Från Commodore Pet till Victor

– Fan vad vi var duktiga, utbrister Mats när har ser min bild från Cebit 1984. En 25 år yngre Mats Gabrielsson lanserar en Victordator med löstagbar hårddisk. Det var vi först med, säger han, och vet du – vi var först med att installera Windows som standard.

Där finns en förhistoria. Chuck Peddle, som skapade Commodore Pet, hade startat företaget Sirius som lanserade den första 16-bitarsdatorn, Sirius 1. Strax därefter lanserades IBM PC men Sirius ansågs klart överlägsen. Med bättre grafik, större minne och rymligare disketter blev den ingenjörernas favorit-pc.
– Bill Gates såg operativsystemet Dos som en bisak. Hans hjärta klappade för Basic, som han utvecklat för de första hobbydatorerna och nu lyckats sälja till IBM tillsammans med ett operativsystem som han hade köpt och snickrat till. Chuck Peddle gick in med 200 000 dollar i Microsoft så som operativsystemets andra kund och fick 30 procents rabatt på alla framtida operativsystem. När jag köpte det sammanslagna och i rekonstruktion varande Sirius/Victor fanns detta ”juvelbeströdda” avtal i bolaget. När Microsoft skulle börsnoteras året efter och avtalet skulle offentliggöras i prospektet utsattes vi för påtryckningar – IBM och de andra kunderna skulle ha kommit med ett ramaskri om våra rabatter blev kända – och till slut föll vi till föga och löste upp avtalet mot att bland annat vara den första som lade Windows som standard på datorerna samt tidsbegränsade rabatter.

Vi möts i GIAB-huset vid Ankdammsrondellen i Solna, det blygsamma högkvarteret i Gabrielsson Invests företagsimperium, långt från finanskvarteren. Mest handlar verksamheten om fastigheter och industri, men det första besökaren möter i entrén är en vägg med guldskivor. Visst ja, Mats äger ju skivbolaget MNW så här hänger proggklassiker med Afzelius, Thåström, Imperiet och Ebba Grön. ”Staten och kapitalet” pryder finansmannens vägg!
GIAB har en ganska utförlig presentation av Mats Gabrielsson på webben, en biografi som av någon anledning raskar över åren med Datatronic och Victor på några rader. Så låt oss fylla luckorna!
– Jag specialiserade mig på Handelshögskolan inom informationsteknologi vilket var udda för att inte säga mycket udda. Jag var en av de få civilekonomerna på den tiden som läst systemanalys och kunde programmera (Fortran bl a). Egentligen skulle jag ha fortsatt med de akademiska studierna, men plötsligt fann jag mig i rollen som managementkonsult, där alla ville åt min kompetens. Vid 25 års ålder tjänade jag pengar som fan och hade kunder där jag rapporterade till styrelsen. Jag fick odla mustasch för att se äldre och trovärdigare ut. En av kunderna var Nokia. Jag gjorde en utredning åt dem, när de 1978 börjat intressera sig för att distribuera ett ”key to disc” från Datapoint. I min analys föreslog jag mikrodatorvärlden och skrev om Apple, Pet och Tandy. Men det ansågs för vågat.

Pet blir företagsdator
Mats hade nu tänkt sluta som managementkonsult och börja studera till läkare men slumpen ville annorlunda. Ett par kompisar på Diehl Datatronic som sålde minidatorer och kontorsdatorsystem var på väg att få sparken då bolaget skulle läggas ner. De erbjöd sina tjänster till kompisen Gabrielsson i hans konsultbolag. Han svarade att han tänkte lägga av men att han kunde förvärva den svenska verksamheten åt dem. Han köpte bolaget för en krona och de delade på bolaget, hälften till Mats och en fjärdedel vardera till Stig Lundquist och Torsten Frey. Mats blev vd, på villkoret att få bestämma allt. I köpet ingick 35 tekniker och programmerare.

– De flesta av dem var överflödiga men vi sålde dem som konsulter och tog sedan ut en övergångsersättning när de andra företagen ville anställa dem. Vi rensade upp i bolaget och fyra fem månader senare hade vi över två millioner i kassan, det var mycket pengar 1978. Det var min första företagsrekonstruktion.

Slumpen uppträder igen i form av ett erbjudande att köpa ett lager om 50 Commodore Pet från agenten som skall gå i konkurs på måndagen. Mats slår till men får inte tag i någon lastbil. Det var den stora flyttsöndagen men till slut lyckas han hitta en chaufför som mutas med fem dataspel.

