Titta in på http://www.filmarkivet.se
I ett unikt samarbete med rubriken Hundra år i rörliga bilder har Svenska filminstitutet och Kungliga biblioteket restaurerat en hel mängd gamla svenska kortfilmer i kategorierna geografiska platser, industri och näring, journalfilm, kultur och nöje, reklamfilm, samhälle och politik, sport och fritid, fiktionsfilm och övrigt
Kunskapshistorik
Förr i tiden fick man i sig alldeles äkta kunskap på bio! En journalfilm eller aktualitetsfilm visades ofta före spelfilmen och när man tittar sig igenom journalfilmerna i Filmarkivets samling inser man att den som gick på bio på 1940- och 50-talen fick i sig mycket mera hård kunskap genom film än vad en normalsvensk soffpotatis får i sig på flera år från dagens urvattnade TV-utbud, då och då avbrutet av inspirerande tvättmedels- och tuggummireklam.
Den första organiserade produktionen av regelbundet utkommande journalfilm tog sin början 1908 i Frankrike med filmbolaget Pathés filmer. I Sverige är SF-journalen äldst med startåret 1912, under namnet Svenska Bios veckorevy, även kallat Svensk filmindustris revy. De filmer vi ska koncentrera oss på här är i gruppen industri och näring, med början ungefär från 1939 och fram till 1960. Ljudet började inte komma förrn på 30-talet och först då blir det riktigt nöjsamt att se film.
Den så kallade ”verklighetsfilmen” bestående av både exotiska utflykter, aktualiteter och lokala begivenheter var länge en viktig del av biografernas programutbud. Bland de journalistiskt präglade aktualitetsfilmerna dominerade reportagen om idrott, kungligheter, utställningar, marknader, festligheter och demonstrationer. I det turistiska utbudet dominerade ortsskildringarna. Stad efter stad fick sitt lilla filmporträtt med vyer kring gatuliv, järnvägsstation, badplats, skolor, parker och minnesmärken.
Industrifilmer visar den begynnande svenska högteknologin
Eftersom det ska handla om teknik ska jag här ta upp några av de filmer som skildrar Sverige som industrination. Rena instruktionsfilmer à la ”Från ax till limpa” som visar en hel industriprocess, därtill trevligt inramade med bilder från industristaden i fråga. Dåtidens filmare kunde konsten att göra en industriprocess som strumpsticknig, skotillverkning, ölbryggning eller tågklarering, till något nöjsamt som kunde hålla svenskens intresse uppe trots att de flesta satt och väntade på Tarzan eller Greta Garbo. Och metoderna i industrin har inte ändrats så mycket inom till exempel strumpstickning och tågklarering sedan 1940-talet, även om det finns flera datorer i bakgrunden numera och många av delprocesserna robotiserat. men virke kokas fortfarande för svarvning till plywood och porslin bränns fortfarande med samma metoder.
Ta själv fram filmerna genom att välja Sök i filmarkivet > Industri och näring och ställ skjutreglagen på 1930 och 1960 och välj Visa filmtitlar. Här går vi bara igenom några få, men imponerande exempel.
Alla bilder: Filmarkivet
Hur en Eiserstrumpa kommer till. Filmen skildrar ett besök hos Sveriges förenade trikåfabriker i Borås 1935 i serien ”Strövtåg med filmkameran bland kuggar och hjul”. Speakern menar att ”det här borde ni ha lärt er i skolan” och förutsätter att biopubliken redan bör ha inhämtat kunskaper om svensk industri. Språket är härligt och mängden fakta enorm, om exempelvis historiken, vem som uppfunnit maskinen, vem som levererat inredningen, vem som byggt huset, ja till och med namnet på belysningsarmaturen osv, allt framsagt klart och tydligt och utan besvärande bakgrundsmusik. Särskilt tycker berättaren om att betona att det är svenska maskiner och svenska metoder. Jag hävdar alltid att all den roliga tekniken i världen inte alls kommer från Kalifornien och det bästa jag vet är att hitta information som styrker mina egna tester.
Eld, lera och människor av Kooperativa förbundet från 1942 skildrar den numera sorgligen nedlagda Gustavsbergs porslinsfabrik i Gustavsberg i Stockholms skärgård. Vinjetten skildrar hur man murar igen en gammaldags rundugn som snart ska eldas, men övergår därefter till natursköna bilder från hamninloppet i Gustavsberg där en båt med fältspat anländer. Två personer samtalar om 1800-talsbruket och tar oss sedan runt på en guidad tur, både vad gäller bebyggelse, natur och porslinstillverkning med inslag av inte så lite dammtorr 1940-talshumor (”Nej vet du vad Eufrosyne!”). Även utvecklingsarbete, laboratorieprovning, gravering och konsthantverk skildras, liksom den då nya industrigrenen, porslin för elektriska och kemiska industrin. Vi möts till och med av siffror om hur mycket smör brukets bästa ko producerar per år.
Från storskog till stjärnplywood från Kinocentralen från 1936 skildrar den då relativt nya plywoodindustrin i Sverige till musik av Tjajkovskij. Allting börjar med hur man väljer ut träd i skogen (”sjutton tums diameter i brösthöjd”) och transporterar det, men övergår snart till att skildra Industriaktiebiolaget Furuplywoods anläggning i Kristinehamn och dess produktion, kokning och svarvning. Åter sköljer fakta om lokaler, produktion och maskiner emot oss. Det är minsann en kättingtransportör, väggarna är brandfria, limmet svenskt, tryckt i pressen mäts i kg/cm2 osv. Man tar också upp ekologi, dragprovning, lagerstrategier, kostnadsaspekter och kundanpassad produktion. Dessutom antyds ursprunget till Plyfa-lådorna.
