Jag tror att många av oss när drömmen om att starta eget. Skälen kan vara många. Att slippa korkade chefer, att själv få bestämma över sin tid, tjäna mer pengar eller helt enkelt för att man har en bra affärside. Men även om många människor går omkring och när denna dröm så är det väldigt få som förverkligar den. Varför är det så?
Jag tror att huvudanledningen är att man är rädd för otryggheten. Det ligger i de flesta människors natur att välja trygghet framför otrygghet. Att starta eget är att ta ett kliv rätt ut i det okända. Att ha ett fast jobb och inkomst är för många en trygghetsfaktor. Det är det som gör att man vågar bilda familj, köpa hus och bil.
Denna trygghet är dock bara en illusion (som jag tidigare skrivit om här). Anställningstrygghet och långa karriärer i ett och samma företag tillhör det förflutna och är undantag i dagens verklighet. Man kan som anställd när som helst bli uppsagd. Ens öde ligger i företagsledningens och marknadens händer och man kan göra väldigt lite för att påverka sin egen framtid.
Först när man ser igenom denna trygghetsillusion och accepterar att hela livet består av oförutsedda händelser vars orsaker man sällan har kontroll över kan man börja agera utifrån denna nyvunna insikt. För konsekvensen av denna insikt är att det enda man har kontroll över är sig själv och hur man väljer att leva sitt liv.
De flesta människor har ju heller aldrig drivit ett företag och tänker inte alls på vilket äventyr det är. När de flesta tänker äventyr tänker de på någon jorden-runt-resa men faktum är att företagandet kan vara mer spännande än något annat man gjort. Man får prova sina tankar på riktigt mot andra människor, man får möta och interagera med människor som man aldrig annars skulle mött. Spännande och speciella människor som tänker annorlunda. Man får konfrontera sina egna demoner och rädslor och man får uppleva stor lycka när ens tankar är framgångsrika.
Eftersom de flesta människor inte har den referensramen tänker man inte på detta och det är inte heller något man pratar om. De som är företagare har ju svårt att beskriva detta men faktum är att det är ett stort äventyr som jag önskar att alla fick uppleva.
I min värld är livet alldeles för kort för att jag skulle vilja att någon annan ska bestämma vad jag ska göra 50% av min vakna tid. Livet är för kort för att andra människor ska tjäna pengar på mig när jag istället kan tjäna mer pengar åt mig själv och min familj. Livet är för kort för att inte försöka realisera de drömmar och visioner jag bär inom sig. Jag ryser vid tanken på att en dag stå framför spegeln när jag är 65 och inse att jag aldrig tog en risk, att jag alltid valde det säkra före det osäkra och det kända framför det okända.
Vi lever i en tid där det aldrig varit lättare att starta eget. Min uppmaning till alla som när denna dröm är att våga ta steget. När man väl har en idé som man tror på så behöver man inte lämna in sin avskedsansökan direkt. Fila på konceptet på ledig tid. Använd tiden i bussen på väg till jobbet. Häng inte med jobbpolarna på lunch utan ta en sallad vid skrivbordet och jobba med din nya idé. Om man har familj och ungar så får man sätta sig och jobba på att förverkliga sin dröm efter att man läst barnens godnattsagor istället för att kolla på Seinfeld-repriser.
De flesta människor kan hitta minst 3-4 timmar om dygnet som kan användas för att förverkliga sin dröm. Prata med potentiella kunder och användare om vad de tror om din idé. Tag kontakt med andra entreprenörer i din vänkrets och lyssna på deras erfarenheter.
Och även om du skulle misslyckas med din idé så har du i alla fall försökt och då kommer du att ha det mycket lättare att se dig själv rakt i ögonen framför den där spegeln på 65-årsdagen.
Peter Sandberg och Christian Rudolf bloggar om entreprenörskap, riskkapital och webb 2.0 på Disruptive.nu. De har valt att skicka vidare stafettpinnen till Dan Nilsson på En e-handlares bekännelser.
Bloggstafetten är ett nedslag i den svenska bloggosfären. Varje bloggare har fått ett specifikt ämne att skriva ett blogginlägg om, och sedan får de skicka vidare stafettpinnen till nästa bloggare. Fredrik Wass var först ut med ämnet Sociala webben 2007. Vi får se var vi slutar.
Tidigare inlägg
Fredrik Wass: Äntligen bygemenskap
Isabelle Ståhl: Könsrollerna får spelrum på nätet
Per Gudmundson: Bloggare är de nya punkarna
Erik Starck: Outsourcingsäkra jobb - finns de?