Mediamassakern

Den som vet med sig att han eller hon inte tål mina föråldrade, stofilaktiga åsikter kan kanske sluta läsa här, så vi slipper alla dumma personangrepp i kommentarträdet. Den som tvärtemot vill läsa en uppfriskande, omvälvande skopa om våra nedgångna media kan läsa vidare.

Jag arbetar, lyssnar och lever utefter den tesen att omväxling förnöjer och att monotoni bör undvikas. Som jag ser det har omväxlingen minskat i och med det ökande mediautbudet och monotonin är nu allenarådande. Vad är det som har hänt med oss som mediakonsumenter? Har det blivit allt för lätt att få tag i media, så kvalitetskraven har sjunkit?

Om en hes sångare som sjunger falskt, kan fixas till med bandpassfilter och autotune efteråt, syntarna skapar ackorden åt mediokra musiker, autotune gör kören gratis och franko och trummaskinerna dunkar automatiskt, varför anstränga sig? Istället för att hyra in musiker och artister med riktig talang, som kan spela och sjunga, kan man skapa automatisk musik och ägna inkomsterna åt marknadsföring.

Den moderne mediekonsumenten sammanfattas alldels utmärkt i filmen Wall-E.

Det är uppenbart att bullerkriget (loudness wars) trappas upp hela tiden. Skivindustrin av idag anser att ”ju högre desto bättre”. När andra skivbolag hör detta menar de också att ”Vi måste låta högre”. Det är en terrorbalans eller en sorts ljud-kapprustning. Radiostationerna tävlar om vem som ”låter starkast” på FM-bandet, för det blir där poplyssnarna stannar och det blir den reklamen de påtvingas. Se vidare länken nedan till Wikipedias artikel.

Sanningen, och jag ämnar bevisa det, är att musiken har förändrats från att vara något som tar hela ens uppmärksamhet, något man upplever och njuter av, till något som har specialutformats för att sticka ut från bakgrundsbullret. Musiken intar inte längre en förgrundsplats, den har blivit till en kuliss utan större värde, något man lyssnar till för att ganska snabbt glömma. En massframställd, meningslös tapet, som har bleknat lagom till nästa melodifestival.

Dynamikexempel

Låt oss börja med att titta på hur media har förbättrats genom de dryga hundra år vi har kunnat spela in och återge musik och andra ljud.

I grafisk form kan utvecklingen se ut så här.

Bullergolvet sätter en undre gräns

Hur ser bullergolvet ut i olika miljöer? Ljud som är tystare än bullergolvet går inte att höra. Hur mycket finns kvar att njuta av på arbetsplatsen, på stan etc, när fläktar, luftkonditionering, allmänt mummel, ett morrande kylskåp och tangentbordsrassel har lagt sin bullermatta? Här har vi antagit att ”njuta” innebär maximalt 85 dBA som är arbetarskyddets gräns för arbetsplatser med 8 timmars exponering per dag.