– Jag blir så förbannad! Teknologin finns där redan! Obama tyckte det var dumt att åka till månen igen för att vi redan varit där, men han kommer att få ångra sig. Vi kan ta oss till Mars på sex veckor med Vasimir-teknik. Vet du vad: Jag är 66 år och jag vill uppleva att vi landar på Mars innan jag lägger näsan i vädret.

Dessa dramatiska ord kommer från Claes-Gustaf Nordquist, en rymd- och science fiction-entusiast av stora mått. Undertecknad bjöd in honom till ett samtal, där han fick utveckla ett helt livs teorier, teknopolitiska betraktelser och tekniska besvikelser.

– Jag är född i andra världskrigets slutskede. Hitler levde fortfarande när jag föddes. Jag har faktiskt försökt skriva både science fiction och deckare. Jag hade idéer om en SF-roman med kontrafaktisk historieskrivning, där en modern svensk trillar tillbaka till Gustav II Adolfs regering och erbjuder kungen sina kunskaper om vapentillverkning. Jag hade kontakt med Baen Books i USA om detta och skickade över tolv kapitel, men sen upphörde kontakterna. Tre år senare dök en bok upp på samma förlag, som hette ”1632”. Det var inte min bok, men många av mina idéer fanns med. Då tappade jag lusten.

– Nåväl. Jag har specialistutbildning i tumörsjukdomar och strålbehandling på Karolinska Institutet och varit militärläkare i många år.

– Mitt stora rymdintresse kom från den tecknade serien Tvillingplaneten (Twin Earths) som gick i Dagens Nyheter i början av 1960-talet.

– Har man läst science fiction sen man var 7-8 år, får man inspiration. Det går inte att komma ifrån. Jag läste väldigt mycket Jules Verne och HG Wells som barn. Man jag blev betydligt mycket mera tänd på Heinleins skriverier. Sen läste jag Arthur C Clareke, Isaac Asimov, Alfred Bester, L Sprague de Camp, ja de flesta av de stora SF-författarna. Jag var klasskamrat med Sven Grahn (senare vice vd etc för Rymdbolaget) och Clas-Göran Borg som var vd för Rymdbolaget.

Twinn Earths: http://en.wikipedia.org/wiki/Twin_Earths_%28comic_strip%29
Sven Grahn är ultratekniker. Se Sven’s Space Place:
http://www.svengrahn.pp.se/index.html

Varför kolonisera rymden



Rymdskeppet Jules Verne. Bild: ESA

– Vill vi överleva på sikt så måste vi kolonisera rymden. Vi kan inte lägga alla ägg i en korg i en farlig värld hur länge som helst! Händer någonting med jorden, vad det än är, exempelvis en träff av en stor asteroid, så ligger vi illa till. Om vi däremot hade baser på månen, som var relativt självförsörjande och framför allt en kolonisering av Mars, där man kan göra sig självförsörjande på allvar, tror jag att vi skulle ha mycket större chanser att överleva.

Kosmologen Steve Hawking sade precis saamma sak i en intervju i The Telegraph 2001: "I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space. There are too many accidents that can befall life on a single planet. But I'm an optimist. We will reach out to the stars."

– Det finns de som klagar och undrar varför vi ska behöva lägga ut så mycket pengar på rymdforskning, men är det inte så att människan alltid har strävat framåt? Annars så satt vi inte här i vårt kök med diskmaskiner och datorer. Vi skulle kunna leva utmärkt med hästar och plogbillar i trä, det har människan gjort i flera tusen år, men vi fungerar inte så...

– Jag tror inte att någon människa idag skulle vilja leva i den värld som var för 200 år sedan. Inget elektriskt ljus, ingen bra kirurgi, ingen bra medicin, inga bra transportmedel. Gustav III fick åka båt hela vägen till Italien, runt Europa. Det krävde enorma ekonomiska insatser, det tog lång tid och det var farligt. Han hade dött av förvåning om han hade fattat att genomsnittsmedborgaren av idag kan resa till Thailand eller Maldiverna på ett antal timmar, med flyg, till överkomlig kostnad. Det är framstegen som tekniken har givit oss.

Undertecknad kastar här in sin käpphäst, 1800-talsuppfinnaren Charles Babbage. Hade han inte fått sina medel indragna av engelska staten utan fått härja fritt, hade vi varit 120 år längre fram inom datortekniken. Han uppfann många saker: det vi numera kallar den von Neumannska datorarkitekturen, desktop publishing på mekanisk väg och program med if-then-else-struktur, men han råkade ut för ovilliga finansiärer och hans projekt glömdes bort. Vi kan inte nog uppskatta Babbage.

– Sen kan man infoga att finmekanik inte var bästa sättet att göra det på. Elektronik är bättre. Men det fanns en dam inblandad i det där också, Lovelace, som utvecklade programspråket.

