Grävmaskinernas glada dagar på Gotland

– Silverskatter och andra fornfynd håller vi oss så långt borta ifrån som möjligt när vi gräver ned fibrer. Det blir bara problem.

Vi är ute och går i markerna med Sören Åkerblom, fd Ericsson-tekniker boende i Hogrän socken på Gotland, men också kassör och tekniskt ansvarig i Vall-Hogrän-Mästerby Fiber Ekonomisk Förening (i fortsättningen VHMF). Den som arbetar med mark och lantbruk på Gotland får snart en känsla för var det kan finnas fornfynd och kör sin kedjegrävare långa vägar runt omkring för att slippa engagera arkeologer.

– Titta, där är en sån där svärdssliparsten, säger Sören och pekar på en, för en storstadsbo tämligen alldaglig, sten med längsgående skåror på översidan.

Vi tittar längs fibergravarna i trädgårdar och på åkrar och ser att naturen på bara ett par månader lyckts dölja den största satsningen på optisk fiber någonsin på Gotland.

Regeringen meddelade den 2 september att man satsar 375 miljoner kronor i höstbudgeten för att finansiera bredbandsutbyggnadsprojekt inom ramen för Landsbygdsprogrammet, inom en treårsperiod. Det är i det ljuset vi ska se vad som nu håller på att hända på Gotland.

Vad handlar det om egentligen?

Halvusel adsl med 256 kbps när det gick som bäst, eller i värsta fal halvusel 3h-täckning, var allt latbrukarna i Vall, Hogrän och Mästerby socknar hade som internetanslutning. Framåt fredagskvällen när alla skulle göra bankaffärer eller leka med Facebook stod adsl-förbindelsen nästan still. 3g-nätet höll någorlunda fram till Almedalsveckan då all bandbredd tycks ha förlagts till Visby. Landsbygden fick inget alls. Nu ska det bli ändring på det. 100 Mbps är på väg in i varje stuga.

Gotland är måhända inte Sveriges mest tättbefolkade landsdel. Totalbefolkningen ligger på dryga 57.000 själar, varav cirka hälften finns koncentrerade till Visby-trakten. Det är kanske förståeligt att de stora fiberdrakarna inte hoppar av glädje över detta. GEAB som äger en del fiber på Gotland, hade intill nyligen flera radiolänkar till Fårö, men de har lagts ned, med sämre nättäckning som resultat.

Det går inte att komma ifrån att Gotlands inland är tämligen glesbefolkat, och inte särskilt intressant för fiberägarna. Det finns inte så många företagsparker och tillverkande industrier ute bland åkrarna, som kan bidra. Vill man ha något gjort får man göra det själv, resonerade lantbrukarna och bildade VHMF. På det senaste har även Träkumla socken anslutit sig till VHMF.

Här har VHMF möte för att avgöra hur grävningen ska fortskrida.

Skanova tänker inte gräva ned några flera kopparledningar på Gotland. Tvärtom vill de helst lägga ned kopparnätet. Istället vill de hjälpa till ekonomiskt om befolkningen själv lägger ut fibrer. Gratis telefoni inom fibernätet och 6000 kronor i bidrag per anslutning är det omedelbara lockmedlet, medan fastigheternas värdeökning är viktig i det långa loppet.

Utmärkelsen och vad som ledde fram till den

I början av år 2011 utsågs Gotlands kommun, som numera heter Region Gotland, till årets fiberkommun 2010 av Telias kabelbolag Skanova. Här är deras motivering: ”Gotlands kommun belönas för sin kreativitet och sitt nytänkande som fått igång en fiberutbyggnad på hela Gotland, inte bara i Visby.”

Sockenmodellen
Utbyggnaden ska ske genom lokala samarbeten, den så kallade sockenmodellen. Målet är att 85 procent av de 20.000 hushållen (varav nära hälften är fritidshus) på landsbygden ansluter sig vid start. Den totala investeringen blir omkring en halv miljard kronor. Ungefär hälften kommer från anslutningsavgifter och andra hälften från Telia Sonera, som i gengäld får möjlighet att sälja sitt tjänsteutbud. Utbyggnaden ska vara slutförd 2015.

Gotlands kommun har en vision:

• Region Gotland avser att uppfylla Regeringens mål i den nya Bredbansstrategin för Sverige: ”2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s”.
• Region Gotland avser att nå målet ”bandbredd om minst 100Mbit/s, symmetrisk access, för alla på Gotland till 2015.
• På huvudorterna och i områden av särskilt intresse för nyetablering/inflyttning skall bandbredd upp mot 1 Gbit/s kunna erbjudas.

