Kära läsare, bered dig på en färd in i radiohimlen. Vi har besökt Zenonas Langaitis i Kaunas i Litauen, en tekniksamlare av det entusiastiskare slaget, en litauisk man som ägnat hela sitt liv åt att lyssna på radio och samla radio- tv- och kombinationsapparater och tillbehör. Hans inriktning är enbart apparater tillverkade i Litauen eller apparater som använts av litauer, från 1924 och framåt.
<Sverige, AGA-Baltic, 2522, 1954, 4, U-rör, nätdrift, LV-MV-KV>**
Här är Zenonas med en av klenoderna, en svensk AGA-Baltic 2522:a han fått av en svensk samlare i utbyte mot ett antal vred och bakstycken.
Jag börjar med den uppenbara frågan:
– Jag förstår att det är helt naturligt för vem som helst att vilja samla på radioapparater, men varför började du samla?
– Jag är född 1952 i Kybartai nära Kaliningrad. Vid två års ålder bröt jag en ryggkota och fick ligga absolut stilla raklång på rygg på ett sanatorium i fem år, medan ryggraden läkte. Jag ”försvann” från livet. Jag kunde prata men fick börja lära mig gå på sjukhuset. När jag ”kom ut” från sanatoriet öppnades plötsligt hela världen. Jag hade till exempel aldrig sett eld tidigare. Den var ett mirakel. När jag var sju år gammal, 1959 åkte jag till mormor på landet och där fanns en radioapparat. Där fanns ingen el men apparaten, en rörbestyckad ”Rodina”, var batteridriven (7 rör. Tillverkad av Industriunionen Poljot i Chelyabinsk). Den var min första port mot omvärlden och den startade mitt intresse. Jag har givetvis det exemplaret kvar i min samling. Grannen hade en något mindre batteridriven rörradio kallad ”Turist” från 1953.
– 1960 började jag skolan. Jag gick på biblioteket och lånade en bok om radio som jag läste grundligt. 1961 kom det el till mormors hus och som nioåring ”hjälpte” jag elektrikerna. I skolan fanns det en lärare som var radioentusiast, som startade en radiogrupp bland eleverna, egentligen bara två pojkar, jag och min kompis.
Zenonas med sin första egna radio, en Planeta från sovjetiska Nisjnegorodskij Frunze radiofabrik, som han köpte 1967, 15 år gammal.
Efter grundskolan studerade Zenonas radioteknik på collegenivå på Kaunas Politechnikumas varefter han började på Kaunas Tekniska Högskola med inriktning mot industriell utrustning och transmission. Efter skolan började arbeta med beräkningar på ett experimentellt automationsföretag, medan han hade radio kvar som hobby. Emellertid var det lättare att få lägenhet om man arbetade på Kaunas eldistributionsbolag varför han började arbeta där, men kärleken till radio har han alltid haft kvar. Fram till idag har han ägnat sig åt transmissionsberäkningar hos sagda eldistributör.
Foto: Jörgen Städje
Samlingen består av drygt 600 tämligen unika apparater av olika typ, till överväldigande delen rörbestyckade, men ett antal halvledarbestyckade apparater finns också. De allra flesta är som sagt litauisktillverkade och man blir förvånad över hur livaktig radioindustrin har varit i detta land från före världskriget och framåt. Lika förvånad blir man över den enorma artrikedomen och produktionen hos vissa fabrikat.
Introduktion
– När började egentligen radioproduktionen i Litauen?
– De första apparaterna kom till Litauen 1924, men produktionen började 1926. De första litauiska apparaterna byggdes av en småskalig tillverkare vid namn Stasys Brašiškis som tillverkade ett mindre antal kristallmottagare i sitt laboratorium i staden Šiauliai mellan åren 1925 och 1931.
