I Kustbevakningens uppgift att bedriva sjöövervakning ingår att ansvara för eller bistå andra myndigheter med övervakning, brottsbekämpande verksamhet, och kontroll och tillsyn. I den dagliga verksamheten utför Kustbevakningen självständigt sjöövervakning för många myndigheter, som till exempel Polisen och Tullverket.
Här brakar kombinationsfartyget KBV 002 fram i 12 knops fart. Med sina 6,6 MW utmatad propellereffekt kan fartyget fånga och hålla ett tankfartyg på 150.000 ton i storm.
Kustbevakningen har tillsammans med de civila myndigheterna och i samverkan med Försvarsmakten kartlagt de civila myndigheternas behov av sjölägesinformation och sjöinformation. Sjölägesinformation är uppgifter om till exempel fartyg och andra objekt som rör sig på sjön. Sjöinformationen innehåller tilläggsinformation som svenska myndigheter kan behöva, som till exempel fartygets ägare, besättning och last, kartor och väderinformation eller misstankar om brott.
AIS är en fantastisk uppfinning (tack Håkan Lans) som bär med sig massor av metadata om fartyget, hela 30 rader. Dessutom finns andra listor hos andra myndigheter, som besättningslistor, besättningens sammansättning, last, historik, destination, beräknad ankomsttid, tidigare brott osv. Sanningen är att det faktiskt finns väldigt mycket information om fartyg och sjöfart runt om i olika register, men ingen större samordning. Ingen samlar in den och sammanställer och presenterar på ett övergripande sätt. Förrän nu.
Det finns ganska många AIS-visare på Internet, men de innehåller inte tillnärmelsevis lika mycket information som Sjöbasis, särskilt inte om fartyg som inte har AIS eller helst inte vill synas alls.
Så här ser en typisk KBV-tjänstemans arbetsplats ut. Hon har till uppgift att övervaka några viktiga farleder runt skånekusten och se till att fartygen håller högertrafiken och inte färdas på otillåtna områden (grönt på skärmbilden). I annat fall är det larm som gäller. Mittskärmen visar en lista över öppna ärenden och skärmen till höger visar var KBVs egna fartyg finns och vilka kontaktpersoner som finns på olika organisationer.
Men den paranoide kan vara lugn. I detta sammanhang är KBV inte ett dugg intresserad av fritidsbåtar. Och du får skylla dig själv om du åker till Kaliningrad i din segelbåt och blir uppbringad av en rysk jagare. Handelsfartyg under 300 bruttoton, med vissa undantag för vägfärjor (och dessutom hårdare regler för passagerarfartyg), behöver inte ha AIS och faller utanför intresseområdet. Det är givetvis tillåtet för vem som helst att ha AIS, men tilläggsdata på AIS-signalen gör att småbåtar ändå ignoreras.
Hela tiden pågår ett samarbete att koppla samman de olika databaserna så att olika myndigheter kan få ut information som passar just dem. Tullverket, Försvaret, Polisen och Fiskeriverket har alla olika preferenser och vill veta olika saker. KBV använder Sjöbasis på sitt sätt, Tullverket på ett annat, Polismyndigheten på ett tredje osv.
Varför?
Varför behövs ett system som Sjöbasis? Det finns alltid omkring 3000-4000 handelsfartyg i Östersjön och att upptäcka om något av dem just är på väg att göra något denne inte får, färdas på ett otillåtet ställe eller liknande, är i stort sett omöjligt utan ett automatiskt system som ser alla objekt och kan dra slutsatser.
Målet för all denna verksamhet ska i princip bli en smula Science Fiction-artad: en stor röd lampa som blinkar när något inträffat som inte borde inträffa, ackompanjerat av en pil på en karta som pekar ut vart man ska skicka insatsstyrkorna. Detta är önskvärt och med rätt utformade filterkriterier för olika markerade områden på kartan kan detta måhända en dag bli verklighet, men i mellantiden är det ett mail, SMS på telefonen eller en skylt på bildskärmen som gäller.
Med rätt utformade kriterier och lämplig angiven mottagare kan exempelvis en sjööverträdelse resultera i ett SMS direkt till kaptenen på det kustbevakningsfartyg som systemet funnit ligga närmast brottslingen. Kapten tar själv en titt på sin sjöbasisskärm, ser vilken fartygstyp och last det rör sig om och var fartyget kan genskjutas när han beräknas vara framme och sen lägger han joysticken i läge framåt och så är insatsen på gång.
Var kommer data ifrån?
Sjöbasis består av ett produktionssystem som förses med indata från ett antal leverantörer och producerar utdata till ett antal användare. Användarna kan mycket väl samtidigt vara informationslämnare. Datatransporten ut i riket sköts över SGSI, myndigheternas säkra datornät.
Data till Sjöbasis hämtas från en osannolik mängd databaser med rå- eller vidareförädlat data, och dessutom i form av lägesrapporter i realtid från de som använder Sjöbasis.
Följande organisationer medverkar nu eller avses medverka i framtiden (och det är bara inom Sverige): Kustbevakningens eget informations- och beslutstödsystem KIBS och ett system för forskningsfartygstillstånd, Sjöfartsverkets fartygsrapporteringssystem FRS, svenska AIS-system, Helsingforskommissionen Helcoms AIS-system, SMHIs väderprognoser och observationer, Naturvårdsverkets databas över naturreservat VIC-Natur, Sjöfartsverkets och Lantmäteriets kartdatabaser, Fiskeriverkets Vessel Monitoring System (VMS), Försvarsmaktens sjölägesinformation och förvaltningsorganisatoriska resurser som Riksresurslistan och Sveriges Geologiska Undersökning. Bland användarna finner vi Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Sjöfartsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kustbevakningen och Fiskeriverket, med flera.
Data omkring fiskeflottan, kallat Vessel Monitoring System behöver inte vara tillgängligt för alla. Fiskeflottan vill helst inte tala om var de håller till och fiskar, eftersom kunskapen om var fisken går är en yrkeshemlighet. Men om man ser ett antal små, samlade ekon på radarskärmen som går sakta framåt, är det förmodligen fiskefartyg. Däri kan en smugglare lätt gömma sig, så det är av vikt att kolla upp den typen av situationer.
Fartyg som inte vill vara med i AIS-systemet syns ändå, på Försvarets kustradar, som den här som står på Gotlands södra udde. Masten till höger har en radiolänkantenn som strålar in informationen till Visby.
Rent tekniskt uppdateras Försvarets radarbild var sjätte sekund, för det är så lång tid ett svep med antennen tar, men i praktiken är det manuellt arbete inblandat för att komplettera informationen, sökning i databaser och så vidare, så den faktiska informationen förändras inte fullt så ofta.
Utvecklingen av Sjöbasis påbörjades 2007 och ett körbart system fanns klart hösten 2009. Nu innehåller systemet en mängd olika kartor, information om fartygen, får in information från Försvaret med flera, men det hela är inte fullt automatiserat ännu. Sjöbasis utvecklas nu vidare i små steg, anpassat efter kundernas behov. Ett exempel på det är att få med vissa RAKEL-stationer på kartbilden, så att man ska kunna se var det finns myndighetsresurser.
Upp till 60 länder delar numera med sig av sin AIS-information till de övriga länderna, så AIS-kartan växer hela tiden. Tanken är att ett land ska kunna få förvarning om att ett fartyg är på väg från USA, Brasilien, Indien osv. De som är intresserade av smuggling vill gärna kunna se om ett fartyg varit en viss, beryktad hamn och tagit ombord en bestämd typ av last.
