Virvelströmsbromsen


Tornets viktigaste beståndsdel är utan tvekan den broms som förhindrar att gästerna slår ihjäl sig när gondolerna faller nedåt. Den ska helst vara absolut idiotsäker, utan rörliga delar och absolut, absolut inte kräva elström för sin funktion.

Det har man löst väldigt elegant genom att förse gondolerna med virvelströmsbromsar (eddy current brake). Bromsen, som givetvis levererades tillsammans med resten av attraktionen, är tillverkad av tyska Intrasys GmbH.

På varje gondol sitter två rader med totalt 1,9 meter permanentmagneter (Pm) med ett luftgap (Lg) på 15 millimeter och på tornet sitter sk bromsknivar (Bk), alltså metalleggar som sticker ut från tornets yta och omsluts av luftgapet i permanentmagneterna. Bromsknivarna har 5 mm godstjocklek vilket gör luftgapet på var sida 5 mm. Knivarna är cirka 100 mm breda, lika breda som magneterna, och når 26 meter upp på tornet.


Bromsknivarna på tornet

Principen för en virvelströmsbroms är att när en ledande metallbit rör sig i ett magnetfält, alstras en ström i metallen. Det är måhända bekant? I en stor, obruten metallbit kommer strömmen att gå runt i slingor (virvlar, eddies) i metallen och bilda virtuella elektromagneter med motsatt polaritet mot det pålagda magnetfältet. Alltså drar magneterna till sig metallbiten med virvelströmmen i och vill hålla kvar den. Ju snabbare magneten, eller metallbiten rör sig, desto högre blir strömmarna och desto större bromskraften.

För övrigt fungerar en asynkronmotor med kortsluten rotor på samma sätt. Rotorn är inte ansluten någonstans, med exempelvis borstar. Det roterande magnetfältet i statorn bildar virvelströmmar i rotorn, som hänger med fältet så gott den kan. Inte synkront, men nästan, därav namnet asynkron, för den går med viss eftersläpning.


Ajj, det kniper i magen när gondolen träffar bromskniven!

Knivarna inleds med en svag kurva för att bromsningen ska börja mjukt. Därefter är knivarna tillverkade i sektioner av olika metaller och legeringar, med allt lägre resistans ju längre ned man kommer, för att ytterligare gradera bromskraften. Hade det varit koppar hela vägen hade det blivit tvärstopp, med betydligt mer än 4 G i början och sedan en långsam nedfärd. Istället börjar med man med olika typer av koppar-zink-legeringar med högre resistans, och till sist koppar för att få mjuk inbromsning.

Allra längst ned vid botten sitter två hydrauliska stötdämpare per gondol, som gör den slutliga mjuka avslutningen, den sista halvmetern.

Andra attraktioner på GL nyttjar också virvelströmseffekten för bromsning. Berg- och dalbanan Insane har avsnitt av bromsknivar på kritiska ställen för att hålla ned farten. Eftersom det rör sig om stora strömmar, blir bromsknivarna varma. I Insane kan de bli uppåt 70 grader varma.

Det står klart och tydligt i anvisningarna att personal som arbetar invid virvelströmsbromsarna ska lägga i från sig nycklar, kreditkort, klockor och så vidare på säkert avstånd eftersom de kan fastna och bli magnetiserade, respektive avmagnetiserade. Undertecknad kastade därför omedelbart in sin nyckelknippa mot magneten och den fastnade med en skräll. Det blev en del lirkande för att få loss den, men det var inte neodymmagneter så det gick trots allt att få loss grejorna igen. Obs: Den svarta nyckeln är zinklegering och den bruna brickan är av mässing.

Enligt handboken ska man också se upp för svampbeväxning inuti luftgapet eftersom det kan försämra funktionen!