Det finns numera tillräckligt starka bogserbåtar. När berget fått sin kjol, fångar man det underifrån med ett sk Seine-nät, av den typ man använder för att fånga tonfisk. Enligt beräkningarna ska det sedan räcka med en enda bogserbåt med 130 tons dragkraft, inte för att bogsera berget framåt, vilket skulle kosta mycket bränsle, utan för att ägna sig åt ”assisterad drift”. Den mest effektiva lösningen för att transportera isberg – både ur ekonomisk och ekologisk synvinkel – skulle vara att utnyttja naturresurser som vind, vågor och strömmar (som varierar i intensitet och riktning beroende på djup) för att skapa en konstgjord rörelse som förändrar den naturliga driften och får berget att röra sig i önskad riktning.


Berget fångas in med ett enormt stort fisknät, som sluter till kjolen i botten och skapar en innesluten, kall vattenmassa, som isolerar berget som en isolerruta.


Därpå tar man tag i själva fisknätet och drar berget i detta.

Var fångar man isberg?


Lämpliga fångstvatten är haven öster om Newfoundland. Under våren förs isbergen dit av Labradorströmmen och Canadian Ice Patrol studerar kontinuerligt isbergens framfart för att förhindra att de kolliderar med oljeborriggar. Man har faktiskt redan under trettio års tid ägnat sig åt att bogsera bort hotande isberg och har erfarenheten.

Det var uppenbart att man behövde en hel massa 3D-simuleringar. Dassault hade redan tidigare hjälpt till med att simulera de stora pyramidernas byggnation i detalj, med hänsyn till parametrar som arbetskraftens tillgänglighet, materialen, byggmetoderna och de begränsningar som rådde under byggnadstiden, och eftersom de flesta av Dassaults kunder, som Boeing, Toyota och Panasonic, använder sig av 3D-simulerimngar, befanns detta vara vägen framåt för projektet.


Virtuellt kjoltyg. Hur ska kjolen fällas ut för at bli så effektiv som möjligt?

Mougain och Mauviel bestämde sig för att bygga upp en hel animerad värld och Dassault ställde upp med ett team av 30 modellerare som satte sig ned och byggde världen i ett CAD-program, med havsströmmar, väder och allt. Dessutom ställde Dassault upp med et antal glaciologer och oceanografer som hjälpte till med kunskaper om havsströmmar (och våldsamt stora iskuber).

Ett antal vetenskapliga frågor dök upp:

  • Var det uttänkta smältskyddet tillräckligt effektivt?
  • Hur skulle hastigheten påverka avsmältningen?
  • Fanns det en optimal hastighet?
  • Hur mycket av berget fanns kvar när man hunnit fram till Kanarieöarna och vilken form skulle det ha då?
  • Vad skulle hända om isberget bröts sönder på mitten under flytten?
  • Hur många bogserbåtar skulle behövas?
  • Hur mycket bränsle skulle de förbruka?
  • Hur lång tid skulle det ta?
  • Vilken väg och årstid var bäst?
  • Vilka styrstrategier borde man använda?

För att få simulationen så riktig som möjligt valde man att modellera efter ett riktigt isberg, som man hade foton, video och radardata på. Berget var 163 meter djupt, 236 meter långt och 189 meter brett. Även väder och vind och olika oceanologiska fenomen, som vattentemperaturer och strömmar, simulerades efter verkliga förebilder. Den storm som blåste upp under simuleringens 22:a dag hade en gång stormat på riktigt.


Stånka framåt i en knops fart.

Inledande simulationer


Först gjorde man en hydraulisk simulation för att få reda på hur berget samverkar med miljön, genom att simulera hur det påverkas av naturen, där det flyter inneslutet i sin kjol.

Det gick åt ett antal simuleringsomgångar där man varierade parametrar såsom hastighet och havsströmmarnas temperatur, vindhastigheten och till och med vågornas höjd och våglängd. Resultatet blev en exakt karta över hur värme växlas mellan isberget och omgivningen. Denna kartering används i det andra steget, den termiska simulationen.

Den termiska simulationen skulle ge svar på hur berget smälte ned.


Delen ovanför vattenytan klarar sig bäst, det är ytorna under vatten som smälter fortast.

Den termiska simulationen utfördes med Dassaults SIMULIA och visade att alla delar av berget inte alls smälter med samma hastighet. Delarna ovanför vattnet är till exempel inte särskilt känsliga för solljuset eftersom den rena vita isen reflekterar ljuset väldigt bra. Sidoväggarna vid vattenlinjen påverkas av vågorna och är de områden som smälter fortast. Detta nödvändiggör behovet av det 12 meter höga bälte som Mougin tänkte ut.

Men det som smälter snabbast är bergets hörn och de släta sidor som har djupa hack och grottor, men det förvånade ingen eftersom det är dessa områden som har mest kontakt med vattnet.

Om det nu var någon sorts insikt av rent bondförnuft som sade att man borde ha en kjol runt berget för att skapa en kall kudde, så hade simulationerna nu lämnat vetenskapliga bevis för att det var rätt tänkt.

Simulation av färdvägen


Sen var det frågan om färdvägen. Det är många variabler att ta hänsyn till. Bogserbåtens dragkraft och bränsleåtgången, luft- och vattenmotståndet, den vridande corioliskraften som uppstår av jordens rotation etc.

Genom att bara mata in GPS-koordinaterna för startpunkten (37°N, 15°30’W) och slutpunkten (Kanarieöarna) för resan i CATIA och välja ett avresedatum (3 juni) och antalet bogserbåtar man avsåg att använda, samt deras dragförmåga (från början två fartyg med 160 tons kraft) och välja en allmän styrstrategi kunde man omedelbart se vad sim skulle hända om man ändrade olika parametrar.

Man upptäckte till exempel att det i vissa fall inte ens skulle räcka med kraften av en eller flera bogserbåtar för att hålla emot havsströmmarna och ekipaget började driva baklänges. Därefter kunde ekipaget börja driva runt i stora cirklar om det råkade fastna i virvelströmmar. I slutänden visade det sig dock att det ändå satte av i den tänkta kursen, och ofta med bara minimal bogserkraft. I det senare fallet fungerade havsströmmen som ett transportband och drev ekipaget framåt nästan utan bränsleförbrukning. Det var detta som Mougin kallade för ”assisterad drift”.

Efter ett stort antal simulationer kunde gruppen formulera sin första rapport:

  • Det var nöjligt att styra ett isberg som vägde flera miljoner ton på en tusentals kilometer lång färed med bara en bogserbåt av standardtyp. I det valda exemplet skulle hela färden ta 141 dagar.
  • Med ett effektivt system för att hindra smältning skulle man kunna minimera isbergets avsmältning. På vägen till Kanarieöarna skulle endast 38 % av berget smälta bort.

  • Att använda flera bogserbåtar under hela resan skulle inte förändra restiden särskilt mycket utan enbart öka bränsleförbrukningen.
  • Det är ingen idé att försöka kämpa emot naturens krafter om de är för starka. Det leder bara till ökad bränsleförbrukning.

Kursen blir inte så rakt på som man skulle kunna tro, utan det rör sig om assisterad flythjälp. Det är meningslöst att försöka kämpa emot strömmar och stormar.

Men i det stora hela är det rak kurs från Newfoundland till Afrika som gäller.

Simulationen visade att det var optimalt att flytta isberget med en fart av cirka en knop (1,8 km/t). För att använda denna fart effektivt är det nödvändigt att utveckla särskild bogserbåtar som fungerar bra vid så låg fart.


Äntligen framme vid Kanarieöarna.

Sida 2 / 3

Innehållsförteckning