Från min uppväxt i Norrlands inland har jag lärt mig många saker: att åka skidor utförs, på längden, köra skoter och vikten av rätt kläder till rätt väder. För att bara nämna några saker.

Uppväxten har också lärt mig en annan sak: jag är inte vidare förtjust i tomma byar och avbefolkade städer. Min första vecka på Second life har tagit mig rakt tillbaka till Norrlands ödemark.

Datorn på jobbet har inte räckt till för att köra Second Life, så jag har gått och dragit mig för att ge mig ut i den här virtuella världen. Så uppgraderas min dator och jag hade inga ursäkter längre. Efter lite pillande med min avatar var jag flygfärdig i förra veckan. Förväntningarna var höga efter allt jag läst om och hört av andra som är aktiva i Second Life. Kanske lite för högt ställda.

Efter att ha lämnat introduktionsområdet har jag vandrat ensam i den virtuella värld som heter Second life. Överallt möts jag av tomma byggnader och övergivna torg. I den virtuella motsvarigheten till korvkiosken i Malå står några personer och hänger. På samma sätt som i den verkliga världen är dom inte heller vidare talföra. Man buffar sig in i en grupp, frågar hur läget är och ser dom skingras.

Är det bara så att jag missat all action? Att det finns ett Möjligheternas torg, som i Skellefteå, där folk stannar för att käka en hamburgare och gå på krogen? Kanske. Därför beslutade jag mig att söka upp alla stora satsningar man läst så mycket om.

Ni har också läst om dom: Reuters stora satsning i Second Life, BBC har sändningar, Svenska institutet ska öppna ambassad och Sydsvenska Dagbladet har ett kontorskomplex. Till och med IDG har slagit upp en liten box, men den ska ni vara ganska observanta för att över huvudtaget upptäcka. Så jag roade mig med att räkna människor jag mötte i dessa satsningar som genererat pressreleaser och stora rubriker. Facit: lika tomt som en fredagskväll i Risliden. Noll personer. Inte en enda.

Nu ska ni inte missförstå mig. Spelet, om man nu kan kalla det för ett spel, är det inget större fel på. Grafiken är platt och trist, det hackar, men det funkar. Möjligheten att skapa mötesplatser oberoende av människors geografiska placering är fantastisk. Den utbyggda ekonomin är spännande och möjligheten för företag och privatpersoner att mötas är innovativ.

Det är bara människorna jag saknar.

Sist men inte minst är det många som efterlyser en edit-funktion på IDG.se. Nu kan jag berätta att det börjar dra ihop sig. Snart på en sajt nära dig med andra ord.