Radiosamlaren i Kaunas - del 2

Det första som hände i Sovjet före andra världskriget var att det kom ”radiokolportörer” med bärbara radioapparater i form av två resväskor och ställde upp mitt i byn och så fick folk lyssna på nyheter och propaganda. Det var tydligen någon sorts statlig sovjetisk propagandatjänst omkring år 1938. Zenonas tror inte att det kan ha kostat pengar. Radion är en tvådelad konstruktion med radio i den ena väskan och batteri och högtalare i den andra. Notera voltmetern för anodspänningen.

Just detta exemplar har en intressant historia. Radion beslagtogs av tyska trupper under kriget (Operation Barbarossa) och togs till Tyskland, där den försågs med tyska skyltar på alla rattar och skalor. När fronten vände, återerövrade sovjeterna detta exemplar och radion återkom till Sovjetunionen.

Men ”La piece de resistance” är den fotogeneldade termogeneratorn. Ute i vildmarken, dvs det mesta av Sovjet, förlitade man sig på egen genererad ström och för batteriradioapparater kunde man använda denna förnämliga lampa.

Termogenerator TGK-2-2 som tillverkades från 1957 av Metallamp i Moskva var en fotogenlampa med termoelement som användes som strömförsörjning för batteriradioapparater eller som batteriladdare. Värmen från lågan påverkade en sats termoelement, som i sin tur kyldes av kylflänsarna och alstrade en ström genom temperaturskillnaden. Den lämnade 1,2, 9 och 90 volt så man kunde driva batteriradio, för att få anodspänning utan spänningsomvandlare. Den var avsedd för radioapparater som Rodina 47, Rodina 52, Iskra, Kiev B-2 med flera. Den förbrukade cirka 60-70 gram fotogen per timme och tanken räckte mellan 8 och 16 timmar.

En reklambild för termoelektrogeneratorn TGK-3 som användes i Litauen mellan 1952 och 1959, här kopplad till en Rodina-52. Se den glada, eleganta kvinnan med sin fina generator. Se hur skojigt det är att inte ha el indraget i huset.

Udda apparater och kombinationsapparater

Kombinationsapparater var redan på 1940-talet en metod att hålla priserna nere. De kunde ta sig olika märkliga former som en radio-bandspelare-grammofonkombination, eller varför inte en bärbar grammofon med sju förinställda, fasta radiostationer?

Det här är en underlig kombination av en transistorradio och skivspelare. Kanske en bra grej för stranden? Nej, en vindpust och skivan blåser bort. En annan distinkt möjlighet är sand i skivspåren.

– Inga andra än ryssarna hade kunnat hitta på en så här tokig apparat, menar Zenonas.

<Östtyskland, Sachsenwerk Radeberg, Leningrad T2, 1949, 31, olika ryska rör, nätdrift, LV-MV-KV-FM, kombinerad med TV på 3 olika VHF-band>**

Kombinationsapparaten Leningrad T2 från 1949 var en extremt exklusiv modell, avsedd för de rikare i samhället. Den var oerhört rikhaltigt utrustad inuti, i och med att den var bestyckad med hela 31 rör (inklusive bildröret).

Politrukradion MP-64 hade mera omfattande kortvågsband än de konsumentapparater som såldes i Sovjet eftersom de politiska informatörerna var tvungna att hålla reda på vad motståndarsidan sände. Apparater som såldes till allmänheten hade kortvågsband som började vid 25 meter och längre våglängder, medan politrukerna, partifunktionärerna som hade till uppgift att lyssna på Voice of America, Radio Free Europe och liknande kunde få apparater med kortvågsband som började vid 19 meter. Just den här apparaten hittades i nyskick, ouppackad i kartong.