Det var 1952 som Axel Wenner-Gren köpte den nystartade datorfabriken Logistics Research i Redondo Beach eller Hawthorne, två små grannstäder i Los Angeles utkanter. Där gjordes datorer med namn som Aslap och Float men från och med 1953 hette de Alwac, vilket ska uttydas Axel Leonard Wenner-Gren Automatic Computer. I sortimentet var det minidatorn Alwac III, oftast med betckningen III-E som gav företaget ett gott rykte. Flera universitet liksom amerikanska flygvapnet använde dem. Flygvapnet fick en som gåva, Wenner-Gren sade sig genom sin amerikanska hustru Marguerite räkna USA som sitt fosterland. Men flera maskiner såldes uppenbarligen. Så långt var allting väl, även om flera av Wenner-Grens rådgivare menade att han borde sälja fabriken till IBM som hade resurser att vidareutveckla tekniken.
Problemen växte dock från två håll. I Redondo Beach inleddes arbetet på en betydligt större dator och hemma i Sverige fick koncernchefen Birger Strid kontakt med en ung ”entreprenör” vid namn Bo Nyman som med tiden skulle bygga gigantiska luftslott kring datorverksamheten.
Jag ringer en man som jag fått tips om. Nere i Klavreström svarar Tor-Olle Christiansen i mobiltelefonen på andra ringningen. Jodå, visst minns han:
– Efter lumpen som radaringenjör fick jag jobb på Wenner-Grenföretaget Autotronic och vi skulle börja sälja Alwac III-E i Sverige. Det var en rörbaserad 32-bitars seriemaskin med ett trumminne. Trumman hade 256 adresserbara spår om vardera 32 ord. Vi trodde vi hade en kund på gång. Patentverkets varumärkesbyrå kom med en förfrågan och vi högg direkt bara för att hamna i en pinsam knipa när vi insåg vilka datamängder de behövde hantera. Men en maskin hamnade hos kvantkemisterna i Uppsala som hade stor nytta av datorns beräkningsförmåga. Sådant var den bra på. Det var den stora efterföljaren Alwac 800 som knäckte verksamheten i USA och så småningom här hemma. Den fungerade aldrig.
En Alwac III-E hos University of British Columbia från 1957. Internminnet är hela 8 kB.
En som var med
Det kan han säga med säkerhet, ty det var han som sändes till Kalifornien för att plocka hem datortillverkningen till Sverige:
– Vi tog över Alwac III-E som med lite förbättringar döptes om till Wegematic 1000. och vi byggde faktiskt några maskiner i den nybyggda fabriken i Bollmora. Systerbolaget Svenska reläfabriken hade redan en bra maskinpark men mycket av det vi gjorde var spel för galleriet. Jag vet inte om vi någonsin sålde en enda dator, däremot tycks Wenner-Gren ha skänkt bort allihop till universitet i Norden. Hur det gick till visste vi i fabriken ingenting om.
Första finska universitetsdatorn Wegematic 1000
på it-museet i Åbo
Men än värre var det med stordatorn 800:
– Det var en stor maskin med kärnminne och en arbetstakt på 500 KHz. Den fungerade i labbmiljö men uppbyggd på plats gjorde ledningslängden att de olika delarna tappade tidsuppfattningen. Alla kretsarna matades från en central hf-generator och det blev överhörning mellan kretsarna. Idén var bra, väldigt bra. På ett enda chip hade det fungerat lysande, med metervis av kabel blev det fiasko. Första kunden i USA var Federal Reserve och kontraktet ställde hårda krav på leveranstid och funktion. Ingendera klarade vi och affären blev dyr. Fabriken i USA stängdes och de order som fanns i Sverige fick vi backa ur. Bo Nyman, vår chef, hade duperat alla, ja jag tror att nog till slut lurade sig själv och tog sina fantasier för verklighet.
