Hålkort var ingen nyhet när ingenjören Herman Hollerith fick jobb på den amerikanska folkräkningsbyrån 1880. Där letade man efter metoder för att kunna bearbeta resultatet från 1880 års folkräkning. Mekanikern Hollerith sökte en maskinell lösning och funderade på de hålkort som användes i Jacquards vävstolar, en 1700–talsuppfinning, men hittade ingen framkomlig väg förrän han såg en konduktör klippa biljetter på ett tåg.
Det var inte bara ett enda hål för att makulera biljetten. För att kunna beräkna behovet av vagnar för vita respektive svarta fanns markeringar också för ras, kön och ålder. Ett folkräkningssystem i miniatyr alltså, dessutom med rasistisk inriktning!

Hollerith, som för övrigt var son till tyska invandrare som lämnat Pfalz efter 1848 års oroligheter, skaffade sig klokt nog vidare till ett jobb på patentverket vilket gav honom nyttig kunskap för det trettiotal patentansökningar han skulle få godkända med åren.
Det första gällde hur hål i kort kunde läsas av elektriskt, och han byggde en serie maskiner för att stansa, läsa och räkna hålen. Korten fick samma format som dollarsedlarna för att kunna arkiveras i befintliga skåp. Hans apparater provades på mortalitetsregister i Baltimore och New York 1887 och vann sedan överlägset upphandlingen inför folkräkningen 1890.

Korten triumferar
Pratt and Whitney byggde stansarna och Western Electric räknemaskinerna och på sommaren 1890 fanns utrustningen på plats runt om i USA. Resultatet kom in i september och bearbetades fram till december. Det sparade fem miljoner dollar och tog tre månader i stället för två år som en manuell sammanställning hade krävt. Resultatet visade 62 622 250 medborgare.

Hollerith startade sitt Tabulating Machine Company 1896 och fick hyra ut utrustning också till folkräkningen 1900. Men då hade han i kraft av sin monopolsituation trissat upp sina priser så pass, att det hade blivit billigare att göra allt för hand! Följaktligen slogs han ut i upphandlingen inför 1910 års folkräkningen, då ordern i stället gick till en tekniker på folkräkningsbyrån, James Powers. Denne startade också en egen tabuleringsmaskinfabrik, som med tiden blev Remington Rand och så småningom Sperry Rand, en tidig konkurrent till IBM i databranschen.

Ny inriktning
Hollerith var borta från statliga beställningar men hade utvecklat sina maskiner för att även hantera andra uppgifter som order, lager och löner. Hålkorten kunde även hantera decimaler och maskinerna skötte matning och tabellutskrift automatiskt. Dotterbolag i bland annat Ryssland, Norge, Österrike och Tyskland markerade början på en internationell expansion.

Det tyska bolaget grundade Hollerith under en vistelse i Tyskland 1910 för att kunna leverera utrustning till den tyska folkräkningen 1910. Förutom försäljningsansvar även för stora delar av Europa fick Dehomag genom att vara den första tilverkande enheten utanför USA. Med tiden vidareutvecklade fabriken också amerikanska maskiner, framför allt genom att förvandla den tämligen primitiva tabulatorn till en programmerbar räknemaskin för kontorsbruk.
Holleriths expansion hade finansierats av en tidig riskkapitalist, Charles Flint, mest känd som ”kartellkungen” på Wall Street. Han rekryterade en framgångsrik försäljare som blivit alltför dominerande inom NCR för att tolereras av dess enväldige chef John Patterson.

På väg mot IBM
Den nye chefen Thomas J Watson fick ny fart på bolaget, som nu hette Computing–Tabulating–Recording Company, i efterkrigstidens lågkonjunktur och kunde så småningom ta över det – och döpa om det till IBM 1924.
Namngivningen följde som synes inga regler. I Frankrike förfranskades namnet 1920 liksom i Italien 1927 där bolaget hette Società Internazionale Macchine Commerciali för att 1939 skaffa sig än mer nationalistisk karaktär som Watson Italiana S. A. Nazionale Macchine Aziendali. För övrigt skedde den första hålkortsbaserade folkräknngen i Italien redan våren 1931. Resultatet förelåg till julen 1933.

Kronprins Gustaf Adolf kollar resultatet på en utställning på Handelshögskolan 1935. Foto IBM.

I Sverige startades Affärsmaskinaktiebolaget International 1928 ur en privat agentur som verkat sedan 1920. Före första världskriget beabetades den svenska marknaden av det tyska Dehomag. Efter ett år ändrades namnet till AB International Business Machines som 1935 ersattes av AB Svenska Hollerith. Precis som i andra länder byttes alltså det internationella namnet mot det nationella.