Kartor och dokumentation


VHMF är så öppna man bara kan vara med sin information. På deras webbplats finns en hel dröse kartbilder med mera som informerar om utbyggnaden och var man har tänkt och inte tänkt att dra fibrerna. Dessutom finns där möjlighet för intresserade att se bilder från grävarbetet, läsa om utvecklingen och lämna in intresseanmälan.

I Google Maps har man ordnat ett antal privata lager för att visa utbyggnaden. Just den här bilden visar utbyggnaden i Hogrän socken. Allra överst på kartan hittar du telestationen i Stenkumla där nätet tar sin början. Den gröna ledaren, kallad ”Stam Stenkumla telestation”, är fem kilometer grävning bara för att komma till första abonnenten i Hogrän. De gröna kartnålarna är väggenomgångar. Varje väggenomgång har en tillhörande bild, samma bild som skickades in i ansökningshandlingen till Trafikverket.

Zoomar man in lite och stänger av satellitbilden är det lättare att se var man har grävt, var det har gått att gå genom åkrar och trädgårdar och var man tvingats gå långs vägar och betala avgift till Trafikverket. Vid grävning längs en väg har man ändå försökt hålla sig utanför TrVs område för att slippa betala.

En kartbild visar alla kända fornlämningar i området, med tillhörande beskrivning. Denna karta är mycket viktig vid nätplaneringen, så man undviker att demolera skelett, fornborgar och runstenar i onödan. Varje kartnål har dessutom direkt koppling till Riksantikvarieämbetets lista över fornfynd i landet, så det inte ska råda något tvivel om vari fornfyndet består.

Otur. På en gård hade man största möjliga otur. På grund av brister i kartmaterialet grävde man först sönder elkablarna, därefter telekablarna, därefter vattenledningen och till sist även avloppet. Nu vet man var alla ledningar ligger!

Fiberkartan


Starkt förenklad ser utbyggnaden ut så här. Källan till internet och routern som hanterar all trafik finns i Teliasoneras telestation i Stenkumla, varifrån man dragit ett fem kilometer långt fiberknippe till Hogrän, som faktiskt är socknen intill. Det blev en fem kilometer extra sträcka på grund av det faktum att det inte finns någon Skanova-fiber alls i Hogrän, Vall eller Mästerby. Ut från Stenkumla-noden kommer ett större knippe fiber som dels matar de två andra aktiva noderna i systemet, dels abonnentfiber till gårdarna runt omkring. Gräver man ett dike och gör en väggenomgång ser man till att dra med så många fiberslangar som möjligt, för att grena av dem när diket hunnit så nära abonnenten som möjligt. Det hade givetvis varit kortast att dra fibern rakaste vägen från fiberskåpet till abonnenten, men det hade inneburit mycket extra grävande, och en kilometer eller två extra bekommer inte en optisk fiber särskilt mycket. Längsta avståndet mellan abonnent och skåp är dock en kilometer.

Byarna ligger utsträckta efter landsvägen och därför har man givetvis grävt sitt dike på behörigt avstånd längs sagda landsväg. Någonstans centralt i bebyggelsen ställer man ett fiberskåp och drar slangar därifrån fram och tillbaka längs graven tills man nått alla abonnenter. Det blir åtskilliga slangar som ligger som tjocka knippen i marken.

För att minimera antalet väggenomgångar kan det hända att man har ett fiberskåp på var sida om en väg och förgrenar sig därifrån, samtidigt som man drar ett försvarligt knippe slangar under vägen. Totalt har man ställt ut 40 fiberskåp bland fåren och rågåkrarna.

Det gäller att spara in på det som är dyrt, nämligen grävarbete, och slösa med det som är billigt, nämligen slangar. I och med att nätet är helt passivt finns det inga elektronikkomponenter någonstans ute bland abonnenterna, utan fiberskåpen är bara skarvstationer. Det betyder att man får dra med sig en betydande mängd fibrer från den centrala noden i varje socken, men glastrådar är inte särskilt kostsamt. Helt passiva fiberskåp innebär också att nätet som sådant är helt skyddat mot åskskador.

