Generation N
Under 80-talet var begreppet tv-spel synonymt med Nintendo. I en tid när det japanska företaget dominerade marknaden totalt kom det givetvis att bygga sitt varumärke och associeras med en minnesbild i spelarnas huvud. I samband med de senaste årens comeback har den gamla Nintendo-lojaliteten återigen blossat upp hos alla 70-talister som omedelbart förknippade DS med de dyra dubbelspelen i Game & Watch-serien.

Touching is good
Att pekskärmen och styluspennan är grunden för många av de mest unika DS-upplevelserna är givet, men samtidigt blev kontrollmetoderna en av huvudanledningarna till maskinens genomslag i nya kretsar. En gammal dam eller upptagen affärsman kanske inte vågar/orkar ägna sig åt något som kräver att man sätter sig in i ett dussin knappar och styrspakar. Men alla kan skriva och rita.

Dr Ryu Kawashima

När en Nintendo-anställd slog sig ned på ett fik med den berömde hjärnspecialisten och psykologen Ryu Kawashima för att framföra idén om ett spel baserat på japanens kluriga hjärnträningskoncept, plockade han upp en splitterny DS-konsol ur sin väska. Kawashima fnissade och trodde det var rekvisita från en känd japansk science fiction-rulle.
Den starten till trots kan inte betydelsen Brain Training haft för Nintendo DS nog poängteras. 12 miljoner människor har köpt spelen hittills, och många av dem har aldrig ägt en konsol tidigare.

Nintendogs
14 miljoner sålda exemplar. Så mycket har Nintendogs betytt för framgångssagan som är Nintendo DS. Ett exemplar av spelet finns hos var tredje DS-ägare och på många sätt är husdjurssimulatorn det symptomatiska DS-spelet. Att det i grund och botten bara är Tamagotchi med söta hundvalpar och röststyrning spelar ingen roll. I Europa har det betytt lika mycket för formatets utbredning som Brain Training gjort i Japan.

DS Lite

Låt oss vara ärliga – hälften av de 10 miljoner japaner som köpt en DS Lite det senaste året ägde förmodligen redan den klumpiga originalversionen. Och har slängt den! Medan den ursprungliga modellen verkligen kändes som en förlegad 80-talsrelik är Nintendo DS Lite slick, stilren Apple-design hela vägen och den kraftigt förbättrade skärmen gör en enorm skillnad för spelupplevelsen.

Iwata-effekten

Säga vad man vill om Hiroshi Yamauchis betydelse för Nintendo och framväxten av spelbranschen, men det är ingen hemlighet att hans metoder var avskydda av stora delar av industrin och att han under sina sista år som envåldshärskare höll på att köra sitt familjeföretag i botten. När alltid lika trevlige speldesignern Satoru Iwata tog över vd-posten genomgick hela företaget en förvandling och plötsligt fick ledord som innovation och lekfullhet ytterligare en dimension. I både fallet Wii och Nintendo DS är attitydförändringarna en tydlig anledning till framgångarna.

Världen i wi-fi

Vid releasen var det inte många som ens förstod vilka onlinemöjligheter den lilla maskinen faktiskt hade, även om alla tyckte att pictochat verkade otroligt underhållande. Det är först nu när DS-träffen är det nya LAN-partyt, Nintendo förhandlat till sig wi-fi-hotspots på alla McDonald’s i hela USA och du med hjälp av en snabb och enkel uppkoppling kan spela Mario Kart DS med hela världen som bärbara spel verkligen blivit ännu roligare tillsammans med vänner.

Marknadsföringen

Nintendo har aldrig dragit sig för annonser riktade till en äldre målgrupp. Problemet är bara att man aldrig haft en produkt som riktigt backat kampanjerna med Dressman-estetik eller surrealistiska Third Place-plagiat. Det har man nu.
Och när DS Lite lanserades snappade plötsligt varje livsstilsmagasin värt namnet upp nyheterna om nattliga köer och största efterfrågan på japanska spel sedan myntverket tvingades utöka produktionen på grund av Space Invaders. Smart marknadsföring och en medial snöbollseffekt har gjort DS Lite till den nya Ipod.

Gå tillbaka: Nintendo DS - Succé mot alla odds <<

Ur tidningen Level