– Jo, och hon hade en idé om att de här maskinerna nog skulle kunna användas till att spela musik med i framtiden, och hon träffade väldigt rätt.

– De var långt före sin tid. Vi kan dra slutsatsen att människan inte kommer att sluta söka, oavsett hindren. Vi behöver bara titta på vårt ursprung. Vi kommer från Afrika allihop. Vi har alltid vandrat framåt och det har vi kunnat göra för att vi har den hjärna vi har, de händer vi har, det språk vi har och sen har vi elden. Men att tro att vi kan expandera i rymden utan kärnkraft är lika dumt som att tro att våra förfäder hade kunnat lämna Afrika och kolonisera resten av jorden utan elden!

http://www.nasa.gov/exploration/whyweexplore/why_we_explore_main.html
NASAs framtidsplaner:
http://www.nasa.gov/50th/50th_magazine/futureExploration.html

Tillbaka till månen



Bild: Bigelow Aerospace

– Månen är vår veranda, där kan vi - nära jorden - lära oss hur vi skall klara oss i rymden och utnyttja dess resurser! Där kan också astronomi och radioastronomi bedrivas med stor fördel.

– Och nu står det väl ganska klart att USA, Kina och även Indien tänker sig månbaser?

– Jag kan tänka mig att Indien och USA kommer att samarbeta. Jag har svårare att se ett samarbete mellan USA och Kina. Jag är tveksam till om Ryssland har så mycket pengar att de kan roa sig med sånt. På sikt kanske, men just nu har de inte det. Indierna är rädda för Kina. Européer och amerikaner har lättare att samarbeta med indier och japaner än med kineser.

Månen har resurser som man kan utnyttja om man bara har förstånd till det; vakuum i mängd, argon, helium och helium 3, kol, kväve, vatten och väte. Asteroidnedslag har sannolikt skapat stora fyndigheter av guld, iridium, kobolt, koppar, krom, mangan, nickel, palladium, platina, samarium, silver, uran, vanadin och wolfram. Aluminium, järn, titan och torium är redan kända. Solenergi finns också och kan mikrovågsexporteras till jorden! Inga gigantiska solenergisatelliter behöver byggas. Månmaterial kan utnyttjas direkt på plats för solcellsfarmer. Obama var korkad när han sa: ”Månen, där har vi ju redan varit”! Så efter Columbus skulle ingen mer åka till Amerika? Månen är en enda stor rymdbas också om man använder den. Den finns där nästan som på beställning! Däremot är det troligt att mars har större ren koloniseringspotential.


Bild: NASA

– Kommunikationen behöver inte bli något problem. Samma sida vänder alltid mot jorden, så sätter man upp en lasersändare och den kan sikta på en av tre mottagarstationer på Jorden så skulle det gå att köra åtskilliga hundra gigabit per sekund från månen. Videoöverföring till och från Månen är inga problem och e-post blir väldigt enkelt. Avståndet, en halv sekund, till månen är en fördröjning som vi kan tåla när vi talar i telefon.

– Men månen har ingen atmosfär och det gör landningar väldigt besvärliga. För 30-40 år sedan funderade jag väldigt mycket på detta och kom på en lösning. Arthur C Clarke kom på att det inte var svårt att skicka saker från Månen och han föreslog en elektromagnetism katapult. På jorden kan man bromsa i atmosfären. Heinlein tog upp den idén i The Moon is a Harsh Mistress till exempel. Jag menar att man ska komma in vägledd av laserstrålar till en bestämd punkt, där man har en elektromagnetisk katapult som arbetar som generator istället för som motor som man då landar i och bromsas av. Det gäller att träffa noga, men kan man välja vilket av fönstren i Saddams palats som kryssningsroboten ska träffa, kan man nog göra det här också. Jag ventilerade detta per brev med både Robert Heinlein och med Arthur C Clarke. Båda menade att det förmodligen skulle fungera, men Clarke tillade ”Jag är glad att jag inte ska landa så”.

– Blir inte retardationen lite väl våldsam för passagerare?

– Retardationen beror helt på hur lång den blir. Den kan mycket väl bli 30 kilometer.

http://www.youtube.com/watch?v=y54aLcC3G74

– Nu har äntligen konspirationsteoretikerna som hävdade att vi inte kan ha åkt till Månen, fått på nöten i och med att Lunar Reconnaissance Orbiter har fotograferat fotspåren på månytan. De hävdade ju att man inte kunde åka till Månen eftersom man då var tvungen att resa genom strålningsbältena. Men det handlar om exponeringstid, hur fort det går och hur länge man befinner sig i bältet. Är tiden bara väldigt kort blir inte stråldosen särskilt stor.

http://www.nasa.gov/multimedia/videogallery/index.html?collection_id=18690&media_id=109530371
Sida 1 / 4

Innehållsförteckning