Vackre Bosse
Denne Bo Nyman, även kallad Vackre Bosse, kom från Sundsvall, där hans mest uppmärksammade projekt varit att försöka exportera ett stort parti virke till Sydamerika. Problemet var att virket inte var hans.
– Han var var mytoman och han hade som princip att sätta rätt man på fel post. På så sätt fungerade ingenting och alla hade bara att göra som han sa. Han fick köpa ett antal företag från Fulcrum som Svenska Reläfabriken och Eksjöverken. för en krona per aktie. Det som såg ut som Wenner-Grenbolag var hans privata koncern, som han så småningom sålde tillbaka för nominellt aktiepris.
I Wenner-Grenbiografin ”Dansen kring guldkalven” finns hårresande exempel på hur Strid och Nyman dribblar med den då 80-årige Wenner-Gren. Han matas med fantasier om beställningar på tre Alwac 800 och 50 stycken Wegematic 1000. Därtill ett jätteprojekt för Folkbokföringen, värt 107 miljoner, nya transistoriserade modeller, trumminnen, snabbtelefoner (sådana byggdes faktiskt), bärvågsapparater till försvaret och ett antal ännu galnare projekt som en joniseringsmotor för missiler, luftkuddefarkoster och en tyngdkraftskompensator!
Det tycks som om Strid använde Nymans fantasiskisser som täckmantel för sina egna manövrar. Genom att "köpa" patent från Logistics Research kunde han föra ut stora summor från en nödförsäljning av Electroluxaktierna. Nymankoncernen fick också vara front för banklån som behövdes för att hejda sammanbrottet i andra delar av koncernen. Den delen av historien slutade i domstol där Birger Strid dömdes till två års fängelse.
Nordisk början
Men allt var inte förgäves. Den Wegematic 1000 som donerades till Åbo Akademi 1960 blev början till Finlands datorisering. Den blev den första datorn i praktiskt bruk vid universiteten, där den också ledde till att ämnen som informationsbehandling skapades. I Oslo var en donerad Wegematic också universitets första riktiga dator och professor Rolf Nordhagen minns den utan hårda ord. Däremot minns professor emeritus Rolf Brahde i en gammal intervju den som föråldrad redan när den kom och därför bara använd av en liten skara forskare.
Jag ringer Bo Lindestam, som jobbat med det mesta från IBM 704, Besk, Facit EDB och Saab D21 – trots att han ägnat sitt yrkesliv åt SRA, Alfaskop, Stril och EIS – minns hur han hittade en bortglömd Alwac III-E på KTH:
– Det var uppe hos Tobbe Laurent, professor på telefoniinstitutionen, som den stod och dammade. Jag och Olle Eriksson (som senare gjorde Ericssons första bärbara pc) och jag bad att få sparka igång den. Jag blev en rätt just programmerare och operatör på den och när jag 1962 gjorde min militära specialistutbildning i Göteborg fick jag ett halvtidsknäck Chalmers driftsbolag som hade fått två stycken III-E. Jag satt där på nätterna, och om du läser det jag skrivit på veteranklubbens sidor får du en aning om hur det var att programmera den egendomliga minnesfunktionen ett siduppdelat programminne där andra halvan av varje sida skrevs baklänges ...
Bo Lindestam gräver själv i Alwacs historia och vi enas om att vi är mycket långt från den slutliga berättelsen
– Bollmorafolket hade ett riktigt dåligt rykte som charlataner, klåpare. Men teknikerna var nog duktiga, det var i ledningen som svindlarna fanns. Sedan ska man komma ihåg att 1960, när datorerna gavs bort, var de redan föråldrade.
Computer Sweden nr 62 2004
På bibliotek kan man hitta ”Dansen kring guldkalven” av Ragnar Boman och Ingrid Dahlberg 1975. Gunnar Ungers ”Axel Wenner-Gren, en vikingasaga” från 1962 är en okritisk biografi. I "Svartlistningen av Axel Wenner-Gren" går Leif Leifland igenom de diplomatiska turerna kring samröret med tyskarna och fredsinitiativen.
