Undertecknad är som de flesta förmodligen vet, tämligen intresserad av astronomi och rymd. Men jag har aldrig riktigt kommit mig för att syssla med seriös astronomi på grund av alla rektascensioner och deklinationer och bågsekunder. Jag skulle aldrig ens försöka minnas var till exempel Andromedagalaxen finns, men tycker ändå det är intressant att förstå vilka planeter man kan se på himlen. Nu får man se på färgen och gissa: Mars är rödaktig, Venus är vitgul och Jupiter är vansinnigt liten och gråaktig, men den flimrar inte så man vet att det är en planet, men mer än så blir det inte.
Man kan skaffa sig omfattande astronomiska kunskaper genom att läsa några böcker om stjärnhimlen eller titta lite i Wikipedia och sätta sig in i terminologin, men håll med om att... Du orkar inte. Det finns annat att lägga ned tid på.
Google, vår räddare i nöden
In kliver Google med sin mobila stjärnkarta Sky Map som automatiskt anpassar sig efter situationen och fungerar som en virtual reality-tillämpning på himlen. Håll bara upp den mot natthimlen och den visar precis samma sak som du ser med blotta ögat, bara med namn på. Man använder normalt programmet för att få svar på två frågor: Vad är det där för stjärna eller stjärnbild? och Var hittar jag den eller den stjärnan eller galaxen?
Håll upp telefonen mot himlen, se till att du har gps-position och håll telefonen still, så får du alla svaren.
Programmet kan visa omkring ett tusental stjärnor och alla planeterna. Du kan också söka på dem och öka farten på realtiden och se hur stjärnhimlen kommer att se ut om en timme eller en dag eller vid valfri annan tidpunkt.
Här är en lista med förslag på vad du kan använda Sky Map till:
- Intressera dig själv eller andra för stjärnhimlen och för astronomi
- Hitta intressanta konjunktioner (när planeterna står bra till) och månförmörkelser (när Månen ligger risigt till)
- Bara njuta av stjärnhimlen med en öl tillhands
Fakta
Programmet vi talar om är Google Sky Map for Android version 1.6.1 av, tja, Google. För denna artikel har programmet körts på en HTC Desire med 1 GHz Snapdragon-processor, med Android 2.2. Som alla andra appar som måste visa skärmbild under en längre tid, suger detta program batterier. Eftersom GPS också måste vara aktiverat går batterierna åt ännu fortare.
Just i det här fallet skulle det vara roligt att kunna ta skärmbilder, men hittills har detta krävt root-rättigheter eftersom det ansetts som en säkerhetsrisk. Den begränsningen ska vara borta i och med Android 2.3.3 (Gingerbread). Du måste trots det ladda ned något program som kan ta skärmbilder, för telefonen har ingen sådan inbyggd funktion som standard, av tidigare nämnd anledning.
Förvänta dig inte att Sky Map ska visa något som helst vettigt inomhus, särskilt inte utan GPS-koordinater. Inte heller visar det något vettigt om du inte kalibrerat kompassen. Då kan norr vara ungefär var som helst.
Automatiskt och manuellt läge
Så fort programmet startas, arbetar det i automatiskt läge. Det är observationsläget. Det betyder att det använder telefonens sensorer för att hitta norr, sitt eget läge och sina koordinater på Jorden och visa stjärnhimlen därefter.
Om du duttar snabbt på skärmen visas översiktsmenyn, med ett antal ikoner för de sex lagren, två zoomknappar (även om knip också fungerar) och en ikon nere i vänstra hörnet med vilken du kan övergå till manuellt läge.
I manuellt läge är alla sensorer bortkopplade och du navigerar på himlen genom att dra med fingret på skärmen. Rotera bilden genom att röra fingret över styrkulan.
De sex lagren
Du kan styra hur mycket information du vill se på skärmen genom att välja, eller ta bort, sex olika lager med information, antigen med ikonerna på skärmen (dutta) eller i menyn (Menu > Settings > Show...). Väljer du in för mycket information kan det bli världigt trångt och i stort sett oläsbart på sina ställen. De sex lagren är stjärnor (stars), stjärnbilder (constellations), Messierobjekt, planeter (planets), koordinatlinjer (grid lines) och horisonten (horizon line). Slå på alla sex till att börja med. Pekar koordinatmönstret så att alla linjer tycks löpa samma vid horisonten är du ”seriously uncalibrated” och saknar platsangivelse. Himmelskoordinaterna ska naturligtvis löpa samma vid himlens nordpol, Zenith.
Stjärnor
Tämligen självförklarande. Väljer du bort alla andra lager ser du bara stjärnorna och de viktigast av dem namngivna. Notera att nästan alla stjärnor har arabisk-klingande namn, som Mirphak, Algol, Menkar, Arneb och Rigel. När det stora kunskapsmörkret föll i Europa efter att katolska kyrkan tog över, var det arabvärlden som vidareutvecklade astronomin.
Stjärnbilder
Väljer du in stjärnbilderna länkas stjärnorna samman med linjer och du ser konstellationernas namn i lila, på engelska. De ser inte alls ut som de mytiska figurer de fått namn efter. Vill du se detta får du ta till en astronomibok.
Messierobjekt
Den förste person som gjorde en katalog över stjärnhimlen var den franske astronomen Charles Messier (1730-1817). Han skapade sin katalog, innehållande 110 objekt, eftersom dessa mest var stillastående, ofta suddiga objekt som störde hans jakt på kometer. Väljer du detta alternativ får du se objektens katalognummer i grönt med ett ”M” före. Det mest kända objektet torde vara M31, Andromedagalaxen. Numera förekommer himmelsobjekten (även messierobjekten) i flera kataloger, varav den valigaste är NGC (New Galactic Catalog). NGC-objekt kan inte visas av Sky Map.
Planeter
Just vad det låter som, planeterna i fom av små planetbilder, givetvis oproportionerligt förstorade, samt deras namn. Även Månen räknas som en planet.
Koordinatlinjer
Du kan välja in himmelskoordinaterna i grått och får då även in punkterna för syd- och nordpolerna.
Horisonten
Du kan välja in horisonten i orange och får då även in väderstrecken och punkterna för zenith och nadir.
Nattläge (Menu > Toggle night view)
Programmet har en funktion för nattläge, som är ypperlig om du faktiskt ska se på stjärnhimlen på natten. Den gör alla objekt på skärmen röda, vilket är snällt mot mörkeradapterade ögon.
Sökning (Menu > Search)
Du kan hitta ett specifikt himmelsobjekt genom att söka efter det. När du knappat in ett namn, eller valt ett förval som programmet visar, kommer skärmen att visa en cirkel med en pil som pekar åt sagda objekt på stjärnhimlen. Cirkeln blir allt rödare ju närmare du kommer. Tänk dig analogin med att ”det bränns”. När du fått objektet mitt i sökcirkeln visas det med ett blinkande hårkors. You can’t miss it.
Kom ihåg att skriva på engelska och kom också ihåg att det bara duger med de namn programmet föreslår. Alpha Centauri, vår närmaste stjärna, finns inte med.
Notera att sökfunktionen fått kritik för att den bara fungerar sådär. Men programmet utvecklas hela tiden, så denna kommentar kan vara irrelevant.
