Så såg världen ut då


Hela arbetet pågick mellan år 1816 och 1855. Mätningen gick igenom två länder, nämligen Svensk-norska unionen (idag Norge och Sverige) och det som då var Ryssland, men idag är Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina och Moldavien.

Tartumeridianen


Struve valde att följa den sk Tartumeridianen söderut, måhända eftersom hans eget observatorium låg i Tartu. Den ligger på 25° öster om Greenwich och mätkedjan sträcker sig från 70° nordlig bredd ned till cirka 45° och avviker bara från meridianen med +/-2°. Utefter meridianen upprättade man 256 huvudpunkter och 60 hjälppunkter. Man måste veta exakt var man är hela tiden. Och vet man inte det måste man ta reda på det och eventuellt korrigera tidigare mätpunkter som man bara triangulerat fram. För att inte gå vilse bestämde man därför läget på 13 huvudpunkter noggrant på astronomisk väg.

Den nordligaste punkten finns i Fuglenes i Hammerfest och den sydligaste vid staden Staro-Nekrassowka i Odessa län vid Svarta Havet i Ukraina.

Naturligtvis mätte man inte hela bågen i ett svep utan flera delar lades ut samtidigt. Kedjans skandinaviska del uppmättes 1830-1845 av finländska och svenska astronomer, tvärs igenom Finland under Struves ledning, från Finska viken upp till Tornedalen och vidare upp till Ishavet.

Tyvärr finns det bara en lämplig ö mitt i Finska viken, ryska Hogland, varför bågen fick avslutas med en triangelspets där. Det gick inte att dra ett fackverk av bågar tvärs över Finska viken. Därför är Struves båge egentligen två bågar som sitter ihop på Hogland.

År 1840 kunde man sammanställa tio användbara gradmätningar (längs längdgrader) som tillsammans gav en båge på dryga 50 grader och ur dessa värden kunde astronomen Friedrich Wilhelm Bessel (1784-1846) beräkna jordens form och storlek. Bessel hade själv varit ute och mätt i Ostpreussen (idag Kaliningrad), som kunde kopplas ihop med det ryska triangelnätet. Den exakta beräkningen av avplattningen kunde förstås inte göras förrän Struves mätningar vara klara, 1855.

Sida 3 / 4

Innehållsförteckning