Körning
Peter Andersson skrattar demoniskt, lägger händerna på dubbelkommandot och vips bär det iväg!
När gästen håller på att sätta sig i gondolen är hämtaren på väg ned. Under tiden hämtaren hinner ned, hinner personalen fälla ned byglarna och kontrollera att de sitter fast. Varje bygel hålls fast av två slutna hydraulsystem och systemet undersöker att bygeln fällts ned fullständigt. Dessutom finns ett säkerhetsbälte. När alla säkerhetsåtgärder är utförda kvitterar personalen var sin station med en kvitteringsknapp.
När hämtaren nått gondolen tar kroken i och låser fast. Under tio sekunder efter att alla stationer kvitterats kan föraren starta hissanordningen, vilket givetvis sker med dubbelkommando.
Driftcykeln är följande. Hissen startar med en låg hasighet på 1,5 meter per sekund eftersom den annars skulle behöva kämpa emot bromsknivarna (se nedan) för mycket. När gondolen lämnat bromsknivarna ökas farten till 2,1 meter per sekund. Nu träder tidsstyrningen in. På vägen upp sitter flera sensorer som talar om var gondolerna är. Längre upp mot toppen finns induktiva givare som anger att hissen ska börja minska farten (Lift Speed Reduction Upwards), förbereda sig på att bromsa och den sista som anger att det ska vara stopp. Och skulle den inte stanna då, finns en gränslägesbrytare längst upp som bryter strömmen hårt.
Nu får gästerna sitta där uppe och trivas i två sekunder. I detta läge har motorerna stannat och motorbromsen har slagit till. Kroken släpps.
Gondolen faller i fritt fall och bromsas upp av bromsanordningarna som finns till varje gondol. Därpå tar de hydrauliska dämparna över och får ned hastigheten till noll. När gondolen kommit ned, väntar systemet en kort tid, varefter byglarna fälls upp och gästerna kan börja lämna gondolen. Återigen startar hissmaskineriet och skickar ned hämtarna för att kroka på igen. Under tiden hämtarna åker ned hinner personalen få ut gästerna och lasta nya.
Styrsystem
Hissmaskineriet består av tre identiska motorer med vinkelväxel, bromsanordningar och linspel. Motorerna är av trefastyp och styrs av varsin frekvensomriktare av typen Unidrive 4405 från Control Techniques (som idag är ett dotterbolag till Emerson, du vet, de som gör kylmaskiner till datorhallar). Omriktarna är på 110 kilowatt, IGBT-utrustade och klarar toppströmmar på drygt 200 ampere, medan motorerna är på 75 kilowatt. När alla tre hissarna går för fullt förbrukas 225 kilowatt. Men det är inte särskilt många sekunder, så Fritt fall är ingen stor energislukare.
Peter står längst bort i elektronikrummet till Fritt fall. De tre skåpen längst bort hyser var sin frekvensomriktare och skåpet närmast kameran hyser PLC-erna, diverse kontaktorer och anslutning för inkommande kraft.
Här sitter Unidrive 4405 och trivs.
Det finns några UPS-er intill styrskåpen, men de är inte till för driften av hissmotorerna utan för att omriktarna och styrsystemet ska vara kvar i drift även vid strömavbrott.
Styrpanelen som föraren använder, arbetar direkt mot PLCn som sitter inne i skåpet närmast oss på översta bilden. Det är i själva verket två redundanta PLC-er, en mästare och en slav, som övervakar varandra.
