I en tidigare artikel skrev jag: "I Sverige startades Affärsmaskinaktiebolaget International 1928 ur en privat agentur som verkat sedan 1920. Före första världskriget beabetades den svenska marknaden av IBMs tyska dotterbolag Dehomag".
Det ringar in hålkortsteknikens debut på ett ungefär.

Redan 1913 köpte Livförsäkringsbolaget Svea i Göteborg två maskiner från tyska Hollerith: en tabulator och en sorterare. Fortfarande hade hålkorten runda hål över 45 kolumner. Det skulle dröja till 1928 innan det nya formatet kom med rektangulära hål i 80 kolumner – en standard som spökade in i den första pc-generationen i form av antal tecken i bredd på skärmen och i skrivarna.
Strax efter Svea kom också SKF igång. 1921 var Statistiska Centralbyrån redo. 1930 installerade SJ den första direktsalderande hålkortstabulatorn i Sverige.

Kronprins Gustaf Adolf kollar på en utställning 1935

Först ut var naturligtvis de personal- och beräkningstäta försäkringsbolagen. Thule införde hålkort 1925, till exempel. I den faktaspäckade översikten Folksams datahistoria (1995) kan man skönja hålkortsverksamheten mellan 1951/52 och mitten av 1960-talet. I historiken Ett sekel med Skandia (2000) finns inga årtal alls, däremot en stans daterad 18901900:

En typisk bild finns också från "Skandiahuset" på Sveavägen i Stockholm (från början 1940 "Thulehuset") där arbetsutrustningen består av en räknemaskin och en kortstans:

En kortstans på varje skrivbord hade kunnat vara parollen för en av Bill Gates föregångare! Historien om försäkringsbolagen Svea, Thule och Skandia finns redan skriven. Författarna Per-Ola Eriksson, Göran Lindberg och Lars Cederberg väntar (sommaren 2009) bara på att få pengar till tryckningen.

FRA hyrde en numerisk och en alfabetisk stans i januari 1942 för att få fram sorterade listor över kodgrupper. Man stansade på "Krybo", Paul U Bergströms rekvirerade villa i Bosön, och bearbetade på IBMs servicecentral. Från och med 1945 byggdes en egen hålkortsavdelning upp tillfälligt på Karlaplan, "Karlbo", och sedan i nybygget "Nybo" på Lovön. Mot slutet gjordes huvuddelen på den avancerade IBM 1401 som arbetade med både kort och remsor – och som hos de flesta IBM-kunder blev bryggan över till de remsmatade datorer som efterträdde hålkortsmaskinerna. I FRAs fall först våren 1971, när en Saab D22 inledde en ny era (FRA och ADB; Så började det. C-G Borelius, intern skrift 1989)

Centrala Flygförrådet i Flygverkstadens bergrum utanför Arvika började hantera lagret med hålkort 1952. Systemskiftet från manuella registerkort var så stort att enheten Flygförvaltningens Hålkortscentral föddes. Man köpte det bästa som fanns, den alldeles nyutvecklade kalkylatorn IBM 604. I samma bergrum surrar på 2000-talet en modern stordator från Unisys men kärnan i dagens system är de produktnummer som skapades 1952.

– Ja du har rätt, hålkorten förberedde en rad företag för de riktiga datorerna. De fick rutiner och system som kunde flyttas över, säger James Cortada när jag träffar honom i Kista hösten 2010. Han är inte bara en gammal IBMare utan fil dr i historia med 50 böcker om it-historia bakom sig. En heter Before the computer och handlar just om hålkortsepoken och företag som IBM, NCR, Burroughs och Remington Rand. Du kan läsa den på Google Books.


James Cortada. Foto Pär Rittsel 2010.