Bloggare är de nya punkarna

När punken kom i mitten av sjuttiotalet tolkades det som en enorm revolution. Och visst var det så. Men inte när det gällde musik. Punken var i själva verket konservativ, vilket inte minst manifesterade sig i de många tolkningarna av Johnny B Goode (fortfarande) och andra 50-talsklassiker. Efter The Ramones, The Heartbreakers, The Damned och The Sex Pistols bestod fortfarande en poplåt av tre ackord, och en rockgrupp fortfarande av trummor, bas och gitarr. Musikaliskt hade väldigt lite hänt.

Revolutionen kom istället på ett annat plan. Rockmusikerna och deras fans blev egna. Man satte upp egna studior, egna klubbar, egna fanzines, egna skivbolag och egna bokningsnätverk. Punken gav inte en ny version av musik, men den förändade människors attityd till musik. Alla led i processen blev tillgängliga för vanligt folk, och parollen var: Do It Yourself.

Världen blev sig aldrig lik. Vem som helst kunde starta band, och gjorde det (ibland mot bättre vetande). Vem som helst kunde starta skivetikett. Vem som helst kunde starta en tidskrift. Och vem som helst kunde starta modeateljé. Den följande mångfalden (först synlig i den mer musikaliskt progressiva postpunken, men senare i snart sagt varje musikalisk trend) blev enorm.

När man ställer sig den redan uttjatade frågan om vad bloggen kommer att få för inflytande hamnar man inte sällan fel. Otaliga diskussioner har hållits om huruvida bloggar kommer att påverka valrörelsen på samma sätt som ledarsidorna, eller om bloggare kommer att bli medborgarjournalister, eller om bloggen är den nya skvallerspalten. Hur kommer journalistiken att påverkas, hur kommer politiken att påverkas, hur kommer integriteten påverkas? Gäsp.

Jag tror att det är punken vi ser. Med bloggen blev hela den publicistiska processen tillgänglig för varje tonåring i den industrialiserade världen. Och precis som med punkrevolutionen kommer förändringen inte att gälla de etablerade formaten. En nyhetstext kommer efter bloggens inträde fortfarande att bestå av frågorna vad, vem, hur, när, var. En politisk kampanj kommer fortfarande att bestå av debatter, möten, insändare, programförklaringar och affischer. Precis som en poplåt är en poplåt.

Men däremot vidgas arenan. Nya alternativa kontaktnät etableras. Respekten för branschgiganterna avtar. Människor kommer att mötas mer. Åsikter kommer att brytas mer. Fler argument kommer att stötas och blötas. Fler människor involveras.

Efter punken kom postpunken. Och det var där tusen blommor verkligen kunde blomma. Blotta mängden människor som aktiverats genom punken utgjorde en fantastisk odling, där mer säregna uttryck kunde växa upp. På så sätt vidgades vår uppfattning om vad som är möjligt inom rockmusik, trots att en hitsingel fortfarande består av tre ackord.

Bloggen kommer att påverka på samma sätt. Det kommer att bli mer av allt. Och fler uttryck kommer att bli möjliga. Det kollektiva medvetandet vidgas.

Per Gudmunsson bloggar på SvDs ledarblogg och på sin personliga blogg gudmundson. Han har valt att skicka vidare uppdraget till Erik Starck med ämnet: Finns det något jobb jag vill ha som inte kan outsourcas tack vare informationssamhället?