Japanska forskare på Nakamoto Lab har gjort en ”luktspelare” som känner igen dofter och kan återskapa dem. Luktspelaren kan ta fingeravtrycket på en doft och mixa en blandning som luktar likadant. Det är en kombination av en elektronisk näsa, en luktdetektor, och en doftblandare med 32 eller 96 grunddofter.

Det hela ser ut som en laboratorieutrustning, vilket är precis vad det är, men kan naturligtvis krympas. Om det sker är det bara en tidsfråga innan vi får luktöverföring. Vi kan få luktfilm och lukt-tv och skicka lukt-sms till varandra.

Strikt nyttomässigt är det svårt att hitta praktiska tillämpningar för luktspelaren. Att känna igen lukter är viktigt inom medicin, processindustri, livsmedelsindustri och miljövård. Men enligt svenska experter är det svårt att hitta något användningsområde för återskapade dofter.
Strikt nyttomässigt alltså. Ifall det går att tjäna pengar på det, ja det är en annan fråga.

Designerdofter är redan en storindustri. Affärskedjor betalar luktexperter miljoner för att de ska skapa den rätta doften för butikerna. Hissmusik för näsan, om man så vill. Lukten blir en del av inredningen, precis som färgskalan och belysningen. Även förpackningar förses med utprovade dofter.

I värsta fall blir det påträngande och irriterande. I mer sofistikerade former blir det något som vi påverkas av utan att tänka på det.

Detta är kontroversiellt. En del protesterar därför att de är allergiska, andra känner sig manipulerade. Andra tycker helt enkelt inte om designerdofterna.

Doftsinnet är, om man så vill, primitivt, men också kraftfullt. Ett fåtal molekyler som träffar näsans innertak kan få oss att känna igen en doft som vi inte har upplevt på decennier. Lukter påverkar våra känslor och vårt sinnestillstånd.
Samtidigt vet vi fortfarande ganska lite om hur luktsinnet fungerar.

Vi vet att ögat bara uppfattar tre färger, nämligen rött, grönt och blått, och att tungan bara känner fem smaker, nämligen sött, salt, surt, beskt och umami (mustighet). Allt annat är blandningar. Men ingen har lyckats reducera de tusentals dofter som näsan kan uppfatta till ett fåtal grundlukter.
Det som kallas för elektroniska näsor är oftast extrema specialister, konstruerade för att reagera på en enda doft. Näsan som styr den japanska luktspelaren är en stor uppsättning med luktsensorer. En version har 32 olika sensorer, en annan version har 96.

Men ingen elektronisk näsa överträffar en människas näsa, för att inte tala om hundens. Men de elektroniska näsorna tröttnar aldrig, behöver inte gå på lunch och kan offras i en nödsituation.

– Det finns ställen där varken människor eller hundar vill stoppa näsan, säger professor Ingemar Lundström i Linköping, svensk pionjär på elektroniska näsor.

Franska Alpha Multiple Organoleptic Systems är ett av världens ledande företag inom elektroniska näsor och tungor. De säljer sin teknik till företag inom livsmedel, processindustri, förpackningsindustri, läkemedel, kosmetika och papper. Luktdetektorer talar om ifall råvarorna är för gamla och ifall förpackningarna läcker.

Luktdiagnos börjar också, tack vare de elektroniska näsorna, att göra comeback i läkarvetenskapen.

I äldre medicin hörde det till att läkaren luktade på patientens andedräkt, och på andra kroppsutsöndringar, och det gör läkarna fortfarande i utomeuropeisk medicin. Kraven på objektivt verifierbara mätvärden i sjukhuslaboratorierna har satt lukten på undantag, men nu kan luktdetektorer möta det kravet.

Nyligen fick den arab-israeliske forskaren Hossam Haick ett anslag på 1,73 miljoner euro från EU. Han ska utveckla en elektronisk näsa som kan upptäcka lungcancer. Cancercellerna avger en svag, men karakteristisk lukt på ett mycket tidigt stadium, och den lukten kan upptäckas i utandningsluften.

Professor Peter Wide i Örebro har experimenterat med självgående robotar, försedda med elektroniska tungor. Sådana robotar skulle kunna användas i räddningsarbete. De kan skickas dit man varken kan skicka människor eller hundar, och de kan, med hjälp av lukten, upptäcka människor, levande eller döda, sprängladdningar, brandrök och gas- och kemikalieläckor.

– Problemet, berättar han, är framkomligheten.
Enligt Peter Wide kommer vi snart att kunna köpa kylskåp med luktdetektorer som talar om för oss när mjölken börjar bli sur.

– Det kommer också en elektronisk tunga, som man fäster på vattenkranen, och som kontrollerar dricksvattnets kvalitet. Det är inget som behövs

i Sverige, men i andra länder.
Varken Peter Wide eller Ingemar Lundström kan se någon industriell tillämpning för luktspelaren, men däremot tror de på en kommersiell användning inom spel och underhållning.
– Tänk dig ett datorspel med lukter, eller att kunna skicka parfymdoft med mobiltelefonen, säger Peter Wide