• Visby ingår inte i bredbandsatsningen eftersom marknadskrafterna är tillräckligt starka för att driva utvecklingen här.
• Näten skall vara öppna och operatörsneutrala, där kunderna fritt skall kunna välja mellan flera tjänsteleverantörer och där även mindre aktörer har möjlighet att erbjuda sina tjänster i nätet.

• För att kunna uppnå Region Gotlands mål, där alla gotlänningar skall kunna erhålla minst 100 Mbit/s symmetrisk access 2015 måste en utbyggnad ske i samverkan mellan Region Gotland, Länsstyrelsen på Gotland, marknadens aktörer, fastighetsägare, socken-, kvarterssamverkan och LRF.

Föreningens organisation

Hemligheten med att lyckas är att samverka. Samtidigt måste man vara tillräckligt småskalig för att kunna fatta detaljbeslut snabbt.

Resultatet av detta har blivit en paraplyorganisation kallad Bredband Gotland, avsedd för alla Gotlands socknar. Under denna organiserar sig socknarna i grupper om 2-3. VHMF har hunnit längst i utbyggnadsarbetet, men det finns socknar som anser att det är för mycket arbete och därför dröjer med starten. De socknar som har god adsl-täckning är i vissa fall inte alls intresserade, eftersom många tycker att 20 Mbps kan vara nog. Men sanningen är att det pågår så många grävarbeten för fibernätet att Gotlands alla grävmaskiner är upptagna. Man talar om att skaffa mera resurser från fastlandet.

Här står två av fiberentusiasterna: Tage Appelkvist (th), ordförande, och Sören Åkerblom (tv), kassör, dokumentatör och koordinator i VHMF. Det vita de håller i är 18 mm fiberslang för abonnentfiber. Tage är lantbrukare till yrket, men Sören har ett tidigare liv som servicechef på Ericsson i Visby, så han tog på sig de tekniska uppgifterna.

Gotlands kommun har satt upp riktlinjer för hur socknarna ska samverka och näten kopplas ihop, i sin sockenmodell:

• Abonnenterna i en socken/kvarter bildar en lokal samverkansgrupp (ekonomisk förening) som organiserar den gemensamma grävningen från en fibernod till den egna fastigheten.
• Abonnenterna bidrar med kontantinsats, eget dagsverke, debiterar ej för markupplåtelse, ansvarar för återställande av mark.
• Abonnenterna skapar successivt lokala projektgrupper som, med stöd av en nätägare bygger ut det lokala nätet.
• För Gotlands glesbygd sker samverkan lämpligen tillsammans med LRF. Totalt skulle ca 35-40 genomförda sockensatsningar innebära att hela Gotlands landsbygd försetts med optiska fibrer.
• De enskilda projektgrupperna slås successivt samman i en paraplyorganisation, i takt med att de byggt ut sitt lokala nät, för att sprida erfarenheter och kompetens.
• I paraplyorganisation ingår representanter för socken- och kvartersgrupper, LRF, kommunen (så som nätägare och storkund) och representant för fastighetsägare.
• Paraplyorganisationens styrgrupp håller samman och koordinerar utbyggnaden, upprättande av avtal med marknadsaktörer mm.
• Ägandet av kanalisation och fiber behålls lokalt.
• Upplåtelseavtal, med krav på öppna nät, måste tecknas mellan sockennäten och nätägare för att möjliggöra ett enda telefonnummer där abonnenterna kan få hjälp (även om anslutningen passerar flera olika nätägare).

– Så kommunen är entusiaster?

– Ja det får man säga, menar Sören. De vill att hela Gotland ska täckas av bredband. Där är det väldigt lite byråkrati. Då är det annat med Länsstyrelsen, där det finns allt för få handläggare.

– Men det är en sak vad kommunpolitikerna beslutar och en helt annan att ta reda på vilka kommunanställda som ska ha hand om ärendet, säger Tage.

Nätets uppbyggnad och organisation

Principen när man skapar ett fibernät är att:

1. Man börjar med att samla in ansökningar från de som vill vara med och försöker därefter övertala de som inte är intresserade, för att få så mycket sammanhängande mark som möjligt att gräva på.

2. Därefter gör man nätplaneringen och ritar en så detaljerad karta som möjligt.

3. Därefter vidtar själva grävarbetet. Man lägger ned fiberslangar och drar upp dem i fiberskåpen och in till abonnenterna och lägger därefter igen gravarna och städar efter sig.

4. Därefter kommer en nätbyggare som Eltel och blåser in fibrer i alla skåp, installerar mediakonverterarna hos abonnenterna och provar nätet.

Det är värt att notera att nätet är helt passivt. Alla fiberskåpen är bara skarvställen, vilket gör dem okänsliga för strömavbrott, såväl som åska. Bara på tre ställen i hela nätet sitter det aktiv utrustning. Det gör det möjligt att enkelt höja nätets kapacitet, genom att bara byta den centrala utrustningen och mediakonverterarna ute hos abonnenterna. 1 Gbps är inga problem och 10 Gbps ligger inom räckhåll.

