För snart tre decennium sedan skapade IBM den första moderna pc:n – en datormodell som blev början till ett segertåg för den avancerade hemdatorn. Nästan jämngammal är Sveriges och ett av datorhistoriens mer misslyckade datorprojekt. För i slutet av 1981 påbörjade Tudis (Teknikupphandlingsprojekt Datorn i Skolan) jakten på den perfekta skoldatorn. En dator som fick namnet Compis - Computer i Skolan.

Tudis ställde krav som för den tiden var ganska höga. Datorn skulle vara lätt att bygga ut och anpassa till olika behov, den skulle klara av att prestera grafik på minst 500x500 punkter, ha tillgång till ett enkelt, lättlärt programmeringsspråk, samt bra läromedel och programvara.

Valet föll på ett förslag från Esselte. Deras dator klarade av kraven och var dessutom med den tidens mått fantastiskt billig (6 800 kronor plus moms). Dessutom var gruppen imponerade av förslagets ”nytänkande och framsyftande”. Ord som gruppen senare fick anledning att ångra.

En udda fågel
De som tänker i nya banor kan ibland uppfattas som udda, och i Compis fall fanns det en del fog för detta uttalande. Compis var bland annat en av de första och sista datorerna som utrustades med Intels 80186-processor, en 16-bitarsprocessor på 8 megahertz. Processorns fördel var dess låga pris, men dess stora nackdel var att den kom med operativ¬systemet CP/M-86. Det var ett operativsystem som ganska snart slogs ut helt av MS-Dos. Så när det var dags för Compis II (jo, det kom en uppföljare!) i slutet av 1980-talet ingick faktiskt möjligheten att starta upp datorn med tidiga versioner av Dos.

Bland Compis mer udda tillgångar hörde det danskutvecklade programmeringsspråket Comal (Common Algorithmic Language). Detta språk kan beskrivas som en variant av Basic, som lånat en hel del från program¬språket Pascal. Enligt bedömarna var detta språk perfekt för de små skolbarnen, eftersom det var lika enkelt som Basic men samtidigt ett mer kraftfullt sådant.

Att det inte fanns någon färdig programvara skriven i detta språk sågs inte som ett problem. Esselte lovade att de skulle skapa en mängd program¬vara samt ett subrutins¬bibliotek som eleverna själva kunde använda för att bygga egna applikationer.

Mångsidig maskin
Som skoldator var det tänkt att Compis skulle kunna användas i alla möjliga typer av undervisning. Därför kryllar datorns baksida av olika anslutningsmöjligheter. Till de mer skolspecifika hör en ingång för ljuspenna samt en anslutning för olika styr- och mätinstru¬ment. Du kan också bygga ut datorn med hårddisk, bandspelare, diskettstation och skrivare, samt koppla samman flera Compisdatorer i ett nätverk.
Compis tangentbord var ganska speciellt, med en hjälptangent som kopplade användaren till den inbyggda instruk¬tionsboken och dubbla uppsättningar Shift-tangenter som gav möjlighet till extra teckenuppsättningar (till exempel grekiska bokstäver). För att glädja svensklärarna hade tangenterna svenska namn såsom Sidbyte, Utför, Iinpassa, Utplåna och så vidare.

”Grafiken är oerhört snabb”, hävdade tidningen Min Hemdator vid ett test 1984. Och var det något som imponerade så var det Compis grafik, som var i klass med grafik hos betydligt dyrare datorer. Ville skolorna slå på stort kunde de till och med köpa en färgskärm som hade en upplösning på 640x400 punkter och kunde visa åtta färger. En kul finess var möjligheten att zooma in delar av skärmen, vilket antagligen var tänkt som ett pedagogiskt redskap i samband med undervisning.

Misslyckandet
Tankarna bakom skoldatorprojektet var inte helt dumma, men ändå var projektet dömt att misslyckas. Främsta boven i dramat var projektets usla tajmning. Parallellt med utvecklingen av skoldatorn skedde en revolution i datorvärlden. IBM satte en världsstandard med sin pc utrustad med MS-Dos och när Compaq i mitten av 80-talet lanserade den första ”IBM-kompatibla” datorn innebar det dödsstöten för en mängd obskyra datorsystem. Plötsligt överröstes marknaden av pc-datorer och priserna sjönk radikalt.

Till råga på allt blev Compisprojektet försenat minst ett år på grund av konkurser. Esselte och dess samarbetspartners lämnade scenen och med tiden blev det det statliga Televerkets Telenova som fick förvalta mastodont¬satsningen. Kritiken mot projektet växte och många undrade varför skolorna skulle satsa åtskilliga miljoner kronor på att köpa in datorer som inte hade särskilt mycket gemensamt med det som användes ”ute i verkligheten”.

Compis installationshandbok hade underrubriken ”Bli vän med din Compis”. Tydligen tog inte lärarna handboken på allvar, för 1988 kunde vi i Computer Sweden läsa rubriken ”Compis med många ovänner”. Då hade de svenska skolorna under tre års tid spenderat 120 miljoner kronor på inköp av Compis. En minst sagt dyrköpt ovän.

Den här artikeln publicerades första gången i M3 januari 2008.



Dag 1: Nintendo Virtua Boy
Dag 2: Apple Newton
Dag 3: Den svenska skoldatorn Compis
Dag 4: Historien om Super Mario
Dag 5: Laserdisc - hemmabionördarnas älskling
Dag 5 del 2: Game & Watch

Fakta

Tillverkare: Esselte/Teli/Telenova.
Tillverkningsland: Sverige.
Tillverkningsår: 1984- (skulle ha blivit klar 1983).
Processor: Intel 80186.
Operativsystem: CP/M-86, inbyggd i hårdvaran.
Ram: 128 k + separat bild-ram 18 k (färg och högupplösning) eller 32 k normal. Minnet kunde byggas ut till 256 k.
Grafik: 640x400 punkter i färg, 1 280x800 monokrom, 24 rader x 80 tecken.
Bildskärm: 14 tum monokrom eller 14 tum färg.
Tangentbord: 93 tangenter med separat numeriskt tangentfält och funktionstangenter.
Anslutningar: 2 seriekontakter, styr-och mätkontakt (din), bandspelar-, skrivar-, diskett- och hårddiskkontakt. Kontakt för ljuspenna, tangentbord och skärm.

Länkar:
Det finns få Compisentusiaster kvar, men de tappra har en e-postlista:
http://groups.yahoo.com/group/compis_lever

Telenova Compis:
www.df.lth.se/~pi/compis/