Så länge undertecknad kan minnas har idén med att hämta isberg från Arktis funnits bland oss. Min egen far (tekniker) förespråkade det på 1970-talet och andra har gjort det, men ingen har haft svaren på de eviga frågorna: Kommer det att fungera? Lönar det sig? Kommer inte isberget att ha smält innan det hunnit fram till Afrika?


Alla bilder: Dassault Systèmes

Idén med att ta vara på isberg för att skapa färskvatten är inte alls ny. Amerikanska armén höll på att försöka bogsera isberg redan på 1950-talet, men idén fick inte ordentligt fotfäste förrän 1970 när den berömde franske polarforskaren Paul-Emile Victor slog sig samman med sin ingenjörskompis Georges Mougin och den sudiske prinsen Mohamed al Faisal.


Georges Mougin är en ingenjör som är uppväxt på Newfundland och har haft ett gott öga till isberg sedan 1970. Här kollar han in lämpliga kandidater.

Men på 1970-talet var det fortfarande bara vilda drömmar. Mänskligheten saknade både ekonomiska möjligheter och matematiska modeller för att ta reda på om det skulle lyckas att bogsera ett isberg så långt, och vilka strategier man bäst använde sig av för att förhindra att det smälte på vägen.

Tack vare en simulation från CAD-företaget Dassault Systèmes i Frankrike har vi nu svaren. Jo, det går och det kan löna sig och isberget kommer inte att ha smält tills det hunnit fram. Men det går inte utan handpåläggning i gigantformat. Dassault själva gav projektet namnet ”Ice Dream” (och jag menar inte den australiska TV-serien ”The Ice Dream” från 2002, som du kan hitta på IMDB).

Gran Canaria



Mmmm, det är vackert. Ett semesterparadis. Men det är saltvatten alltihop.

Man valde Kanarieöarna som mål, eftersom det där råder brist på dricksvatten och vatten för grönsaksodling. Idag avsaltar man havsvatten på osmotisk väg i stora reningsverk på öarna, vilka drar dieselgenerad ström och orsakar miljöpåverkan, eftersom grundvattnet redan är utnyttjat till bristningsgränsen. Det pågår visserligen projekt med att skaffa vindkrafts-el till de osmotiska reningsverken.

Vattenförbrukningen på öarna är 130 hm3/år (kubikhektometer eller megaton vatten), vilket är 51 hm3/år mer än det tillgängliga från förnybara källor (11 hm3 som regnvatten, 47 hm3 från grundvatten och 21 hm3 från avsaltningsverk) och det överskjutande vattnet måste tas från icke förnybart grundvatten vilket innebär sämre vattenkvalitet och en risk för jordbruket. En del av situationen kan klaras med återanvänt avloppsvatten (17 hm3/år). Men det vore trevligt om man kunde hitta andra sätt att skaffa färskvatten.

Afrika har länge varit den region där bristen på dricksvatten har varit störst och i flera afrikanska länder saknar miljontals människor tillgång till dricksvatten (Sudan 12,3 miljoner, Zimbabwe 2,7, Tunisien 2,1 etc). 2015 förväntas dock den växande befolkningen i Asien ha skapat ett betydligt större underskott på vatten. Enligt FN saknar 1,1 miljarder människor tillgång till tjänligt vatten.

Bakgrund



Isberg finns det massor av vid Grönland och Newfoundland. Det är bara att ta för sig.

Isbergen uppstår när de bryts loss från polarisarnas glaciärer eller istäcken i största allmänhet. De kan väga många miljoner ton och består av sötvatten. De kan vara runda, kilformade eller formade som bord, men alla driver de omkring i Atlanten med havsströmmarna tills de smälter bort, till ingen nytta. Varje år smälter en mängd motsvarande allt dricksvatten som förbrukas i hela världen, bort. Bara Grönland blir av med 350 miljarder ton isberg per år. Ett isberg på 30 Mt (megaton) kan försörja en stad med 550.000 invånare med dricksvatten ett helt år och en typisk shelf-ishylla kan producera tio tusen sådana isberg per år. Varje år flyter det omkring fler än 40.000 medelstora (0,18 Mt) till jättestora (30 Mt) isberg vid Grönlands glaciärer.

Men hur drar man nytta av ett isberg som driver med strömmen, smälter, välter runt och bryts sönder? Hur ska man fånga dessa vilddjur för att ta hand om färskvattnet? Dassault lät de båda forskarna Georges Mougin och François Mauviel ta sig an uppgiften och gav dem tillgång till företagets simuleringsmaskiner och 3D-världar för att undersöka om projektet kunde genomföras i verkliga världen.


För att verkligen kunna leva sig in i isberget och dess miljö bedrevs mycket av studierna i en virtuell miljö, med 3D-glasögon.

Man beslöt att prova sina idéer på ett platt, bordsformat isberg på 7 Mt. Ett platt berg skulle smälta mycket långsammare än berg med andra former och löpa minst risk att välta runt. Men ändå måste man optimera transportvägen för att förbruka minsta möjliga mängd bränsle i bogserbåten, samtidigt som man var tvungen att förhindra att berget smälte för mycket.

Ett antal saker har hänt sedan 1970-talet:

Meteorologin och oceanografin har utvecklats kraftigt. Numera vet vi mycket om havens temperatur, salthalt, strömmar och virvlar och kan välja bästa möjliga rutt för att minimera bränsleåtgång och avsmältning.

Nya, miljövänliga material har utvecklats, vilka teamet tänkte sig använda. Avsmältningen ska minimeras genom att berget omges av ett 12 meter högt ”bälte” som flyter 6 meter över och 6 meter under vattnet, för att eliminera havsvågornas erosion. Från bältet släpper man ned en kjol av långa remsor av textil som innesluter berget och skyddar det från de varma vattenströmmarna. Berget bygger upp en kudde av kallvatten runt sig själv. Det vore ingen idé att försöka skydda de 10 % av berget som är över vattnet. Det är en så liten andel, och dessutom är den delen vit och reflekterar solstrålningen bra.


För att hindra erosion från havsvågor ska berget förses med ett bälte som flyter runt berget. Bältet flyter på pontoner och bogseras runt berget och fästs ihop.


Bältet sticker upp sex meter ovan vattnet.


Även under vattnet sticker bältet ned sex meter. Notera påsarna som hänger den.


Den stora boven är nedsmältningen från det kringliggande vattnet. För att förhindra det släpper man ned långa remsor, gardiner från det flytande bältet. Remsorna kan bli 200 meter långa och kommer att innesluta berget helt.

Sida 1 / 3

Innehållsförteckning