Man kan notera att nätet är uppbyggt som en trädstruktur, eller logiskt som en stjärnstruktur, utan redundans i form av en fiberring. Gräver någon av en fiber någonstans, ju närmare telestationen desto värre, kommer nätet att slockna bortom avbrottet. Det kan ju ses som en högriskmodell, men riskerna kan i viss mån kontras genom att nätägarna är öppna med kablagets placering och är alerta med kabelutsättningen, dvs att visa för tredje part var kablaget går. VHMF jobbar väldigt aktivt med detta genom att publicera allt material i form av allmänt tillgängliga Google Maps-kartor.

Ändå har en fiberstam redan blivit avgrävd. Grävmaskinen är fibrernas värsta fiende.

För att vara säkra på att faktiskt ha anslutning mot Internet hela tiden krävs redundant anslutning mot fastlandet. Idag finns TeliaSoneras / Skanovas två sjökablar samt ”STOKAB-kabeln” delvis ägd av Region Gotland (sträckan Visby-Fårösund) och driftad av GEAB. PTS har placerat utrustning i Galgberget (Visby) för att en automatisk omkoppling mellan näten skall kunna ske vid avbrott. IP-Only har två fastlandskablar idag som inte nyttjas. IP-only avser att lägga ytterligare en sjökabel från Gotland mot Baltikum vilket innebär framtida behov av kanalisation tvärs över Gotland.

Nätplanering mest på känn

Man kan förmodligen utbilda sig i nätplanering på en högskola, men vid fiberutbyggnaden på Gotland är det bondförnuft i ordets verkliga mening som gällt - och det tycks fungera bra, det också.

Människohjärnan har en nästan onaturlig förmåga att lösa ”the travelling salesman problem” på känn. Som Martin Ljung en gång skaldade: "Den kortaste vägen mellan två punkter är en rät linjal". Det har i stort sett fått styra vid utbyggnadsarbetet.

– Så ni skaffade helt enkelt en stor karta över socknarna och tog en linjal och drog ett antal räta linjer som kändes bra?

– Ungefär så, ja, svarade Sören. Sen har vi fått revidera det efteråt, naturligtvis.

Man skaffade alltså en stor karta över tre socknarna i VHMF och funderade på hur man skulle kunna nå alla gårdar med:

• Så kort grävsträcka som möjligt
• Så få knutpunkter (fiberskåp) som möjligt
• Så få väggenomgångar som möjligt
• Hänsyn till specialfallen (såsom ovilliga markägare, berg, åar, risk för fornfynd, kyrkogårdar etc)
• Hänsyn till de ovilliga markägare som kanske ändrar sig i sista stund och vill vara med

– Vi började med att göra en grovskiss och sedan har alla markägare fått komma med sina synpunkter. Man har till exempel inte kunnat gå tvärs genom en åker där det finns dränering, utan man måste gå längs kanterna.

– Vissa har satt sig på tvären och sagt att ”Jag ska inte vara med. Ni får inte gräva över min mark”. Då har vi fått rita om. Vissa har varit oroliga för sina fina häckar osv. Då har vi fått tänka om med spaden i hand. Det är nya frågor varenda dag.

– Å andra sidan finns det de som ångrade sig när de såg grävmaskinerna komma. Då har vi fått ordna speciallösningar för dem. Eftersom vi har på känn att det kommer att hända igen har vi på vissa ställen lagt ned slangrullar som kan grävas upp om nätet ska vidareutvecklas.

Arkeologi

Gamla döda vikingar som ligger och dräller överallt är ett problem och de arkeologiska undersökningarna betalas av fiberföreningarna.

– Vi har fått skicka in våra grävplaner till Riksantikvarieämbetet och sedan har de skickat ut en man som anvisat var vi kan gräva och inte, och var Raä vill vara med när grävningen sker. Vi har fått ett pristak om inget fornfynd sker, men råkar man hitta något kan det bli dyrt. Eller också får man gräva en annan väg. På ett ställe var det fornlämningar i en trädgård och då var vi tvungna att gräva runt detta och hamnade då hos en som inte ville vara med i projektet. Då var vi tvungna att gå ut och gräva en annan väg.

Myntskatt bestående av fler än hundra mynt och bitsilver, funnen vid Frigsarve i Grötlingbo i maj år 2011, ganska nära VHMFs område, nu utställd på Gotlands Fornsal. Fynden visar att en gård legat där på vikingatiden och att ägaren bland annat ägnat sig åt bronsgjutning. Sånt här vill fiberföreningarna helst slippa se. Det kostar mer än det smakar.