Här börjar nätet


Den största aktören på Gotland när det gäller telekommunikationstjänster är TeliaSonera / Skanova som har ett relativt väl utbyggt fibernät och ca 70 telestationer på ön. Det är dock inte alla telestationer som är fiberanslutna, och i dessa områden finns inte heller några fiberanslutna mobilmaster, så en del områden är verkligen fiberfattiga. I socknar utan mobilmaster är mobiltäcknigen också dålig. De helt fiberlösa socknarna, som exempelvis Vall får ett svårare (dyrare) uppdrag än andra. VHMF har som sagt fått börja nätet i grannsocknen Stenkumla.

Här befinner vi oss intill nätets ”startpunkt”, telestationen i Stenkumla. Sören håller i den rulle med fiberslangar som kallas ”Träkumla stam” och kommer upp från en väggenomgång intill och ska vidare till fiberswitchen i telestationen (som inte är installerad ännu). Ytterligare ett litet dike ska grävas och sen ska alla slangarna in i VHMFs avlämningspunkt mot Telia. De orange slangarna går ut i VHMFs område med matarfiber till ytterligare knutpunkter, medan de vita slangarna går direkt till abonnenter i omgivningen. Några slangar följer bara med under vägen och ligger och väntar i en snygg rulle under marken och är färdiga för vidare utbyggnad.

Här är sagda telestation, en ordentlig, EMP-säkrad container med obrytbar kraft och alla andra skydd. VHMFs avlämningspunkt kommer att bli ett skåp alldeles intill elskåpet i bakgrunden, vid pilen.

Metoder att gräva


Nästan alla på Gotland vill ha snabbt Internet och det är förvånande hur många grävmaskiner man lyckats stampa fram ur marken. Det verkar finnas en som står och gräver fiberdiken på nästan varenda åker.

Att gräva rakt är bra, att kunna plöja ned slangen är bättre. Den absolut elegantaste metoden är att plöja ned fiberslangarna med en kabelplog. Men plöja kan man bara göra på åkermark och liknande gynnsam mark.

Tillsammans med grävarlaget, oavsett grävmetod, åker en rullstol med stora rullar med slang, som rullas ut allt eftersom grävarbetet fortskrider. Dessutom rullas grönt märkband ut, liksom ett rostfritt märkband som används vid kabelutsättning. Man injicerar då en radiofrekvens i tråden och kan enkelt söka fram den i marken med en sorts ”metallsökare”.

Slangarna köps på jätterullar som man inte kan ta med ut i markerna. Istället behövs en omspolningsstation där slangen flyttas över på ett antal mindre, mera hanterliga rullar.

Går det inte, eller tillåter markägaren inte att man plöjer får man ta till kedjegrävare. Den fungerar ungefär som ett mudderverk fast på land, och skapar långa, raka, fina gravar. För att hitta övertäckt dränering använde sig grävarlaget faktiskt av slagruteman, vilket fungerade mycket bra! Slagrutemannens fynd verifierades alltid med grävmaskin.

Blir det för tufft med rötter eller stenar måste man ta till grävskopa.

Här är det stenig mark och minigrävaren har fått göra tjänst. Snart sagt varenda trädgård i området har fått påhälsning.

Det är visserligen lätt att gräva sig tvärs igenom en åker, men kan bli tungt ekonomiskt för lantbrukaren, som går miste om skörden just där grävarlaget går fram. Just den här lantbrukaren ansåg dock att det var värt att mista en bred remsa av sin skörd, för att få njuta av Triple Play och har skördat i förtid. Samtidigt får man se upp för täckdikning, övertäckta dräneringsrör i åkrarna.

Det besvärligaste är att gräva genom skogen. Är det berg får man tyvärr spränga och det är också kostsamt.

Det var nog inte kul för skelettets ägare att stöta på en av Valdemar Atterdags soldater, och precis lika tråkigt om en kedjegrävare skulle råka köra tvärs igenom den sista viloplatsen.

Sida 2 / 4

Innehållsförteckning