Utgångspunkten för denna retroartikel är en Spectravideo 328. En amerikansk hemdator från 1983 med en fin klisteretikett som stolt proklamerar "32 K rom och 80 K ram". Vi skulle kunna haka upp oss på siffran 80 ett tag och berätta att 16 av dessa kilobyte sitter på videokortet, men det är inte datorns specifikation vi är intresserade av i det här fallet. Vi är intresserade av tillkomst och vad som hände åren efter det.

Under början av 1980-talet överöstes marknaden av olika hemdatorkoncept. Harry Fox och Oscar Jutzler hette de två männen bakom Spectravideo, och i början av 1980-talet släppte de sin första dator kallad 318. Konkurrensen var för hård och lanseringen gick inget vidare. Därför tog de 1983 kontakt med datorgurun Kazuhiro "Kay" Nishi på det japanska företaget Ascii. Han lovade att hjälpa dem med deras datorprojekt. Fast han hade ett villkor för att hjälpa till: att den nya maskinen skulle bli basen för hans vision, en ny standard som skulle kallas MSX.


Nästan MSX. Spectravideo 328 är alla MSX-maskiners anfader. Den är inte MSX-kompatibel, men den påminner en hel del om vad som skulle komma.

Och så blev det: Spectravideo 328 blev med sin 3,58 megahertz starka Zilog Z80-processor, sina 64 K ram, 32 K rom, 16 K vram och ljudkortet AY-3-8912 hårdvarumässigt grunden för MSX. Nishi lät också bygga in en version av Microsoft Basic som i kommande MSX-datorer var mer avancerad och kallades "Microsoft Extended Basic". Vilket enligt många källor är förklaringen till namnet MSX.

Nishi själv har på senare år sagt att det står för "Machines with Software Exchangebility".

Nishis tanke med MSX var att skapa en världsstandard för hemdatorer, precis som det fanns en världsstandard för videoapparater (VHS). En VHS-kassett inspelad på en videobandspelare fungerar i alla andra spelare, på samma sätt ville Nishi att ett program skrivet på en MSX-dator skulle fungera på alla andra MSX-datorer oberoende av tillverkare.

Med sig i denna strävan hade Nishi sin gode vän och kompanjon Bill Gates, vars företag Microsoft Nishi företrädde i Japan. Gates sägs ha varit mycket entusiastisk i början men såg med tiden Nishis vision om en världsstandard som ett hot mot den store kunden IBM och operativsystemet DOS som Microsoft drog in de stora pengarna på.

På den japanska och koreanska marknaden gick dock MSX-konceptet hem. Alla de stora tillverkarna (bland annat Sony, Yamaha, Toshiba, Sanyo, Daewoo, Mitsubishi, Pioneer och Panasonic) tillverkade egna modeller och med tiden involverades även den europeiska tillverkaren Philips. Dess största spridning fick datorn i just Asien, men också i Brasilien, Belgien, Frankrike och Spanien, samt i Sovjetunionen där Utbildningsministeriet köpte in hundratals MSX-datorer som byggdes ihop i nätverk och användes i dataundervisningen.

I USA blev dock MSX-standarden aldrig någon större succé, kanske för att det enda företag som satsade på datorn på allvar var Toshiba, och de lanserade sin MSX-dator som en musikmaskin. Spectravideos helt MSX-kompatibla 728 och 738 blev heller inte några vidare succéer i hemlandet.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning