Tanken bakom Saabs datorprojekt Sank var att se om det gick att bygga en flygburen navigeringsdator, som i Draken eller Viggen skulle kunna ersätta den mänskliga navigatorn. Prototypen var alldeles för stor och tung, men det handlade om en demonstration av tekniken.
Arbetet pågick drygt två år fram till 1960. Arbetet gick på löpande räkning och Flygförvaltningen betalade utan att knussla. På hösten 1960 försågs datorn med ett snyggt plåthölje och visades upp under namnet D2. Fortfarande var det en enstaka prototyp, som nu tjänade som testbädd till den kommande kommersiella minidatorn D21.
Vardagsbekymren är ibland små: "Knapparna lösa", "Felaktiga skift vid kall maskin", Motstånd R50 fel värde" eller "Triming av bromsar i remsläsare".
Men ibland blir det dramatiskt. Som den 9 september då man sliter fram till klockan halv elva på kvällen och gör en extra felsökning halv nio morgonen därpå inför den demonstration som väntade klockan nio!
Och besöken var många. Saabs styrelse, Vattenfall, Kockum, Facit, Marinförvaltningen och Krigshögskolans robotkurs hörde till gästerna. I de sistnämnda fallen handlade provkörningarna föga förvånande om ballistik.
