Vår första ko-processor hette Emil

Förr hade datorerna korta namn. Förstlingarna Bark och Besk stod i Stockholm. Sen kom Smil i Lund, Sara i Linköping och Dask i Köpenhamn. Alla har blivit kändisar i it-historien medan den sjätte, Emil, har hamnat i skymundan.
Emil stod förstås lite illa till, i det lilla samhället Hållsta söder om Eskilstuna. Och Emil syslade med jordnära uppgifter som nog inte intresserade akademikerna och militärerna som byggde de första datorerna.

De fyra bokstäverna betyder helt enkelt Elektronisk maskin i ladugårdsarbetet. Och uppgifterna var att hantera rapporter från veterinärer och bönder om sjukdomar och inseminationer. Det sköttes redan från 1951 med hålkort på Institutionen för husdjursförädling i Grödinge och flyttades 1955 till den förutseende godsägaren Börje Olsson på Hållsta gård. Han byggde om en av godsets flyglar åt kortstansar och sorterare. En krona per ko var hans sätt att finansiera verksamheten.

Och det var där som föreningen Svensk Husdjursskötsel, SHS, ställde upp sin första ”riktiga” dator 1961, en Bull Gamma 30, som praktiskt nog hanterade både hålkort och hålremsor. Som jag ser det, ett typexempel på hur många verksamheter tidigt byggde upp hålkortsrutiner som ganska smärtfritt fördes vidare in i stordatormiljö.

Precis vad SHS gjorde, där snart magnetbanden infördes och serviceverksamheten växte. Lantbruksförbundets driftsbyrå och Jordbrukskassan blev stora kunder. 1969 knoppades alltihopa av till Lantbruksdata, som byggde en gigantisk datahall på en av Börje Olsson åkrar i Hållsta. Bull var inte längre huvudleverantör, nu blev det IBM 360 och 370 i hallarna.

Till historien hör också tidiga försök med datakommunikation. Under 1980-talet kunde lantbrukare få till exempel väderprognoser via teledatatjänsten Agrovision. Senare lanserades gårdsdatorn, en hemdator med program för bokföring och djurhantering i ett ”kopaket” och ett ”svinpaket”.

Det fanns, det måpste sägas, en utbredd skepsis mot allt detta inom bondeorganisationerna. Till och med ledande figurer som Nils G Åsling i Lantbruksdatas styrelse tvivlade på att bönder någonsin skulle skaffa en gårdsdator. (Det har de i alla fall gjort numera. De ligger online för EU-pengar, plöjer med gps-precision och automatmjölkar korna).

Lantbruksdata blev dock med tiden ett av landets största dataserviceföretag med kunder också utanför lantbrukskooperationerna. Samhall och Eskilstuna kommun var några och med tiden flyttade också Föreningssparbanken till Hållsta.

Vid sidan av de dubblerade datorhallarna med sina dubblerade system för elförsörjning, ventilation och kommunikation, byggde banken upp tryckeri och distributionsanläggning för blanketter. Hållsta blev med sina 30 000 kvadratmeter och 500 anställda ett av Sveriges tyngsta datorcentrum. Så pass viktigt att IBMs dotterbolag Responsor köpte Lantbruksdata och hela anläggningen 1993.

IBM tog över ägandet helt men trettiotvå år senare avvecklade IBM hela verksamheten. Kontoren, personalrestaurangen, bankkontoret, konferensrummen, hörsalarna och datorhallarna tömdes och låstes 2005. Den gigantiska anläggningen vilade orörd och hann köpas och säljas av några fastighetsbolag innan Enaco sommaren 2008 fick uppdraget att se om det gick att blåsa liv i anläggningen.

– Den mest imponerande anläggningen jag sett, sa Enacos grundare Sebastian Wrethagen när han visade mig runt, här har det inte sparats på någonting.

Alldeles snart lägger jag upp mitt reportage från den slumrande datacentralen som en gång beskrevs som Sveriges Silicon Valley.