De litauiska radiofabrikaten
Låt oss börja med Zenonas stolthet, det finaste i hela samlingen: de fyra första radioapparaterna som byggdes vid KARADI (Kauno Radio Aparatu Fabrikas) (= Kaunas radioapparatsfabrik) i Kaunas. Karadi existerade bara under en kortare tid (producerade 1935-1937, men fabriken stängdes 1940) före andra världskriget. Fabriken hann tillverka hela 17 modeller på denna korta tid, men endast 12 exemplar existerar till idag. De här gamla radioapparaterna har något av filmerna ”Dr. Mabuses testamente” eller ”Metropolis” över sig, men det ”tunga” utseendet var ganska vanligt hos de flesta europeiska radiofabrikanter på 30- och 40-talen.
KARADI
<Litauen, Karadi, Tautofonas, 1935, 1, A-rör, batteridrift, LV-MV-KV, kunde användas utan batteri som kristallmottagare>**
Tautofonas (ung. medborgarradion) var Karadis första produkt, från 1935. Den är unik så till vida att om man har batterier kan den användas som en enrörs superregenerativ mottagare, men utan batterier kan den användas som kristallmottagare. Notera kristallen i ett glasrör överst, mitt fram.
<Litauen, Karadi, Super KS5, 1936, 5, A-rör, nätdrift, LV-MV-KV>
Se på den härliga Karadi Super KS5, en femrörsapparat från 1936. Samma stationsskala använde Karadi i andra produkter från samma år, dock med andra höljen och former. Skalan uppvisar dåtidens viktiga stationer, som London, Paris, Bryssel, Köln och Berlin, litauiska stationer som Klaipeda och Vilnius, men även Sundsvall, Kalundborg (långvåg), Oslo, och intressant nog även Viipuri (det finska namnet på Viborg i Karelen, som numera heter Выборг efter att den tillfallit Sovjet efter Parisfreden 1947). Vatikanradion (Vatikanas) återfinns på samma frekvens som Moskva på kortvågen (inte konstigt) och på ett annat ställe hittar vi det något summariska ”R Amerika” (östra Amerika).
Utvikning
I detta sammanhang kan man nämna ”Säkkijärven Polka-incidenten”, en förfärlig (-t spännande) historia med radioanknytning som gäller just Viborg och tilldrar sig år 1941. Det handlar om att störa ut radiostyrda sovjetiska bomber. Finnarna klarade ut knipan med stor bravur. http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4kkij%C3%A4rven_polkka
och
http://www.birkastaff.eu/doc/doc_old/HTML/m_sakijarviORG.htm
och
http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=6&t=26856
Man valde givetvis dragspelsmusik eftersom dragspel har ett omfattande spektrum av övertoner, vilket förhindrade att de ryska aktiveringstonerna nådde bomberna. Bomberna aktiverades inte av bara en tom bärvåg utan krävde uppenbarligen någon sorts modulation, bara inte dragspel.
<Litauen, Karadi, B37, 1937, 3, K-rör, batteridrift, LV-MV>
Batteriradion Karadi B37 från 1937 ser väldigt stabil och gedigen ut. Skalan har bara två våglängdsband, lång- och mellanvåg.
<Litauen, Karadi, Super KS7, 1937, 7, A-rör, batteridrift, LV-MV-KV>
Samma år, 1937, kom Karadi ut med en uppgraderad variant med magiskt öga och kortvåg och hela sju elektronrör, fortfarande batteridriven. Den här ser så ”Metropolis” ut att Stålmannen mycket väl kunde ha haft en sådan i de tidiga serieutgåvorna. Snickeriarbetet är imponerande.
Kauno Radio Gamykla
Efter kriget tog fabriken Kauno Radio Gamykla (= Kaunas radiofabrik, KRG) över där Karadi hade slutat. KRG-fabriken byggdes på ett ställe där det tidigare stått en kyrka. Först vågade man inte demolera kyrkan, men på Stalins order revs kyrkan och fabriken byggdes på samma ställe. Fabriken startades 1953, samma år som Stalin dog och 1956 flyttades produktionen av radion Majak dit från Ryssland.
<Litauen, KRG, Majak, 1957, 7, 6-rör, nätdrift, LV-MV-2KV-FM>
Majak (Маяк) betyder fyrtorn på ryska och apparaten kom ut 1957 från KRG. Majak tillverkades ursprungligen i Ryssland men tillverkningslinjen flyttades till Kaunas på Stalins order. Två år senare kopierade litauerna själva ett hölje från en Telefunken-apparat och ställde in Majak-chassit, lade till en lettisk grammofon och kallade apparaten för Daina (= sång).
<Litauen, KRG, Daina, 1958, 7, 6-rör, nätdrift, LV-MV-2KV-FM, kombinerad med skivväxlare>
Som synes är Daina (= sång) i stort sett likadant utrustad som Majak, med den skillnaden att man kan öppna locket och finner då en grammofon från Lettland. Ursprungligen ville KRG ha bandspelare från ELFA för inbyggnad (modellerna Minija), men ELFA hade problem att hålla uppe produktionen och då satte KRG in en grammofon istället. Båda radioapparaterna har separata bas- och diskantkontroller och de standardiserade sju tangenterna framtill. Det magiska ögat sitter på olika ställen.
<Litauen, KRG, Vaiva, 1961, 8, 6-rör, nätdrift, LV-MV-2KV-FM, kombinerad med bandspelare ELFA-17 eller ELFA-21>
Vaiva (ung. regnbåge) från KRG, producerad 1961, tycks vara en radioapparat på standardchassi eftersom det finns flera ungefär likadana, bara med det magiska ögat placerat på olika ställen. Den är intressant så till vida att den har separata bas- och diskantkontroller och dessutom sex förinställda tonkurvor, som Bakgrund, Intim, Bas, Tal, Solo och Orkester.
Efter detta kom modellerna Neringa och Nida (kvinnonamn) och ett enda exemplar av en modell kallad Lietuva (= Litauen). Nida tillverkades senare i den hemliga fabriken Postbox 555 i Vilnius. Efter att tillverkningen av Nida avslutats, fick Postbox 555 order att börja tillverka bärbara TV-apparater, eftersom olympiaden i Moskva (1980) närmade sig. Man började då tillverka den berömda, bärbara TVn Šilelis (= liten barrskog), (se avsnittet ”TV” nedan).
