Cambridge skryter så där engelskt lågmält med några tidigare uppfinningar från universitetet: Blodomloppet, tyngdkraften (Newton 1680-talet), elektronen (Thomson 1897) och DNA-strukturen. För att inte tala om matematiker som Babbage, Hershel, Turing och Wittgenstein. Nu senast handlar det alltså om magnetchips med nanoteknik. Men när det gäller datavetenskap så var faktiskt Manchester före Cambridge, och det började med en ny minnesteknik.
En av de första moderna lagringsmetoderna gick ut på att lagra signaler tillfälligt i långa rör fyllda med kvicksilver och lita på att trögheten i processen skulle göra det möjligt att hämta tillbaka värdena ett ögonblick senare. Det var en mycket opraktisk metod och den fick forskarna Freddie Williams och Tom Kilburn att börja titta på katodstrålerör som ram-minnen.

Det låter egendomligt, men vid den här tiden, i slutet av 1940-talet, hade man lärt sig att filtrera informationen på radarskärmarna så att överflödig information rensades bort och de viktiga bildpunkterna hölls lysande genom att uppdateras kontinuerligt. På samma sätt lade Williams och Kilburn ut ettor och nollor på skärmen och kände av deras position via en metallplatta som placerats framför skärmen.

Den som inte blev klokare av den beskrivningen hänvisas till utförliga engelska uppsatser via länken nedan. Till historien hör givetvis att vår första riktiga dator Besk försågs med 40 sådana Williamsminnen, där varje skärm rymde 512 punkter. Som kompletterande minne fanns magnetiska trummor, och ettorna och nollorna bearbetades i 2 400 elektronrör, som alltså föregick transistorerna.

Kilburn och Williams vid Mark 1. Röret i mitten.

I Manchester byggde Kilburn 1947 en testdator för att prova sina rör, kallad The Baby. Den blev klar 1948 och följdes två år senare av Manchester Mark 1. Den blev i sin tur utgångspunkten för en serie kommersiellt byggda datorer under namnet Ferranti. Babyn har återskapats i Manchester (rubrikbilden).

Mark 1 har sin speciella plats i historien, för den sägs ha varit först i världen att köra ett lagrat program. Det var den 21 juni 1948 som professor Tom Kilburn fick den att utföra 17 instruktioner i följd. Manchester har sin plats också i den svenska historien, för hit kom flera ur vår pionjärgrupp av datorbyggare och med sig hem hade de både Williamsrör och programmeringskunskaper. För övrigt hamnade en Ferranti av senare årgång på KTH som efterträdare till Besk.