– Jag skrev ett bokföringsprogram (på kassett!), Stickan ett löneprogram och Totte ett för order och fakturering. Vi tog 9 900 för datorn plus program och skrivare, tillsammans blev det mellan 18 och 25 tusen, runt tio procent mindre än vad konkurrenterna kostade. Det tog tre månader att sälja de 50 systemen.

Jag träffade Commodores CEO Jack Tramiel tillsammans med Chuck Peddle, som byggt Pet kring sin egen processor 6502. Jag fick inte agenturen men de var imponerade, så jag fick fortsätta att sälja. Nu hade det kommit diskar till Pet:arna och vi sålde massvis av program och tjänade stora pengar. Programmen kostade bara mellan 1 200 och 1 800 kronor med livstidsgaranti. Men vi tog ut en administrationsavgift på som mest 24 kronor i månaden. En struntsumma för kunden men en guldgruva för oss. Pengarna vällde in! Bara i Sverige sålde vi 12 000 paket om året under första halvan av 80-talet. Vi lyckades så bra med exporten av vår programvara att vi fick Exportpriset alla kategorier 1983.

Vic till konsumenter
Allt gick alltså lysande, men Mats Gabrielsson förbannar fortfarande sig själv för att han dröjde med kalkylprogrammet Calc Result (i sällskap med Base Result och Word Result). Lotus 1-2-3 hann före med 27 dagar och då hjälpte det inte att Calc Result var bättre. /se fotnot/ På marknader där man bryter ny mark är det bara först och störst som räknas, säger Mats Gabrielsson nu.
– 1980 fick vi klart för oss att en konsumentdator skulle lanseras, VIC 20. För att klara av distributionen och få kunskap om konsumentmarknaden ”förvärvade” vi Handic-bolagen på vårt skrothandlarsätt, dvs. för en krona. Handic sysslade med konsumentelektronik (som jaktradio, stero-utrustningar och kortvågsskannrar). Kanalen visade sig vara ett lyckodrag och den tog upp koncernen till en omsättning på strax under 300 miljoner 1982 med en vinst på över 40 miljoner. VIC-20 som sedermera följdes upp av VIC-64;an var en jättesuccé och blev den första datorn för de flesta som var födda i slutet av 60-talet och sjuttiotalet.

Victor blir svenskt
Sirius hade nu gått ihop med kalkylatortillverkaren Victor och hamnat på obestånd. Chapter 11 höll konkursen från dörren och Chuck Peddle – bättre som innovatör än företagsledare – bad Mats om råd under Hannover mässan 1983.
– Jag insåg att vi måste expandera och detta var ju en utmaning som heter duga. När jag landade i Stockholm ringde jag bankiren Peter Gyllenhammar och sa att jag behöver 250 miljoner och för det får du sälja 20 procent av Datatronic. Det blev 30 procent.

CS maj 1984

Vi åkte tillsammans till New York och letade upp den bästa obeståndsadvokaten. Han flög första klass till Kalifornien och tog in på lyxhotell, vilket gjorde mig förbannad. Men han var bäst så det var bara att betala och vi avvärjde ett konkurrerande bud från en tysk bank. Vi fick in 259 miljoner kronor på en emission, som då var den näst största som hade gjorts i Sverige.

Sirius 1 kom under namnet Victor 9000 till Europa ett halvår före IBM PC. I Sverige sålde Esselte den. Internminne på 128 kb, dubbla diskettstationer med 612 kb per skiva (tack vare variabel hastighet), separata processorer i tangentbord och diskettstationerna. Grafik 800 x 600 punkter.

Den avancerade Sirius-linjen var en favorit bland tekniker att vi hade svårt att lägga ner den, men det stod klart att marknaden ropade efter en standard. Vi adopterade också IBM-standarden, flyttade tillverkningen från Kalifornien först till Singapore sedermera till Japan och Kina.
Resten är historia. Victor blir en ”svensk” exportframgång, en period världens tredje största pc-märke. Under en kort tid återkom Chuck Peddle i handlingen, nu med en egen variant av den löstagbara hårddisken, var slagtålighet han demonstrerade genom att slänga den i golvet på presskonferenser i Skandinavien (höjet sprack vid ett tillfälle). Det var Tandon som försökte utmana Victor och Compac och attrahera Victors återförsäljare med en stor annonskampanj. Men de fick aldrig något lyft.

