Det kan skapas 30 000 nya jobb i den svenska it-branschen de kommande fyra åren enligt analysföretaget IDC. Det jobbar då drygt 300 000 människor i it-branschen i Sverige, cirka dubbelt så många som det mytomspunna året 1999 (källa: ITPS).
Även om tillväxten beräknas bli ännu högre i bland annat en del östeuropeiska länder kan ingen hävda att de svenska it-jobben är hotade av konkurrens från låglöneländer. Åtminstone inte just nu.
Outsourcing var länge något man förknippade med stora företags flytt till billigare länder. Idag är det något helt annat. Internet har gjort hela jordklotet till ett stort projektkontor. På sajter som Odesk eller Guru.com går det att hitta talanger till bra priser från hela världen. Med ett par musklick är du igång och kommunicerar dina krav med någon från Indien, Ukraina eller Filippinerna.
För mitt eget lilla startup innebär detta möjligheter att skala upp vår utveckling, från en budget på i princip noll till att förhoppningsvis kunna anställa en programmerare på heltid (om vi får tag på någon i den glödheta marknaden) och i förlängningen bygga upp ett litet team med tentakler över hela världen. Vårt lilla företag kan bli internationellt från dag ett.
Blir det billigare, då? Nja. En indisk javaprogrammerare kostar cirka 20-30000 kronor per månad att köpa som konsult. Betydligt billigare än en svensk konsult. Ganska mycket billigare än en svensk anställd men skillnaden är inte så ofantligt stor om man räknar in kostnader för tidsskillnad, avstånd och kulturkrockar. Nej, det största hotet mot svenska it-jobb är snarare bristen på arbetskraft. Saknas folk hamnar utvecklingskontoren på annan ort. Arbetskraftsinvandring skulle kunna lätta på trycket och säkra framtiden för svenska it-jobb.
Detta kan dock ändras snabbt. Automatiseringen, själva hjärtat i it-utvecklingen, driver kostnaden mot noll för allt den kommer över. Författaren Daniel Pink menar att det är den högra hjärnhalvans färdigheter som säkerställer en inkomst i globaliseringens och automatiseringens tidevarv. Att känslomässigt kunna engagera andra människor. Behärskar man den konsten behöver man inte oroa sig för att ens jobb försvinner, oavsett om man är indier eller svensk.
Erik Starck bloggar på sin personliga blogg Framtidstanken och på The Glocalreach blog. Han har valt att skicka vidare uppdraget till Peter Sandberg och Christian Rudolf som bloggar på Disruptive.nu. Han vill att de svara på frågan "Varför bör man säga upp sig och dra igång ett startup om man jobbar i it-branschen?".
Bloggstafetten är ett nedslag i den svenska bloggosfären. Varje bloggare har fått ett specifikt ämne att skriva ett blogginlägg om, och sedan får de skicka vidare stafettpinnen till nästa bloggare. Fredrik Wass var först ut med ämnet Sociala webben 2007. Vi får se var vi slutar.
Tidigare inlägg:
Fredrik Wass: Äntligen bygemenskap
Isabelle Ståhl: Könsrollerna får spelrum på nätet
Per Gudmundson: Bloggare är de nya punkarna