Datumet den 9 december 2004, då museet öppnade, var inte valt på måfå. På dagen 50 år tidigare skrev Saabchefen Tryggve Holm under det kontrakt med den statliga Matematikmaskinnämnden som gav Aeroplanaktiebolaget rätten att bygga en kopia av landets första och enda riktiga dator, Besk.
Det blev en maskin för Saabs eget bruk och sedan blev det en rad datorer till – "och en vacker dag vaknade vi upp och fann att vi var datamaskintillverkare", som Tryggve Holm beskrev vad som hände.
Därför är lokaliseringen till Linköpings teknikby Mjärdevi Science Center rätt naturlig. Inte långt härifrån ligger Åtvidaberg, som blev landets andra datortillverkare, och åt andra hållet finns Motala, där Luxor startade den svenska persondatoreran.
Men det är inget bygdemuseum precis. Här finns delar av radarsystemen som byggdes i Järfälla, här finns utländska milstolpar som IBMs pc, Macintosh och Osbornes bärbara pionjärkonstruktion.
Facit och IBM
Stordatorerna var större förr. Det första besökaren möter är manöverbordet till Besk, en gedigen grön plåtpanel med visare, rattar och rader av lampor. Den kunde lika gärna komma från maskinrummet på Titanic.
I andra änden av museets elegant utnyttjade kvadratmeter står manöverbordet från Saabs D22 tillsammans med några av de vita skåp som rymde datorns olika delar. Nu är vi framme vid 1968, manöverbordet ryms på ett litet skrivbord och skåpen är flyttbara som rejäla kylskåp ungefär.
Mitt emellan dessa mastodonter finns Viggens flygplansdator, en löpmeter tidiga datorer från Ericsson i beige plast och plåt och med orange färg på bildskärmen, en uråldrig mobiltelefon och en något nyare från en annan granne, Ericssons mobilavdelning som hörde till Mjärdevis första bybor.
Och så en glimt av framtiden: multimediala robotar som tycks prata med varandra. Men det hör ingen i vimlet och sorlet. För här möts i dag folk som inte setts på länge. Många ser ut som Saabingenjörer med grånade teknikerskägg. Som Bent Jiwertz till exempel som står där och förevisar Viggendatorn CK37 som han var med och utvecklade. Och där är Ester Frödell, en av de få kvinnliga programmerarna hos Saab på 1950-talet. Från konkurrenten Facit kommer Gert Persson, från IBM som till slut vann kriget om stordatorerna, kommer Per Olofsson – han är här i dag för säga några ord om 1980-talet i den inledande 50-årskavalkaden men han är ofta i Mjärdevi för styrelseuppdrag i ett teknikföretag tvärs över gatan.
På 1980-talet var han med om att lansera IBMs pc. För två dagar sedan satte IBM punkt i sin pc-historia.
– Ofrånkomligt, säger Per Olofsson, IBM har nog tjänat mer på att sälja komponenter till Dells pc än på våra egna maskiner.
Kulturkonflikt
Historiens vingslag susar lite extra högtidligt kring Viggo Wentzel, en spröd, gänglig 80-åring som kliver upp och berättar om ferritkärnorna i de första ram-minnena och om vilken revolution transistorn innebar.
Och det bör han ju veta, för han hade redan byggt en transistoriserad digital styranläggning för Göteborgs spårvägar innan han kom till Saab 1957 för att bygga transistoriserade system för robotar och sedan fortsatte med att utveckla datorerna D2 och D21.
Ett dussin år senare erbjöds den gamle Chalmeristen en professur i Linköping, ett erbjudande som han avböjde. I stället gav han sig på den omöjliga uppgiften att samordna teknikutvecklingen i Linköping med den verksamhet som Saab köpte i Järfälla.
Där fanns SRT som utvecklade Alfaskopterminalerna och "realtidsdatorn" Censor som användes både i militära och civila system för flygledning, dessutom också på sjukhus.
Kulturskillnaderna mellan Linköping och Järfälla var oöverstigliga, det vet också Bo Lindestam, en av de få Järfällaborna som åkt hit. Det var 1981 som Ericsson köpte Datasaab och året därpå Facit. Av företagssammanslagningen blev det så småningom Ericsson Information Service, och den vägen försvann sedan nästan alla grenar av vår datorindustris släktträd till Nokia och Fujitsu.
Motala odds
Samma väg gick också Luxor, och nu påminns vi om epoken ABC80 av Benny Wahlqvist, som var med från allra första början. Han jobbade på Scania Metric hos Karl-Johan Börjesson och var med om att övertyga TV- och terminaltillverkaren Luxor och kretskortsbyggaren Dataindustrier att det var dags för en svensk mikrodator.
Resten är historia, kan man säga, och resten av dagen här på IT-ceum är historia och en massa historier från dem som var med.
Invigningstalande borgmästaren Eva Joelsson möter gamla jobbarkompisar från Ericsson, och museichefen Magnus Johansson och hans medarbetare går runt med saliga leenden.
– Tänk att vi har öppnat, säger de åt varandra, gång på gång.
En enorm spurt är över, allt blev klart i tid. Nu börjar allt det andra: Att bygga aktiviteter kring museet, att initiera forskning kring den svenska utveckling som i alla fall fått sitt första tydliga monument.
– Äntligen, fick Magnus Johansson publiken att ropa unisont.
Publicerades i Computer Sweden 2004. Foto Pär Rittsel. Besks manöverbord är sedan dess tillbaka på Tekniska Museet och Magnus Johansson har återgått till universitetsvärlden. Men IT-ceum finns kvar, nu med en Cray som blickfång.