Mats lämnar Victor
En annan, aldrig berättad historia, var planerna på en nordisk datorindustri. Under 1987 togs underhandskontakter mellan EIS och Datatronic. Iden var att slå samman Victor med EIS , Nokia, Norsk Data samt Dansk Regnesentral. Datatronic skulle koordinera med de två sista och EIS med Nokia. Det hela slutade dock med att Kalle Isokallio slöt ett separat avtal med Ericsson och den tänkta nordiska storkoncernen blev aldrig av.
– 1988 stod vi inför ett vägskäl, vi var tvungna att växa och då med mer än 100 procent om året om vi skulle vara med i frontlinjen. Tillväxten skulle ske organiskt, men framförallt genom förvärv av konkurrenter. Styrelsen var på mig att jag skulle gå tillbaka och bli mer operativ vid förvärven. Alternativet var att skaffa en ny vd.
– Proventus var den största ägaren efter mig ville göra en exit och förhandlade med diverse parter om att sälja sin andel till dem, men det slutade alltid med att jag skulle bli involverad såsom grundare och entreprenör. I ett obetänksamt ögonblick skojade jag med dem – Ni får väl köpa mina aktier så blir det enklare för er. En vecka senare ringde Proventus vd upp och frågade om jag menade allvar. Jag bad om betänketid till efter helgen. Min vän Kim Santesson som jag rådfrågade sa: ”Mats, du är 38 år. Du kommer aldrig att bli 50 med ditt engagemang”. Det avgjorde mitt beslut och på måndagen gjorde vi klart hela uppgörelsen. Efter det gick jag hem och grät, berättar Mats och blir faktiskt, 21 år senare, blank i ögonen.
– Jag lämnade ett jävligt bra bolag. Vi tjänade 200 miljoner på en omsättning på två miljarder, summerar han kort.

Ägarna sålde Victor till Tandy 1989 samtidigt som Bull köpte Diab och ICL köpte Nokia. AST tog över Tandy 1993 och därmed var den svenska pc-historien slut. Mats Gabrielsson återkom i branschen en tid senare i ett försök att återuppliva Facit med importerade skrivare, och åter igen som ägare till återförsäljaren TCM men det är en annan historia. Eller två. Liksom hans satsning i energiföretaget Opcon.
– Jag har faktisk ägt världens två största tillverkare av räknemaskiner, Victor och Facit, skrattar Mats och säger att miljötekniken är ett större kliv än vad persondatorernas intåg var.

Några dagar efter intervjun möts vi för att ta några bilder på stallbacken vid Solvalla, där spelaren och hästägaren Mats Gabrielsson hemvant morsar på uppfödare och kuskar. Han äger ju stall Oxalis med 120 hästar och bedriver avel i Estland. Riskkapitalisten med sin koncern Gabrielsson Invest, sitt delägarskap i 36 bolag och en dryg miljard i riskkapital släntrar avspänd och lätt framåtlutad bort mellan ekipagen och in bland stallarna. Jag tackar nej till förslaget att satsa mina få korvören på kvällens lopp, osäker på om han skulle bjuda på några stalltips.

I Computer Sweden maj 2009

Fotnot: Mats Gabrielssons kaxiga uttalande om Calc Result motsägs inte av dåtidens tester. Tönis Tönissom skrev ett helt uppslag i Mikrodatorn 1984. Ett citat:
"om de övriga utlovade delarna i Handics PC-programserie Result – ordbehandling (Word Result) och registerhantering (Base Result) – skulle visa sig hålla samma höga klass och låga pris som kalkylprogrammet, har Handic lyckats åstadkomma ett fylligt och enhetligt tillämpningspaket som gott borde kunna konkurrera med stora internationella succéer i stil med Lotus. Och bara det är ju en sensation."
Fotnot 2: "Mikrodatorns fader" Chuck Peddle konstruerade processorn 6502 och byggde sedan Commodore PET kring den. Den användes även i Vic-datorerna och Apple II. Peddle och Bill Gates försökte förresten köpa Apple men hade inte råd.
1980 lämnade Chucken Commodore och startade Sirius System Technology, där han skapade persondatorn Sirius I, byggd kring Intelprocessorn 8088 och lanserad strax före IBM PC.