Bandspelarfabrikaten
ELFA i Vilnius började 1948 med att producera grammofoner med eller utan förstärkare, och med hölje eller som halvfabrikat utan hölje, men slog sig senare på bandspelare, ibland som halvfabrikat för inbyggnad i KRGs radio-bandspelar-kombinationer. Produktionen övergick totalt en miljon exemplar bandspelare. Den miljonte apparaten tillverkades 1967 och framställdes endast för uppvisningsbruk. Zenonas Langaitis har även detta exemplar i sin samling. Notera att bandspelare heter ”magnetofonas” på litauiska och detsamma på ryska, Магнитофон.
<Litauen, ELFA, Elfa 6-1M, 1956, 4, 6-rör, nätdrift, 2-spårs monoinspelning vid 33 och 78 v/min, total inspelningstid 13 minuter vid 78 v/min, kombination med grammofon>**
ELFAs bandspelare 6-1M torde vara en av de märkligaste bandspelarna någonsin, en kombination av en skivspelare och bandspelare. Endast den ena bandrullen (upptagningsrullen) drevs av skivtallriken och den undre förrådsrullen roterade fritt. Bandet lades runt tonhuvudena till vänster. Eftersom skivtallrikens varvtal var konstant, blev bandhastigheten (cirka 19 cm/s) en funktion av hur mycket band som fanns på rullen. Det spelade mindre roll om man spelade in och av på samma apparat. Snabbspolning var givetvis inte möjligt. Efter avspelning vändes drivningen och bandet gick tillbaka till den undre rullen. Elegant, egentligen. Vid 78 varv per minut räckte en 500 meters bandrulle 13 minuter, och 31 minuter vid 33 v/min. Ville man spela skivor var det bara att ta bort bandrullarna och lägga på en skiva.
<Litauen, ELFA, Spalis, 1959, 5, 6-rör, nätdrift, mono, 19 cm/s>
ELFAs bandspelare Spalis (= oktober) tillverkades under partiordförande Kliment Vorosjilovs tid när allt fortfarande var inriktat på revolution.
<Litauen, ELFA, Gintaras, 1962, 5, 6-rör, nätdrift, mono, 19 cm/s, total inspelningstid 30 minuter>
ELFAs bandspelare Gintaras (= bärnsten) tillverkades under Chrusjtjov-tiden då befolkningen kunde andas ut efter Stalin och sluta tänka på oktoberrevolutionen. Därav det litauiskklingande namnet. Litauerna tycker om att döpa saker och personer efter naturfenomen. Handboken finns som synes kvar.
Efter denna kom modellen Aidas (= eko, 1962, och ny variant 1966) som var en rak kopia av en japansk apparat och därför höll hög kvalitet, varefter ELFA övergick till namnstandarden ”ELFA” och ett artikelnummer på alla bandspelarprodukter. För språkinlärning specialbyggde ELFA hela språkstudios (sk ”linguaphone-kabinett”), med bandspelaren Diktor (= hallåman) med bandhastigheten 2 cm/s som centralenhet och en bandspelare för varje elev.
<Litauen, ELFA, Elfa RCTR 234, 1992, transistorer, batteri-nätdrift, stereo, 2,38-4,76 cm/s, kombination med FM-radio 65-74 MHz, specialmodell med variabel hastighet>
Bland ELFAs kassettbandspelare finner vi denna ovanliga radiokassettspelare RCTR 234 med två bandstationer och ställbar avspelningshastighet, avsedd för språkträning för blinda. Den kom aldrig i massproduktion innan ELFA upphörde med tillverkningen.
VILMA
VILMA hade huvudsakligen hemlig, militär produktion, men även en officiell sida. VILMAs vanligaste produkter var olika typer av tråd- och bandspelare.
<Litauen, VILMA, MN-61, 1970, transistorer, nätdrift, mono, 14,5 cm/s, total inspelningstid 5,5 timmar>
Trådspelare. Hemlig sovjetisk konstruktion. Inspelningen kunde startas automatiskt om ljud hördes, sk talstyrning. Denna variant användes av hemliga polisen, eventuellt för att spela in telefonsamtal eller avlyssna hotellrum osv. Samma mekanism användes också i färdskrivaren (svarta lådan) i sovjetiska flygplan. Byggdes också i Petrovskovo-fabriken i Nizjnij Novgorod.
<Litauen, VILMA, M-212S, 1986, transistorer, nätdrift, stereo, 4,75 cm/s, 2 motorer>
VILMA tillverkade dessa tämligen avancerade kassettbandspelare, båda med artikelnumret M-212S, s står för stereo (”C” i bilden är kyrilliska S), men i något olika utförande, uppenbarligen relästyrda och med flera motorer. VILMA kopierade mycket från japanska apparater.
