Arbetsgång


Arbetsgången för att göra en högkvalitativ blodanalys är inte överhövan komplicerad. Så här går det till.

1. Ta blod från patienten och förbered Hilda genom att ta ut plastkortet från sin leveransförpackning.

2. Starta Calmarks app i telefonen, identifiera dig och välj Run Test.

3. Scanna QR-koden på Hilda genom att välja Scan QR. Appen talar om vilken test kortet är avsett för, åldersgrupp osv. På detta sätt kan man som användare aldrig blanda ihop olika testkort.

4. Applicera cirka 0,1 ml blod i det droppformade reservoarhålet.

5. Avlägsna aktiveringspluggen så att blodet börjar sugas in i kortet.

6. Välj Continue.

7. Tryck på klocksymbolen så att appen räknar ned den tid det tar för kemikalierna i Hilda att analysera blodplasmat.

8. Kameran i telefonen aktiveras och du ser en grön ram med samma form som Hilda. Håll Hilda så att det passar i ramen, under någorlunda bra ljusförhållanden. Appen färgkalibreras och meddelar att avläsningen lyckats.

9. Resultatskärmen visar nivån på det önskade ämnet i blodet och ett referensområde, alltså ett område med rimliga värden. I detta fall rör det sig om enzymet laktatdehydrogenas (LDH) som vid celldöd läcker ut från cellen och ut i plasmat och uppträder i högre nivåer än vanligt. 486 units per liter som hos ett nyfött barn, är fullt normalt. Hilda har en andra mätkammare också, Marker #2, men den används inte vid LDH-provet.

Uppföljning


Nu skulle man kunna önska sig att kunna skicka iväg testresultatet exempelvis som ett mail, med patientdata och allting, till ansvarig läkare, eller direkt till en journaldatabas där det samlas ihop med annat data från patienten. Den allra sämsta metoden är att skriva ned värdena för hand på en lapp och ha i fickan.

Eftersom systemet ännu bara är på prototypstadiet finns inga efterföljande system att tillgå, men Mathias medger att ett databassystem eller annat automatiskt journalsystem vore lämpligt. Han är diplomatisk när han säger att:

– När sjukvården är redo för det, ska Hilda-värdena naturligtvis kunna länkas till en labblista i patientens elektroniska journal.

Kolorimetriproblemen lösta


Mätmetoden är kolorimetri, alltså färgmätning. Är mätvärdena bara tillräcklig distinkta, som svart, eller vitt, eller klargult, kan man lika gärna använda ögonen för analysen, men så snart man får resultat i form av ett kontinuum, något värde mellan svart och vitt eller mellan gult och rött behövs en kolorimeter, en apparat som kan berätta den exakta färgtonen och översätta den till ett mätvärde, till exempel en koncentration av ett ämne i blodet som orsakade färgförändringen.

Då är det av vikt att man vet ljusets färgtemperatur, och att ljuset faktiskt innehåller de färger man behöver mäta på. Att titta på rött blod i blått ljus fungerar till exempel inte. Det har Calmark löst enkelt genom att ha en ruta på Hilda som fotograferas av tillsammans med provet. Ljuskvaliteten kontrolleras med en särskild algoritm varenda gång man gör en mätning, för att ta hänsyn till ljusförhållanden och i möjligaste mån eliminera fel i form av trasig maskinvara eller en programuppdatering som ställt om några kritiska värden.

Ett av de värsta ljusförhållandena som finns är lysrör, varför man provar Hilda i ett antal olika ljusmiljöer. Alla sjukhus är fulla av lysrör, och det finns en massa olika sorter, lite grönaktiga, gulaktiga och blåaktiga. Inte nog med att färgtemperaturen på en arbetsplats kan vara nästan vilken som helst, lysrörens och lågenergilampornas spektrum är inte kontinuerligt utan består av en mängd toppar på olika ställen i spektrum. Det gör korrekt färgavläsning svår.

Därför har Calmark särskilda ljusboxar i sitt labb där man testar med en mängd olika typer av lysrör, för att appen ska kunna kalibrera sig rätt oberoende av typ av belysning. Himmelsljus eller solljus med sitt kontinuerliga spektrum är naturligtvis bäst.

Hemolys, trasigt blod



Blodet, livselexiret

Alla prover går ut på att man silar bort blodkropparna och utför experiment på blodplasmat, alltså den vätska som blodkropparna simmar i. Det är denna vätska som innehåller alla de intressanta ämnena i blodet och tog man inte bort blodkropparna skulle alla kemiska reagenser bara få samma färg allihop. Rött.

Om ett blodprov tas slarvigt eller om blodet virvlar på fel sätt kan blodkropparna spricka så att det röda färgämnet hemoglobin, som är det ämne som bär syret, kommer ut i plasmat. Färgämnespartiklarna är för små och fastnar inte i filtren i Hilda och proverna missfärgas. Det är ytterligare en viktig funktion hos Hilda, nämligen att snabbt kunna se om hemolys uppstått genom att en av mätkamrarna rödfärgas, så att man inte ska behöva sitta och vänta flera timmar på ett provsvar från labbet och bara få svaret ”hemolys” och eventuellt behöva vidta åtgärder utan provsvar, eller tvingas börja om från början.

Hemolys uppstår även spontant efter ett tag, vilket gör blodprover äldre än några timmar oanvändbara.

Sida 3 / 4

Innehållsförteckning