Precis som vi i Sverige hade Scandic, Luxor, AGA, Kungsradio, Concerton, Philips i Norrköping, Svenska Radioaktiebolaget (SRA) och Centrumradio (www.filmarkivet.se, sök efter ”Den underbara tonen” från 1943), hade Litauen sina Karadi, KRG, Vilma och Elfa. Ytterligare ett antal tillverkare fanns utspridda i övriga Baltikum, som VEF och Leibovic i Riga. De allra flesta företagen hade både officiell produktion och en hemlig produktion avsedd för den sovjetiska armén, spionerimyndigheterna eller rymdprogrammet. Vissa fabriker var så hemliga att de bara var kända under sin boxadress, som ”Postbox 555”. De som arbetade på radiofabrikerna kunde berätta hur sovjetiska kosmonauter ibland kom på besök för att studera in någon ny kommunikationsapparat eller annan detalj. Sådant gick givetvis inte att hemlighålla. Andra företag hade helt och hållet hemlig produktion och de anställda visste sällan vilken slutprodukt de arbetade med.
De litauiska hemelektronikföretagen har haft olika specialiteter, såsom rena radioapparater, tv-apparater, trådspelare eller bandspelare, eller märkliga kombinationer som radio-tv-bandspelare och liknande. Innan radiotillverkningen upphörde slutligt i Litauen kring 1990-1995 hade man hunnit fram till transistorbestyckade kassettbandspelare, stationära såväl som bärbara med en eller två bandstationer, som dock i många fall aldrig kom i produktion.
I Sverige var Luxor var en av de sista radio- och tv-tillverkarna som lades ned. Luxor var långlivat, med start 1923. Luxor kämpade på mot splittring och nedläggningar ända fram till 2002 (men vi fick förståss aldrig uppleva världskrig och ockupation). Danmark är unikt i detta hänseende, eftersom man fortfarande har sin gamla tillverkare Bang & Olufsen kvar, även om fabriken bombades under andra världskriget. B&O började redan 1925 med att tillverka laddare till batteridrivna radioapparater och har sedan dess arbetat sig igenom hela kedjan av underhållningselektronik och producerar idag design-Hifi som tagit plats på flera museer för modern konst.
Zenonas samling innehåller en hel mängd ryskproducerade apparater från före andra världskriget. Hur kom de till Litauen och användes av litauer när det fanns inhemsk industri? När Sovjet ockuperade Litauen år 1940 och 1944 flyttade ett antal sovjetiska officerare till Litauen och tog med sig allt sitt bohag, inklusive radioapparaterna. Efteråt blev apparaterna kvar. Många av dem är idag rariteter.*
Komponenterna
En skokartong med diverse användbara godsaker, elektronrör från olika åldrar och världsdelar.
– Varifrån kom komponenter som kondensatorer och elektronrör?
– Alla komponenter importerades från Ryssland. De ryska elektronrören producerades på licens från amerikanska RCA (Radio Corporation of America) som startades av den ryske utvandraren David Sarnoff år 1919. Sarnoff medgav produktion i Ryssland från år 1930, varför amerikanska och ryska rör från denna tid i stort sett är likadana. Av den anledningen producerade litauerna inga egna komponenter. Integrerade kretsar för specialtillämpningar producerades i Vilnius, men konsumentkretsarna kom från Ryssland.
Före storproduktionens tidevarv
Radiotillverkningen började alltså 1926 i Litauen hos Stasys Brašiškis i Šiauliai. Under denna tid byggdes många apparater hemma, av entusiaster.
<Litauen, hembyggd, inget namn, 1925?, kristallmottagare, flera band>**
Zenonas har ett exemplar av en tidig litauisk, sannolikt hembyggd kristallmottagare. Den klarar flera våglängdsband genom val av avstämningsspole och har anslutning för upp till fyra par hörlurar så att hela familjen kunde lyssna.
Trådradio
Det var för övrigt ganska vanligt med trådradio (precis som i Sverige, 1943-1971) och samlingen innefattar ett flertal trådradioapparater med fasta stationer. Trådradio sändes ut över elnätet (till skillnad från i Sverige där den gick över telenätet).
Enstationsmottagare
Andra tidiga specialiteter är enstationsmottagare avsedda för landsbygden, eller särskilt billiga transistormottagare som bara kunde ta emot exempelvis sändaren i Vilnius. Dessa var unika för Litauen som tillverkarland i hela Sovjetunionen.
