter kriget fortsatte hon med Mark II och III på Harvard. En mal som fastnat i Mark II och fått den att krångla klistrade hon in i körjournalen och bokförde som ”bug”. Det ordet använder vi fortfarande.

1946 gick Grace till företaget Ecklert-Machly Computer Corporation, som senare blev Sperry Rand. Där deltog hon i utvecklingen av den första kommersiella datorn, Univac. När programmeringsspråket Cobol skapades 1959, byggde det till stor del på språket Comtran från IBM och språket Flow-Matic som Grace skapat. Cobol gjorde programmeringen mycket enklare och spelade stor roll för datorindustrins utveckling. Hon skapade också den första kompilatorn för ett datorspråk, A-0.

Grace gick i pension från Flottans reserv 1986, som äldsta officer i tjänst. Hon var då 80 år. Denna framstående IT-kvinna fick sammanlagt 47 hedersbetygelser och namngav en av USA:s jagare, USS Hopper.

En annan framstående kvinna i IT-historien är Hedy Lamarr, bekant som det vackra ansiktet på omslaget till Corel Draws kartonger. Hon var skådespelerska och uppträdde naken i den tjeckiska filmen Ecstacy, vilket skrämde den europeiska publiken 1933.

Ett par månader efter inspelningen arrangerade hennes föräldrar ett äktenskap med den österrikiske vapenhandlaren Fritz Mandl. Hedy fick agera vacker värdinna under makens möten med ledande tillverkare och köpare av vapen, som kom från bland annat Tyskland och Italien.

Smart som Hedy var lyssnade hon på deras samtal, och lärde sig mycket om tekniken bakom olika vapensystem. Hon fick snart nog, drogade den kammarjungfru som mannen anställt för att hålla ordning på henne, och rymde utklädd till husa.

Efter en snabb skilsmässa tog Hedy båten till USA, och mötte filmchefen Louis B. Mayer ombord (Mayer som i Metro Goldwyn Mayer - MGM). Mayer ville att hon skulle distansera sig lite från sin roll i Ecstasy, så hon bytte namn till Lamarr. Dels efter stumfilmsstjärnan Barbara La Mar, dels efter havet som de möttes på, La Mar).

I Hollywood träffade hon den excentriske kompositören George Antheil, som bland annat hade skrivit ett stycke där 16 självspelande pianon spelade med perfekt synkronisering. Under en fest sjöng hon med samtidigt som Antheil spelade piano, samtidigt som han hela tiden bytte tonart.

Hedy mindes samtal mellan vapentillverkare om problem med att styra torpeder med radio, eftersom det öppnade för utstörning från fiendens sida. Hon insåg att om en torped och dess styrutrustning på ett skepp kunde hoppa mellan olika frekvenser, skulle det bli mycket svårare för fienden att störa ut kommunikationen.

Tillsamans med Antheil utvecklade Hedy ett system för frekvenshoppning där synkroniseringen mellan torped och skepp bestod i två likadana hålkort, snarlika dem som användes i självspelande pianon. Det tog dem ett par månader, och därefter lämnade de in specifikationen till National Inventors Council som USA:s försvarsdepartement startat för att få in bra idéer till försvaret.

Med hjälp av en chef på General Motors förbättrades tekniken och blev patent 2 292 387. Bland annat innehöll patentet samma typ av modulering som finns i moderna modem, och även en enklare checksumma som var tänkt att tillåta falsksignalering för att vilseleda fienden.

Enligt en artikel i Bluetooth News var Hedys drivkraft en fruktan för Hitler som hon ska ha lärt känna personligen. Rik och berömd blev hon redan som skådespelerska. Tyvärr var idén lite före sin tid, och bedömdes som alltför komplicerad för att brukas på örlogsfartyg. Första gången frekvenshoppning användes var under Kubakrisen 1962.

Grace Hopper och Hedy Lamarr är långt ifrån ensamma. Snarare är det faktum att vi ens behöver lyfta fram kvinnor specifikt rätt märkligt.

Tänk bara på hur tråkig och bristfällig IT-branschen skulle ha varit utan kvinnor som Ada Lovelace, den första programmeraren, Elizabeth Friedman som knäckte spritsmugglarnas koder under förbudstiden, alla kvinnor på Bletchley Park som knäckte tyskarnas koder under andra världskriget, Shava Nerad, taleskvinna för Tor-projektet, Electrolux frispråkiga informationschef Ingrid Mogensen, Jayshree Ulllal som är Ciscos ytterst skärpta chef för säkerhet, Viiveke Fåk, Anitha Bondestam, Louise Yngström, Anne-Marie Eklund Löwinder, Christina Wainikka, Annika Waern, Kim Polese, Carly Fiorina och Ann Coulter på HP.

Här framträder en bild: Kvinnor är ungefär som män, på gott och ont. I det läget är det synd att kvinnorna verkar rata både IT-utbildningar och karriärer. Den här branschen behöver alla smarta hjärnor den kan få.