Ska vi vara noga så ställdes den första 360-maskinen upp i IBMs utvecklingslabb på Lidingö. Det var en modell 40 som byggts för hand i Frankrike och den användes lika mycket av labbet som av säljarna som drog dit presumtiva kunder.
Asea köpte en modell 30 med bandstationer, Svenska Sockerfabriks AB i Malmö valde som sagt skivminnen. Konsum, Åhlén & Holm, Centrala Folkbokförings och uppbördsnämnden i Stockholm, Sparbanken och Statistiska Centralbyrån var andra tidiga kunder.
Mer berömda kunder var naturligtvis amerikanska Nasa och flygbokningssystemet Sabre.
Folksam beställde sin första 360 till det nya höghuset på Södermalm i Stockholm, "en maskin som man kan ställa frågor till per telefon och få skriftligt svar av på en specialkonstruerad skrivmaskin inom ett par minuter, som kan utföra mer än 130 000 additioner i sekunden, hålla 262 000 siffror i huvudet och som dessutom står i förbindelse med ett cellminne med en kapacitet av 800 miljoner siffror eller 400 miljoner bokstäver", skrev personaltidningen 1965.
Växande behov
Allt detta förslog inte långt, när datoriseringen väl börjat brukar den regelmässigt kräva allt mer kapacitet. Sålunda beställdes utöver den nämnda modell 40 också en modell 50 med 524 000-positionersminne, alltså 524 kB.
Gradvis flyttades körningarna från en servicebyrå och under 1966 kördes den första egenutvecklade 360-tillämpningen ? ett program för mopedförsäkring.
Folksam använde tre skivminnen till sin modell 50, vardera med plats för sju MB på de utbytbara skivpackarna. Försäkringsbolaget lämnade hålkorten för de moderna magnetbanden och började även läsa inbetalningskort optiskt. Bara det en besparing på en kvarts miljon kronor per år.
En typisk svensk installation bestod av 4?6 bandstationer och 2?4 skivminnen. Banden rymde 22 MB. Den största och snabbaste 360-anläggningen i Sverige var en modell 75 vis Stockholms Datacentral QZ. Den allra största maskinen i serien, modell 95, kom aldrig till Sverige. Den närmaste stod England och körde väderprognoser.
För att återgå till Folksam, vars datorhistoria finns ordentligt nedskriven, byttes den minsta datorn ut 1971 mot en 370/155, liksom tidigare leasad och inte köpt. Det var alltså dags för en ny modellgeneration, och den följdes av System 390.
Fortfarande kan 1960-talets program köras på dagens stordator, som dock en smula vanvördigt kallas "eServer zSeries".
Vem minns 704:an?
Stordatorn lever alltså, om än under annat namn. Men var verkligen System 360 det första moderna stordatorsystemet?
Professor Lars Philipson i Lund säger nej och vill i stället fira Model 704, en konstruktion som fyller 50 år den 7 maj i år [2004].
Den har beskrivits som den första massproducerade datorn med kärnminne och flyttalsaritmetik. Den konstruerades av John Backus och en ung Gene Amdahl – samme Amdahl som skulle bli chefsarkitekt för System 360 och sedan starta en egen stordatortillverkning. Här är 704:an med minnesskåp och bandrullar:
Ny fest den 7 maj
- Jag firar gärna 40-årsdagen, men jag vänder mig emot påståendet att System 360 var den första moderna datorn. Tio år tidigare fanns alla nyckelteknikerna i Model 704. Den hade ett kärnminne och höll program lagrade i minnet, den hade ett maskinoberoende högnivåspråk – Fortran som skapades av John Backus – och ett utbytbart massminne i form av magnetband. Det var den första datorn som hade alla dessa tre teknikkomponenterna, och det blev receptet för alla datorer därefter, säger Lars Philipson.
- Dessutom hade den nymodigheter som att både flyttalsberäkningarna och indexregistret hade flyttats från mjuk- till hårdvara. Därför ser jag fram emot en ny födelsedagsfest den 7 maj, säger Lars Philipson.
OS/360 lanserades 1964. Ur det har operativsystemet MVS ? Multiple Virtual Storage utvecklats. Runt 2000 bytte MVS namn till OS/390 och utvecklades senare till z/OS, som är IBMs nuvarande operativsystem för servrar i Eserverserien, lanserat i mars 2000. Det är ett 64-bitars operativsystem med programmeringsgränssnitt för Unix – det är inte Unix, men det beter sig som Unix.
