Tankarna bakom


Utgående från gravitationslagen och en hypotes om jordens interna struktur, bestämde Isaac Newton (1643-1727) och holländaren Cristiaan Huygens (1629-1695) teoretiskt att jorden måste vara en tillplattad sfäroid. De fick fram olika resultat, vilket resulterade i tvivel om jordens eventuella tillplattande. Man tvivlade till och med på gravitationslagen ett tag.

Därför lät vetenskapsakademin i Partis under första halvan av 1700-talet utsända geodetiska expeditioner till både Peru och Lappland. De gjorde bågmätningar som bekräftade idén om jorden som sfäroid och bevisade därmed att gravitationslagen stämde. Vid mitten av 1700-talet utvecklade den franske matematikern Alexis Clairaut (1713-1765) de vetenskapliga grunderna bakom teorierna kring jordens form och fastställde reglerna för hur gravitationen förändras beroende på latituden. Vid slutet av 1700-talet hade fransmännen Pierre Méchain (1744-1804) och Joseph Delambre (1749-1822) uppmätt bågen vid längdgraden mellan Dunkerque och Barcelona för att kunna fastställa meterns längd exakt. Metern beräknades ursprungligen som en tiomiljondel av jordkvadranten (en fjärdedel av jordens omkrets vid ekvatorn). Detta avstånd erhölls för första gången tämligen exakt vid en av de första tillförlitliga mätnigarna av jordens ellipsoida form.

Detta passar fint in med den franska revolutionen 1799 som införde metersystemet i Frankrike.

Mängder av meridian- och parallellcirkelmätningar utfördes under 1700- och 1800-talen, i Europa så väl som i Indien. I Indien mätte engelsmännen tre stora parallellcirkelbågar och längs Afrikas nordkust mätte fransmännen från Casablanca till Tunis. Wilhelm von Struve, som vi ska koncentrera oss på här, utförde också parallellcirkelmätningar, ända från Irland till Ural. Sammanlagt omfattar hans mätningar 1646 trianglar.

Om Friedrich Georg Wilhelm von Struve



Friedrich Georg Wilhelm von Struve (1793-1864)

Struve började som student på Dorpats Universitet 1808 och började egentligen studera filologi, men övergav snart detta till förmån för astronomin. Han undervisade vid samma universitet mellan 1813 och 1820 och blev därefter chef för Dorpats Observatorium (idag Tartu i Estland). 1839 grundade han Pulkovos Observatorium vd St. Petersburg och blev dess chef.


Gamla observatoriet i Tartu, som givetvis var en av huvudpunkterna på bågen.

Struve utmärkte sig för sina astronomiska studier av dubbelstjärnor. Han utförde extremt noggranna mätningar på 2700 dubbelstjärnor och nådde långt högre precision än både William och John Herschel.

Tsar Alexander I av Ryssland (tsar 1801-1825) var väldigt intresserad av att dokumentera sitt land, vilket även hans efterföljare var (exempelvis Nicolas II). Han gav Struve, som då alltså var chef för observatoriet i Dorpat och översten i generalstaben Carl Tenner i uppdrag att mäta meridianbågen från Donau i nuvarande Ukraina till Hammerfest i Norge vid Norra ishavet. Det var givetvis Struve själv som angav var triangelpunkterna skulle vara, eftersom han visat gott omdöme i sådana frågor tidigare.

Sida 2 / 4

Innehållsförteckning