Hösten har bara naggat Vanadislundens grönska i kanten. Utanför Lars Karlssons takvåning i Vasastaden – Sibirien för gamla Stockholmare – ser det fortfarande ut som en sensommardag fast det är september. En vecka om året är han tillbaka i Sverige för att träffa barn och barnbarn.

Vad gör du nuförtiden, frågar jag.
– Jag är pensionerad och ägnar mig åt en och annan hobby. Pensionerad har jag varit flera gånger förut. Mina hobbyer brukar ge upphov till någon slags business, så då och då har det blivit nya företag. Men mest har jag investerat i olika projekt. Just nu ägnar jag mig åt home automation, mitt hus på en bergstopp i Los Altos Hills är helt automatiserat.

Men det är väl ingen ny teknik?
– Nja, det som finns färdigt är bara begränsade system. Man kan inte kabla upp befintliga hus. Den trådlösa tekniken har nyligen blivit tillräckligt tillförlitlig och billig. Jag har byggt ett system där alla funktioner och alla sensorer kommunicerar trådlöst med datorn. Systemet styr efter vad som är normalt för stunden – ljus, värme, luftkonditionering, larm. Det öppnar grinden här den känner igen min bil. Är jag inte hemma och någon rör sig på tomten så får jag en signal till telefonen och kan se vad som pågår via kamerorna. Trädgårdsmästaren har en id-kod till gaten, så systemet undviker falsklarm. Temperaturstyrningen har halverat min energiförbrukning. Det finns mycket att göra för miljön bara genom att spara i befintliga anläggningar!

Vad har du för telefon till det?
– Just nu en Iphone, men jag byter nog snart till Android för att slippa låsningen som Steve Jobs alltid envisats med.

VM i vågor
Din lägenhet ligger högst i hela Sibirien och ditt hus i Silicon Valley överst på ett berg med ganska orörd natur runtomkring. Jag anar att det inte bara är utsikten du eftertraktat?
– Nej, den ser man sig snart mätt på. Det är mina antenner som ger mig vyerna. Mikrovågor har länge varit min främsta hobby. Och, jo, jag har fortfarande världsrekordet i snabb överföring. Vi är några som roar oss med att studsa en signal mot månen, i det här fallet från mitt hem till Moskva. Men det är en teknik som har praktisk betydelse, till exempel för att dra bredband the last mile, den sista kilometern.

Skoldatorer före ABC 80
Lars Karlssons historia börjar med elektronikföretaget Memoteknik i Skellefteå som fortfarande finns kvar. Han var hälftenägare och valde att lämna företaget för att göra det han ville – som inte var att utveckla telefonväxlar.
– Jag flyttade till Stockholmstrakten 1970 och startade Diab, Dataindustrier AB, för här fanns ju större möjligheter och framför allt Elfa som en oumbärlig leverantör av komponenter. Vi gjorde processdatorer för bland annat sågverk. I ett grannföretag som sålde skolprodukter fanns Bengt Björnekärr, som hade tankar om en skoldator. 1971 kom Intels 8008 och då blev det möjligt att göra en billig dator. På hösten 1972 kunde vi visa upp vår skoldator på Sankt Eriksmässan och sedan började vi sälja den. Det var nog världens första skoldator!

Senare gjorde vi en skoldator baserad på Z80 åt Philips som hade skärmar och tangentbord för fyra användare. Vi utvecklade en egen Basic-tolk till den. Dessutom persondatorn Seven S under 1976-77, en konstruktion som vi sålde till Stansaab.

Seven S, en intelligent terminal som såldes till Stansaab – där den snabbt lades ned av Datasaab i Linköping. Läs bakgrunden hos veteranklubben Alfa.

ABC föds
Historien förtäljer att Gunnar Markesjö kom hem från USA med idéer om en persondator. Var det så det började?
– Nja han var nog inte med från första början. Det var Karl-Johan Börjesson som var intresserad av att sälja en skoldator. Han lovade köpa om det nu var 1200 eller 1700 enheter, jag räknade med 4–5000 exemplar. Diab betalade alla utvecklingskostnader och köpte komponenter till 5000 datorer. Vi fick kontakt med Luxor, som då hade svaga finanser, och fick igång produktionen. Det skulle bli 55 000 till slut av ABC 80. Sedan följde vi upp med ABC 800 1982 och två år senare ABC 1600, som var en Unixdator från Diab.

