Människor och maskiner


Man kan i princip skilja på tre olika typer av tjänster

Människa-till-människa
Talkommunikation mellan flyg och flyg eller flyg och mark är helt klar, okrypterad amplitudmodulation. Det är människor som pratar och människor som lyssnar. Sändningen mellan handportabla apparater hos exempelvis vaktbolag, taxibolag och åkerier är för det mesta frekvensmodulerad.

Radiokommunikation kan antigen vara simplex, när man sänder och lyssnar på samma frekvens, eller duplex, när man sänder och lyssnar samtidigt. Simplex är fortfarande absolut vanligast i analog kommunikation, medan vi skulle tycka det vore konstigt om mobiltelefonen inte vore duplex. Problemet med duplex för lyssnaramatören är att man bara hör den ena parten, om man inte råkar ha två mottagare och råkar känna till den andra frekvensen i duplexparet.

Notera att talkommunikation idag blir allt digitalare och för en analog radiomottagare låter modern TETRA-kommunikation som brus. Polisen har huvudsakligen övergått till TETRA i Rakel-systemet. En del ambulansföretag är också med i Rakel. Storstockholms Lokaltrafik kör numera enbart TETRA i sitt eget radionät.

Mobiltelefon är helt digital kommunikation som dessutom sänds i flera tidluckor, runt, runt. Det låter som ett surrande brus.

Maskin-till-människa
Automatiska väderrapporter, sk AFIS, talas i klarspråk på amplitudmodulation. Radiofyrar identifierar sig ofta med två eller tre tecken i form av långsam morsekod. Instrumentlandningssystemet ILS har tre markörfyrar, Outer, Middle och Inner, som ständigt sänder tre olika morsetecken. ACARS är ett system för dataöverföring till och från flyg, vars meddelanden i slutänden hamnar framför en människa.

Maskin-till-maskin
Instrumentlandningssystemet ILS markerar glidbanan med fyra radiostrålar, som är amplitudmodulerade med 90 och 120 hertz. Dessa avlyssnas av flygplanets ILS-instrumet och omvandlas till pilar som piloten ska följa för att träffa mitt på landningsbanan. VOR och DME är andra typer av navigeringstjänster som baseras på radiosändningar från marken som omvandlas till flyg-ditåt-pilar eller avståndsangivelser med siffror på instrumentpanelen.

Radar är en form av maskin-till-maskin. Sekundärradarm sänder kodade pulser och får tillbaka andra kodade pulser som flygtrafiksystemet omvandlar till identifierade punkter på en elektronisk karta. Radarskärm, en sån där grön, används inte längre inom civilflyget.

Trådlösa datornät är också exempel på maskin-till-maskin. Det finns ingen människa inblandad i överföringen. Vi kommer först in i slutet, som dataförbrukare.

Radiobanden


För att få en grov indelning har man valt att dela in radiospektrum i olika ”band”. Inom dessa band bär sig radiovågorna ungefär likadant åt, medan främst utbredningen kan skilja ordentligt mellan olika band.

För flyg och handportabelt bruk är det främst dessa band som är av intresse:

Långvåg, mellan 30 – 300 kHz. Ett arkaiskt band som håller på att avvecklas. Här sänder främst rundstrålande radiofyrar. Bandbredden är liten, så morsekod är det vanliga. De enda som fortfarande gillar långvågen är ubåtar, som behöver det för att kunna kommunicera under vattnet.

HF, High Frequency (kortvåg), mellan 3 – 30 MHz. Här huserar kommersiell radio, radioamatörer, nyhetsbyråer och olika militära tjänster, och kring 27 MHz också privatradio (PR-radio), men eftersom HF kan gå runt Jordens krökning duger den bra för långväga kommunikation med exempelvis flyg och fartyg. HF-kommunikation med flyg är emellertid långt ifrån säker och håller långsamt på att ersättas av satelliter.

VHF, Very High Frequency, mellan 30 – 300 MHz. Här finner man kommunikationsradio, handportabel såväl som fast, flygradio, radioamatörer och rundradio. VHF har viss förmåga att gå runt hörn och ned bakom berg så problemet med radioskugga är inte så svårt. Nästan line-of-sight.

UHF, Ultra High Frequency, mellan 300 – 3 000 MHz. Här finner man också kommunikationsradio, men också TV-sändare, mobiltelefoni och trådlösa nätverk. Det är undre änden av radarbanden. Här är line-of-sight nästan ett måste. UHF har svår att gå runt hörn och in i smala öppningar. Bandbredden göra ofta större, så att större datamängder kan överföras.

Mikrovåg är begreppet för allt från 1000 MHz och uppåt. Detta band innefattar huvudsakligen radar och andra maskin-till-maskintjänster, trådlösa nät, datalänkar och kommunikation mellan satellit och mark. Över cirka 50 GHz finns idag inte mycket kommersiell teknologi.

Ännu längre över detta finns exempelvis terahertzvåg, en övergångsform mellan radio och ljus, som vi inte kan hantera i någon större utsträckning ännu.