Del 2
Läs även del 1.

Anden i lampan


Folk lyssnade på radio långt innan det fanns el i alla små byar runt om i Sovjet. Förmodligen finns det fortfarande inte elektricitet på vissa ställen i Sibirien.


<Sovjet, Voronezj Elektrosignal radiofabrik, 6PB-11, 1938, 6, sb-rör, batteridrift, LV-MV-KV, tudelad resväskemodell> Foto:
 Jörgen Städje.

Det första som hände i Sovjet före andra världskriget var att det kom ”radiokolportörer” med bärbara radioapparater i form av två resväskor och ställde upp mitt i byn och så fick folk lyssna på nyheter och propaganda. Det var tydligen någon sorts statlig sovjetisk propagandatjänst omkring år 1938. Zenonas tror inte att det kan ha kostat pengar. Radion är en tvådelad konstruktion med radio i den ena väskan och batteri och högtalare i den andra. Notera voltmetern för anodspänningen.

Just detta exemplar har en intressant historia. Radion beslagtogs av tyska trupper under kriget (Operation Barbarossa) och togs till Tyskland, där den försågs med tyska skyltar på alla rattar och skalor. När fronten vände, återerövrade sovjeterna detta exemplar och radion återkom till Sovjetunionen.

Men ”La piece de resistance” är den fotogeneldade termogeneratorn. Ute i vildmarken, dvs det mesta av Sovjet, förlitade man sig på egen genererad ström och för batteriradioapparater kunde man använda denna förnämliga lampa.

Termogenerator TGK-2-2 som tillverkades från 1957 av Metallamp i Moskva var en fotogenlampa med termoelement som användes som strömförsörjning för batteriradioapparater eller som batteriladdare. Värmen från lågan påverkade en sats termoelement, som i sin tur kyldes av kylflänsarna och alstrade en ström genom temperaturskillnaden. Den lämnade 1,2, 9 och 90 volt så man kunde driva batteriradio, för att få anodspänning utan spänningsomvandlare. Den var avsedd för radioapparater som Rodina 47, Rodina 52, Iskra, Kiev B-2 med flera. Den förbrukade cirka 60-70 gram fotogen per timme och tanken räckte mellan 8 och 16 timmar.

En reklambild för termoelektrogeneratorn TGK-3 som användes i Litauen mellan 1952 och 1959, här kopplad till en Rodina-52. Se den glada, eleganta kvinnan med sin fina generator. Se hur skojigt det är att inte ha el indraget i huset.

Udda apparater och kombinationsapparater


Kombinationsapparater var redan på 1940-talet en metod att hålla priserna nere. De kunde ta sig olika märkliga former som en radio-bandspelare-grammofonkombination, eller varför inte en bärbar grammofon med sju förinställda, fasta radiostationer?

Det här är en underlig kombination av en transistorradio och skivspelare. Kanske en bra grej för stranden? Nej, en vindpust och skivan blåser bort. En annan distinkt möjlighet är sand i skivspåren.

– Inga andra än ryssarna hade kunnat hitta på en så här tokig apparat, menar Zenonas.


<Östtyskland, Sachsenwerk Radeberg, Leningrad T2, 1949, 31, olika ryska rör, nätdrift, LV-MV-KV-FM, kombinerad med TV på 3 olika VHF-band>**

Kombinationsapparaten Leningrad T2 från 1949 var en extremt exklusiv modell, avsedd för de rikare i samhället. Den var oerhört rikhaltigt utrustad inuti, i och med att den var bestyckad med hela 31 rör (inklusive bildröret).


<Sovjet, Rjazans radiofabrik, Sinichka MP-64, 1964, transistorer, batteri-nätdrift, LV-MV-4KV, utökade kortvågsband>

Politrukradion MP-64 hade mera omfattande kortvågsband än de konsumentapparater som såldes i Sovjet eftersom de politiska informatörerna var tvungna att hålla reda på vad motståndarsidan sände. Apparater som såldes till allmänheten hade kortvågsband som började vid 25 meter och längre våglängder, medan politrukerna, partifunktionärerna som hade till uppgift att lyssna på Voice of America, Radio Free Europe och liknande kunde få apparater med kortvågsband som började vid 19 meter. Just den här apparaten hittades i nyskick, ouppackad i kartong.


Utvikning
Återigen finns intressanta fakta om litauisk radiohistoria att redogöra för. Julius Kajetonas Čeginskas (cheginskas) var en litauer som arbetade som redaktör för olika västerländska radiostationers litauiska sändningar under kommuniståren. Han försåg sina instängda landsmän med förbjudna nyheter från den fria värden, från olika sändare i München. På sin ålders höst levde han i Uppsala och fick år 2009 emottaga en av litauiska statens högsta utmärkelser: Vytiskorsets Ordens stora Kommendörskors för allt sitt arbete för Litauens frihet och självständighet och för att han som motståndsman skyddat statens territorium, gräns och andra viktiga objekt.

Čeginskas var en av de mest kända frihetskämparna i kampen mot Sovjetunionen, men han arbetade också mot nazismen mellan 1943-44 och spred underground-propaganda, givetvis med stor fara för sitt eget liv. Han emigrerade från Litauen 1944 och arbetade på radiostationen Voice of Americas avdelning i München från 1951-1964. Mellan 1975 och 1992 var han chef för Radio Free Europes avdelning i München. Under denna tid smugglades bland annat litauiska katolska kyrkans krönika (om sovjeternas terror mot kyrkan, mord, tortyr, förvisningar etc) och annan information ut från det ockuperade Litauen och sändes ifrån Tyskland. Čeginskas avled år 2010.




Foto: Jörgen Städje

En spänningsomvandlare för stridsvagnsmontage, som omvandlade fordonsspänningen 26 volt till 150, 250 och 600 volt för olika rörapparater. De fyra hålen under kylflänsen är säkringshållare som saknar lock. Terminalen ”MACCA” är jord och 26-volten ansluts till ”+26B”. Bredvid apparaten ligger en stridsvagnsförares hjälm, med inbyggda hörlurar och mikrofon.

Sida 1 / 4

Innehållsförteckning