Unix från Diab
Lars Karlssons Diab började 1983 bygga Unixservrar som både såldes under eget namn och som oem-produkter av Cromemco/Dynatech, Ohio och Norsk Data. Bolaget såldes sedermera, efter en tid med Ericsson och Televerket som ägare, till Bull.
– Jag flyttade till Diabs dotterbolag i USA och ägnade mig bland annat åt att utveckla kompilatorer. Och där blev jag kvar, säger Lars Karlsson.

Vårt samtal fortsätter över kaffe i köket, med fruns hembakade bullar, och mina anteckningar blir allt knapphändigare. Någonstans kommer han in på det slumpvisa i pc-branchens framväxt.
– Cp/m fanns ju inte när vi började. Det dök upp senare som ett examensprojekt av Gary Kindall. Inte heller dos – Bill Gates ringde mig och frågade om vi hade ett operativsystem för Intels 8086. Det hade vi inte men Bill hittade ju ett hos en kompis i Seattle. IBM trodde de gjorde ett klipp när de fick dos på licens men insåg inte att Bill Gates skulle bygga en förmögenhet på en slant från varje tillverkad pc! Vi byggde Diab på samma princip

Till slut frågar jag honom om vad han anser varit den viktigaste faktorn i den utveckling han varit med om. Inte mikroprocessorn, säger han:
– Utan tvekan prom-minnet, den programmerbara kretsen som gjorde att man kunde starta datorn automatiskt, utan att mata in någon startremsa eller lita till en krets, som vi gjorde, med inlödda dioder. Men det om förvånat mig mest är utvecklingen av magnetmedier. Halvledarutvecklingen följer kurvan med regelbundna fördubblingar medan hårddiskarna tar jättekliv.

Lars Karlsson med en av sina hobbyprylar.

Kommentar
Bengt Björnekärr har bland annat varit ljudtekniker på Sveriges Radio och chefredaktör för Datornytt. Så här kommenterar han Lars Karlssons berättelse i en mejl från Kanarieöarna:

Bengt Björnekärr i Las Palmas

Jo, det stämmer att jag tog fram ett datorkoncept för undervisning på de tekniska grenarna. Det var baserat på TTL-logik och en microprocessor från Intel. Jag var VD då för Transintro – ett företag inom Statsföretag och med uppgift att ta fram utrustning och läromedel för teknisk utbildning.
Jag fick höra talas om att det fanns en kille uppe i norr som var bra på digitalteknik så det var på det viset vi inledde vårt samarbete. Han hade en firma som hette Dataindustrier AB (DIAB). Han flyttade ner till Stockholm och hyrde lokaler av oss under utvecklingstiden.
Datorsystemet döpte vi till Transdata och vi producerade på Transintro. På Tekniska Mässan i Älvsjö 1972 presenterade vi systemet. Den ende som fattade vad det handlade om var din gamle chef B-G Wennersten på Datavärlden, som skrev en artikel i Elektroniktidningen där han jobbade då. För vanliga skolor var produkten för tidigt introducerad, men vi sålde till några högskolor och företag (bl.a. Facit) innan den primära målgruppen vaknade. Systemet var moduluppbyggt med kort för olika enheter som sedan ledde till det industriella kortsystemet 4680 och senare till ABC-80.
Det rullade på bra och vi fick bl.a. ett konsultjobb för Philips i England för ett projekt som kallades Brainchild. Det var egentligen en vidareutveckling av ABC-80 med samma operativsystem och BASIC-interpretator som ABC-80. Brainchild kom sedan att säljas som övervakningssystem på ryska gasledningar!!!
Lasse kanske berättade att vi jobbade ihop på ett projekt med Svenska Philips också, som skulle ta över ABC-80 när Luxor gick i konkurs, men det är en annan historia....

Fakta

Runt Zilogs processor Z80 – känd från Commodore och Apple II – byggde Diab Databoard 4680 år 1974 och Seven S 1977. Samma processor användes i konstruktionerna ABC-80 1978 och ABC-800 från 1983.
Unixdatorerna DS90 från 1983 och 1985 års ABC-1600 och ABC-9000 (som var en CD90) byggde på Motorolas M68000-serie.
DS90-varianter såldes som oem-produkter av bland andra Dynatech/Cromemco, Ohio Scientific och Norsk Data.