Olycksfallen


Tony J. Stark från Australien skrev ett brev i mars 2003 och berättade vad som hänt i en 48X-läsare ute hos en kund på ett försäkringsbolag:

”Tack så mycket för din artikel. Den har fått stort genomslag både på mitt företag och bland mina kunder och vi söker för närvarande efter drivrutiner som kan minska läshastigheten. Jag ska dessutom informera alla mina andra kunder.”


Bild: Stark Solutions Pty Limited.

I januari 2005 kom ett brev från Ishmael Conway-Mothobi i England:

”Efter en cd-olycka på kontoret sökte jag på Internet och hittade er väldokumenterade artikel. Men allt ert data gäller en explosion inuti läsaren, medan händelsen på mitt kontor inträffade utanför läsaren, nämligen på följande sätt:
1. Jag höll på att överföra arkivdata från en gammal cd (650 MB). Data arkiverades i november 1999 och senaste läsningen skedde i maj 2002 (och därefter igår). Cd:n var i nyskick såvitt man kunde se med blotta ögat. Allt gick bra tills...
2. Arbetet avslutades och jag matade ut skivan.
3. Tog ut skivan ur enheten.
4. Flyttade handen en meter medan jag höll i skivan och
5. PANG, skivan splittrades och flög runt hela kontoret. Som tur var blev det inga personskador.”


Annat än psykologiska, får vi anta? Bild: Ishmael Conway-Mothobi

Simon Ryan från Artificial Intelligence Section vid Telstra Research Laboratories i USA skrev ett brev 2003 om en man som suttit med datorn i maghöjd och plötsligt fått en plastskärva inskjuten i magen, och skickade med bilder.

Ett fragment gick igenom huden och orsakade en mindre blödning. Denna bild är tagen dagen efter. Personen kände hur splittret slog in men förstod inte att han var skadad förrän han märkte att skjortan ”hakade fast”. Bild: Simon Ryan, http://www.smartblackbox.com/simon

Skrivbordet efter smällen. Bild: Simon Ryan, http://www.smartblackbox.com/simon

Det kom fler bilder, bland annat ryggstödet på en kontorsstol som också varit i skottlinjen, med en rand av skärvor inkörda.

Rättsfallet i Israel


2007 kom ett mail från en advokat vid namn Shmuel Maniv i Haifa i Israel. Han hade fått i uppgift att hjälpa en klient i ett rättsfall mot sin arbetsgivare, en datorleverantör, med flera. Käranden hade fått en cd-skärva i vänster öga vid en explosion och förlorat synen på ögat.

Explosionen inträffade år 2000 och domstolen ville ha bevis för att problemet med sprängda cd-skivor existerade före denna tid. Vi var inte sena att översända ett brev med bevis för detta i form av ett faksimil av artikeln i Nätverk & Kommunikation, och bevis för att denna artikel verkligen publicerades 1999, undertecknat av dåvarande chefredaktören för Nätverk & Kommunikation, Fredrik Bernsel.

I korthet kan man sammanfatta kärandes sakframställning till fredsdomaren i Haifa från 4 januari 2004 så här:

Anställde privatpersonen Charbaji Anan.

mot

1. Arbetsgivaren, privatpersonen Charbaji Tawafic.
2. Försäkringsbolaget ”Israel Haffenics” som arbetar med arbetsplatsförsäkringar.
3. Privatpersonen Mahmud Shalabi, ägare till ”Abir computers” som sålde datorn till arbetsgivaren.
4. Företaget ”Rewoot Electronica and Components Ltd” som distribuerade cd-läsaren ACTIMA CD som satt monterad i sagda dator.

Krav: ersättning för kroppsskada.

Beskrivning

Den 5 juni år 2000 omkring klockan 16.30, då käranden hade rast från arbetet för svarande nr. 1 i ett av den svarandes kontorsutrymmen exploderande en cd-skiva plötsligt i pc:ns cd-rom-läsare. Ett par fragment flög ut ur läsaren och träffade käranden i ögat (olyckan).

Käranden fördes med ambulans till Franska sjukhuset i Nasaret och efter en undersökning fördes denne vidare med ambulans till Bnay Zion-sjukhuset i Haifa där han placerades på oftalmologiska avdelningen.

Under sjukhusvistelsen konstaterades ett 15 mm skärsår i vänster öga och små vassa delar av ett hårt material inuti ögat. Käranden fick behandling för detta.

Efter olyckan lider käranden av fullständig blindhet på vänster öga. Hans handikapp erkänns som en arbetsskada av den Nationella sjukförsäkringen.

Uppföljning

Det går inte särskilt fort i domstolar någonstans i världen, verkar det. Domstolen skulle sammanträda i september 2009 för att sammanväga all bevisföring. Det tog lång tid för resultatet av denna förhandling att nå Sverige, men till sist, i december 2011 kom slutrapporten där det stod att domstiolen slutligen avgjort målet i december 2009 och att käranden förlorade målet.

Uppenbarligen fick käranden ersättning av sjukförsäkringen, men ingen last lades på arbetsgivaren eller datorförsäljaren.

Sida 5 / 7

Innehållsförteckning